Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
6
3. S m i d b a r h e t, d. v. s. metallen bör vara så tänj-
bar, att man därav genom hammarslag eller prässning kan
forma föremål, utan att arbetsstycket går sönder eller spric-
kor uppstå i detsamma. De metaller, vilka icke uthärda en
sådan behandling, kallas spröda.
4. S v e t s b ar h et, d. v. s. den egenskap, att metallen
vid en bestämd temperatur antager degig konsistens, så att
två arbetsstycken, då beröringsytorna äro fullständigt rena,
i detta tillstånd kunna förenas genom hamrande eller
prässning.
5. Hårdhet och hållfasthet äro även egen-
skaper, som komma i betraktande vid förfärdigandet av
föremål. Metallerna få nämligen vara varken alltför hårda
eller alltför mjuka, och. även deras hållfasthet bör vara till-
räckligt stor, så att de hålla, då de användas som nyttiga
föremål.
6. Ännu fordras av metallerna särskilda egenskaper för
alt de skola uppfylla betingelserna för praktisk användbar-
het. Beroende därpå, för vilket ändamål de olika föremålen
skola användas, fordras även härdb arhet, mot-
ståndskraft mot inverkan av luft, syror
o. a. kemiska processer, f ö r m å g a ! a 11 1 e d a värme
och elektricitet, en viss specifik vikt,
klang, färg, p o 1 e r b. a r h e t o. s. v. Även priset
kan spela en betydande roll.
7. De flesta metaller äro ej till sina egenskaper sådana,
att de såsom rena kunna användas till framställning av före-
mål, men i förening med andra metaller eller ämnen kunna
de t. o. m. hava mycket stor betydelse. Av detta skäl använ-
das metallerna sällan i rent tillstånd; vanligen tillsättas andra
lämpliga ämnen (om sådana ej förut ingå), som förbättra
metallens egenskaper i ett eller annat avseende. Mycket van-
ligt är att metaller smältas tills amman, då man fårs. k. m e-
t all b landningar (legeringar). Alla metaller bilda
dock ej legeringar med varandra, andra åter göra detta
endast då de blandas i bestämda proportioner till varandra.
De allmännast använda metallerna äro: järn, koppar,
zink, tenn, bly, aluminium, nickel samt de ädla metallerna,
guld, silver och platina.