Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

315 kommer att råda på vardera sidan om kolven; då nu kolv- stången till dessa hammare med avsikt gjorts grövre än vanligt, varigenom den för ångtrycket utsatta kolvytan således blir större ovanför kolven än under denna, så driver ångan kolven nedåt och ökar sålunda slagets styrka — D a e 1 e n-hammaren (fig. 361). Här verkar ångan alltså genom sin expansion, var- igenom en avsevärd bränslebesparing ernås. 3) Färsk ånga inledes även i rummet ovanför kolven, varigenom slagets styrka ännu mera ökas. Denna metod kommer till användning vid snabbgående ånghammare (fig. 362). 4). Ångan verkar hela tiden, som hammaren är i gång, mot nedre sidan av kolven; kolven drives nedåt och hammaren bringas att slå genom att ånga insläppes även i rummet ovanför kolven; kolven drives genast uppåt, så snart den ovanför denna befintliga ångan utsläppes. Även i detta fall bör kolvstången vara grov, för att kolven, då samma tryck råder på bägge sidor, skall drivas nedåt med kraft. -— Enligt den först- nämnda principen byggda ånghammare kallas enkelverkan- de; de enligt de tre övriga principerna konstruerade däremot dubbelverkande. 534. Cylindern till mindre ånghammare uppbäres van- ligen av en gjutjärnskonsol (fig. 363), varvid penets förning är ensidig; ibland är ingen särskild förning anordnad, utan har locket till kolvstångens packdosa i detta fall en sådan form, att detta ger penet tillräcklig förning. Större ångham- mare med pen av över 700 kg:s vikt böra för skakningens skull förses med dubbelkonsoler (fig. 364), varvid penets förningsyta är dubbelsidig; det fria utrymmet omkring städet blir härigenom mindre. Bättre är i detta avseende den i fig. 365 framställda konstruktionen; den består av tvenne pelare a av järnplåt, vilka uppbära en likaså av Fig. 363—:365. Åftghammare.