Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
303
en volym, uppgående till c:a 50 % av gjutpjesernas volym.
För att slippa användandet av stora sänkhuvuden, gjuter
man stål även i starka kokiller under starkt tryck eller också
håller man stålet smält i ett mindre sänkliuvud, med till-
hjälp av en gaslåga, tills hela pjesen fullständigt stelnat;
stålet stelnar härvid, börjande nedifrån, varvid den i for-
mens övre del befintliga smälta metallen utfyller uppkomna
håligheter. Sådana uppstå även genom att stålet absorberar
gaser; uppkomsten av dylika gasblåsor försöker man före-
komma genom att låta det smälta stålet stå någon tid i
gjutskänken, varigenom gaserna få tid att avgå; dessutom
är det nyss beskrivna sänkhuvudet, då det hålles smält,
ett effektivt medel även mot uppkomsten av gasblåsor.
Även stål tillsättes vid gjutningen med aluminium, för att
man skall erhålla tätare gjutgocls och för att få stålet mera
lättflytande. — För att avlägsna de gjutspänningar, som
nästan alltid uppstå i stålgjutgods, upphettas detta i en
särskild flammugn Lill rödglöd och får därpå åter långsamt
svalna.
516. Av stål gjutas huvudsakligast maskindelar, som
bliva utsatta för betydande påkänning, t. ex. propellrar,
valsar, cylindrar till hydrauliska prässar, kugghjul, klockor,
kanoner, skeppsstävar, städ m. m.
3. Gjutning av mässing och brons.
I praktiken avses med »metall» i allmänhet alla andra
metaller och metallegeringar utom järn och dess legeringar.
De vanligaste »metallerna» äro mässing ocli brons.
517. Mässing framställes och smältes i deglar. For-
marna förfärdigas vanligen av massa. Sanden bör vara finare
och torrare än vid gjutning av gjutjärn; lättsmälta metaller
tränga nämligen djupare in i sandens porer, och godset
blir då fult på ytan, om sanden är grov. Enär mässing
vid svalnandet krymper i hög grad, bör gjutgodset uppta-
gas ur sanden, medan det ännu är rödglödande, och kärnorna
uttagas eller söndras, enär dessa hindra krympningen och
gjutgodset därigenom löper fara att söndersprängas. Stora
mässingsplattor gjutas ibland mellan skivor av granit eller
sandsten. -— Då järn skall kringgjutas med mässing (t. ex.