Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Forfatter: Paavo Pero

År: 1920

Forlag: Björck & Börjeson

Sted: Stocholm

Udgave: 2

Sider: 512

UDK: 621.9 (022)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 536 Forrige Næste
304 låsvred), bör den in i mässingen kommande delen av järnet förtennas. Om järndelen är tjock, så bör den, innan mäs- singsgj utningen sker, upphettas, så att mässingen ej sönder- spränges vid krympningen. 518. Mindre bronsföremål gjutas direkt ur deglar (§ 152); vid gjutning av större bronsföremål nedsmältes bronsen i en flammugn (§ 155), varifrån den vanligen först tappas i en uppsamlingsgrop (§ 504) och därpå ur denna i formen. Vid flammugnar, avsedda för smältning av brons, användes låg skorsten, svagt drag och rykande låga, samt ved såsom bränsle. — Mindre pjeser informas i massa, större i lera. Vid gjutning av bjällror, dörrklockoi m. ni. av brons användas kokiller av järn eller brons. — Gjutgods av brons får svalna i formarna, enär bronsen i allmänhet krymper endast obetydligt. — Bronsen bör gjutas i möjligast kallt tillstånd, enär den då dissocierer mindre (§ 420). 4. Gjutning av zink, tenn, bly och vitmetall. 519. Zink smältes i grytor av gjutjärn eller också i smid järnsslevar. — Informningen sker i fin massa ellei i lera; vid gjutning av större mängder likadana föremål, ss. bokstäver, lampfötter, urnor m. m., användas kokiller av mässing, brons eller järn. — Zinken utfyller mycket nog- grant t. o. m. formens allra minsta håligheter, varför den funnit en vids räckt användning vid dekorativa och konst- närliga arbeten. Kärnorna måste avlägsnas ur gjutgodset innan det kallnat, av samma orsak som vid gjutning av mässing. Kärnorna framställas härvid hällre av sand än av lera, enär sanden bättre ger efter, och i kärnan anbringas en träpinne eller en järnten, som utdrages, så snart zin- ken stelnat. — Zinken oxideras lätt och bör därför gjutas med iakttagande av nödig försiktighet. 520. Rent t e n n användes sällan vid gjutning; det är nämligen alltför mjukt samt utfyller ej formen väl; van- ligen tillsättes det med bly eller antimon. Gj utningen före- tages för det mesta i kokiller, endast större pjeser, av vilka blott ett enda stycke gjutes, informas i sand. Kokiller av mjuk sandsten eller av skiffer användas allmänt, emedan de äro lätta att framställa. — Både metall-, sten- och gips-