Mekanisk Teknologi 1920

8 och hållfasthet, men förminska dess seghet och således dess smidbarhet. — En blandning av koppar och zink kallas mäs- sing, en blandning av koppar och tenn brons. 12. Mässin'g är i allmänhet spröd i varmt tillstånd. Den kan lätt gjutas och dess gjutbarhet ökas genom tillsats av något tenn. Vid svalnandet krymper den betydligt. En liten tillsats av bly gör mässingen sprödare, så att den lät- tare kan bearbetas med skärande verktyg, enär spånorna då lättare lösgöras. Mässing kan både smidas och valsas samt ut- dragas till tråd (i detta fall får dess zinkhalt ej vara hög). 13. Brons är ännu hårdare, mera hållbar samt lättare gjutbar än mässingen, men sprödare. Dessutom är den dy- rare. En polerad bronsyta har en vacker glans. 14. Ny sil ve r, som innehåller koppar, zink och nickel är en silverfärgad, glänsande legering. Det är tämligen hårt och hållbart. 3. Zink. 15. Zink besitter stor gjutbarhet, smälter jämförelsevis lätt och utfyller Formen synnerligen väl. Smidas och valsas kan zinken endast vid en temperatur av 120—-150°, vid van- lig temperatur samt i mera upphettat tillstånd är den där- emot spröd. Zinken är svår att bearbeta med fil, enär den fyl- ler filspåren. Hållfastheten hos zink är ringa. Den motstår väl luftens inverkan. 16. De viktigaste legeringar, i vilka zink utgör en huvud- beståndsdel, äro vissa s. k. lagermetaller, t. ex. vit- metall, som innehåller zink, antimon och koppar, samt den s. k. antifriktionsmetallen, som innehåller zink, tenn och koppar. Lagermetallerna äro lätta att gjuta, deras smältpunkt är låg, och de utfylla formen väl. De äro dessutom mjuka och elastiska men likväl tillräckligt hårda för att kunna användas till lager. 4. Tenn. 17. Även tenn är i hög grad gjutbart. Det är mycket tänjbart samt kan smidas och valsas även i kallt tillstånd. Tennets färg är vackert vit. Liksom zink är även tenn svårt