Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Forfatter: Paavo Pero

År: 1920

Forlag: Björck & Börjeson

Sted: Stocholm

Udgave: 2

Sider: 512

UDK: 621.9 (022)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 536 Forrige Næste
303 en volym, uppgående till c:a 50 % av gjutpjesernas volym. För att slippa användandet av stora sänkhuvuden, gjuter man stål även i starka kokiller under starkt tryck eller också håller man stålet smält i ett mindre sänkliuvud, med till- hjälp av en gaslåga, tills hela pjesen fullständigt stelnat; stålet stelnar härvid, börjande nedifrån, varvid den i for- mens övre del befintliga smälta metallen utfyller uppkomna håligheter. Sådana uppstå även genom att stålet absorberar gaser; uppkomsten av dylika gasblåsor försöker man före- komma genom att låta det smälta stålet stå någon tid i gjutskänken, varigenom gaserna få tid att avgå; dessutom är det nyss beskrivna sänkhuvudet, då det hålles smält, ett effektivt medel även mot uppkomsten av gasblåsor. Även stål tillsättes vid gjutningen med aluminium, för att man skall erhålla tätare gjutgocls och för att få stålet mera lättflytande. — För att avlägsna de gjutspänningar, som nästan alltid uppstå i stålgjutgods, upphettas detta i en särskild flammugn Lill rödglöd och får därpå åter långsamt svalna. 516. Av stål gjutas huvudsakligast maskindelar, som bliva utsatta för betydande påkänning, t. ex. propellrar, valsar, cylindrar till hydrauliska prässar, kugghjul, klockor, kanoner, skeppsstävar, städ m. m. 3. Gjutning av mässing och brons. I praktiken avses med »metall» i allmänhet alla andra metaller och metallegeringar utom järn och dess legeringar. De vanligaste »metallerna» äro mässing ocli brons. 517. Mässing framställes och smältes i deglar. For- marna förfärdigas vanligen av massa. Sanden bör vara finare och torrare än vid gjutning av gjutjärn; lättsmälta metaller tränga nämligen djupare in i sandens porer, och godset blir då fult på ytan, om sanden är grov. Enär mässing vid svalnandet krymper i hög grad, bör gjutgodset uppta- gas ur sanden, medan det ännu är rödglödande, och kärnorna uttagas eller söndras, enär dessa hindra krympningen och gjutgodset därigenom löper fara att söndersprängas. Stora mässingsplattor gjutas ibland mellan skivor av granit eller sandsten. -— Då järn skall kringgjutas med mässing (t. ex.