Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
304
låsvred), bör den in i mässingen kommande delen av järnet
förtennas. Om järndelen är tjock, så bör den, innan mäs-
singsgj utningen sker, upphettas, så att mässingen ej sönder-
spränges vid krympningen.
518. Mindre bronsföremål gjutas direkt ur deglar
(§ 152); vid gjutning av större bronsföremål nedsmältes
bronsen i en flammugn (§ 155), varifrån den vanligen först
tappas i en uppsamlingsgrop (§ 504) och därpå ur denna i
formen. Vid flammugnar, avsedda för smältning av brons,
användes låg skorsten, svagt drag och rykande låga, samt
ved såsom bränsle. — Mindre pjeser informas i massa,
större i lera. Vid gjutning av bjällror, dörrklockoi m. ni.
av brons användas kokiller av järn eller brons. — Gjutgods
av brons får svalna i formarna, enär bronsen i allmänhet
krymper endast obetydligt. — Bronsen bör gjutas i möjligast
kallt tillstånd, enär den då dissocierer mindre (§ 420).
4. Gjutning av zink, tenn, bly och vitmetall.
519. Zink smältes i grytor av gjutjärn eller också i
smid järnsslevar. — Informningen sker i fin massa ellei i
lera; vid gjutning av större mängder likadana föremål, ss.
bokstäver, lampfötter, urnor m. m., användas kokiller av
mässing, brons eller järn. — Zinken utfyller mycket nog-
grant t. o. m. formens allra minsta håligheter, varför den
funnit en vids räckt användning vid dekorativa och konst-
närliga arbeten. Kärnorna måste avlägsnas ur gjutgodset
innan det kallnat, av samma orsak som vid gjutning av
mässing. Kärnorna framställas härvid hällre av sand än
av lera, enär sanden bättre ger efter, och i kärnan anbringas
en träpinne eller en järnten, som utdrages, så snart zin-
ken stelnat. — Zinken oxideras lätt och bör därför gjutas
med iakttagande av nödig försiktighet.
520. Rent t e n n användes sällan vid gjutning; det
är nämligen alltför mjukt samt utfyller ej formen väl; van-
ligen tillsättes det med bly eller antimon. Gj utningen före-
tages för det mesta i kokiller, endast större pjeser, av vilka
blott ett enda stycke gjutes, informas i sand. Kokiller av
mjuk sandsten eller av skiffer användas allmänt, emedan
de äro lätta att framställa. — Både metall-, sten- och gips-