Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

266 460. T y p m e t a 1 1 e n är likaså en bly-antimon-lege- ring, som ofta innehåller även koppar och tenn. Dess smält- punkt är låg. I allmänhet bör typmetallen vara så hård, att den ej nötes, den bör dessutom vid gjutning fylla formen väl och därtill ännu vara sådan, att trycksvärtan fastnar vid densamma och åter lätt kan avlägsnas. — Finare typer gjutas av en legering, innehållande 75 % bly och 25 % anti- mon. Vanliga typer innehålla 20 % antimon. 461. Å gjutjärnsföremål uppkomna små håligheter och gjutfel utfyllas med en legering, innehållande 9 delar bly, 2 delar antimon och 2 delar wismut. Denna legering utvid- gar sig, då den stelnar (§ 411). 462. Hagel gjutas av bly, tillsatt med c:a 0,2—0,35 % arsenik. Arseniken gör blyet hårdare och åstadkommer samtidigt, att blydropparna, då de falla ned genom hagel- tornet, bättre forma sig runda. 5. Kadmium-legeringar. 463. Kadmium-legeringarna äro anmärkningsvärda ge- nom sin låga smältpunkt. Kadmium utgör dock ej huvud- beståndsdelen i dessa. Bland dem må nämnas: W o o d- metallen, innehållande 1 del kadmium, 1 del tenn, 4 delar wismut och 2 delar bly; denna metall smälter redan vid en temperatur av 70° C. K 1 i s c h é-m e t a 11 e n, som användes till avgjutningar av mynt, gravyrer m. m., inne- håller 46 % bly, 33 % tenn och 21 % kadmium. 6. Wismutlegeringar. 464. Wismut-legeringarna äro även lättsmälta. De an- vändas t. ex. till säkerhetsproppar för ångpannor m. m.: härtill användes vanligen en legering, innehållande 8 delar wismut, 5 delar bly och 3 delar zink. Ro s’ metall, som smälter vid en temperatur av 93,75° C, innehåller 2 delar wismut, 1 del tenn och 1 del bly. 7. Silver-, guld- och platina-legeringar. 465. Av silver-legeringar användas endast silver-kop- par-legeringarna. Silverhalten angavs förr i lod eller i delar, numera i tusendelar. Rent silver var 16-lödigt. Således