Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

316 järnplåt gjord stadig brygga b. Först på denna äro gjut- järnskpnsolerna c, som uppbära cylindern, uppställda. 535. Ångfördelningen sker vid ånghammarena med till- hjälp av plan- eller kolv-slider, ventiler eller kranar (vrid- bara kolv-slider, § 185). Enär ångfördelningen ofta måste utföras för hand, så bör ångfördelningsmekanismen vara lättrörlig, varför den vanligen utbalanseras. — Slagstyrkan och penets rörelser kunna vid ånghammarena regleras full- komligt efter behov, varför ånghammarena äro de mest fulländade av alla maskinhammare. —Vid större ånghammare sker ångfördelningen vanligen för hand, mindre och i synner- het snabbgånde ånghammare äro försedda med automatiska ångfördelningsmekanismer; även vid dessa måste dock slagens styrka och hastighet regleras för hand. Alla ånghammare äro försedda med en inrättning, som hindrar kolven från att stiga alltför högt och stöta mot cylinderlocket. Vanligen består denna inrättning av en hävstång, mot vars ena ända penet stöter, då det uppnått, sitt högsta tillåtna läge, varvid ångfördelningsmekanismen påverkas av häv- stångens andra ända sålunda, att ångan kommer att utström- ma från rummet nedanför kolven, varvid denna sjunker nedåt. Dessutom användas under cylindern fjädrar eller också gummi- eller träpluggar, vilka försvaga slaget, då penet av misstag stöter emot dem. Även användas för samma ändamål å cylinderlocket anbrägta fjädrar, mot vilka kolven stöter, om den råkar stiga alltför högt. Vid enkelverkande ånghammare är cylinderns övre ända för- sedd med avloppshål (fig. 360) för den ovanför kolven befint- liga luften, genom vilka denna utströmmar, då kolven be- finner sig i stigande; om kolven råkar stiga alltför högt, så avstänger den dessa hål, varvid den mellan kolven och cylinderlocket kvarvarande luften sammanprässas samt därigenom hindrar kolven från att ytterligare stiga; sam- tidigt slipper den under kolven befintliga ångan ut genom ovannämnda hål. 536. S t ä d e t s storlek är beroende av penets, vanligen är det c: a 8—12 gånger tyngre än penet; som grundval för städet är ett korsverk av stock upptimrat, vilket kors- verk bör vara skilt från själva ånghammarens fundament.