Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

240 senare till den negativa ledningen (katoder). Likströmmen har en spänning av 0,3 volt och en strömstyrka av 30—150 ampere. Den elektriska strömmen utfäller ur lösningen kop- par på katodplåtarna och upplöser samtidigt ny koppar från a no derna. Guldet, silvret och platinan utfällas härvid nedanför anodplåtarna. Arsenik och antimon samt nickel, kobolt, zink och järn lösa sig i kopparsulfatlösniiigen, som därför tid efter annan måste förnyas. Bly, vismut och tenn utfällas på bottnen av kärlet. 387. Kopparns egenskaper. Kopparn är röd till färgen. Den besitter en stark metallglans och kan lätt poleras. Den är ytterst tänjbar och dock samtidigt jämförelsevis hård. I fuktig luft överdrages den med s. k. ärg, som skyddar metallens inre delar mot förstöring. Av denna orsak användes koppar även till tak- och förhydnings- plåt. Om koppar en längre tid upphettas, samt vid smält- ning, ingår luftens syre förening med kopparn, bildande kopparoxidul, som gör kopparn spröd. Kopparn är löslig i salpetersyra, stark svavelsyra och även i utspädd svavel- syra, om den samtidigt utsättes för inverkan av luft. Salt- syra kan den bättre motstå. Även har den en stor motstånds- kraft mot eld. — Dess smältpunkt ligger vid 1054° C. Just innan den smälter är den så spröd, att den genom hammar- slag kan krossas till fint mjöl. Kopparn är, näst silver, den bästa ledaren för värme och elektricitet. Specifika vikten är för gju ten koppar 8,8, för smidd, valsad och dragen kop- par 8,9. Draghållfastheten är för ren koppar Kz = 2,100 kg/cm2 (vid + 15° C), för koppartråd Kz = 3,300 kg/cm2. Brottytan av ren koppar är till färgen rosenröd, metallglänsande och finkornig, hos smidd koppar något trådig. — Kopparoxidul gör kopparn både kall- och rödbräckt samt sänker smält- punkten. Koppar, som innehåller endast kopparoxidul, har en brottyta med matt, tegelröd färg samt är ytterst tät och finkornig. -— Svavel förorsakar hos koppar rödbräcka. Redan en svavelhalt av 0,5 % gör kopparn brun till färgen. — Arsenik, antimon, bly och vismut inverka märkbart på kopparns egenskaper. Dessa ämnen kunna ingå i kopparn antingen i metall- eller i oxidform och ha då olika inverkan; så t. ex. inverkar ej en mindre kvantitet arsenik eller antimon