Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Fig. 478. Ramsåg. 478 befintliga, vertikala förningsytor. Antingen i ramens bägge övre eller i dess bägge nedre hörn eller också mitt på den nedre sidan sitter en tapp som är förbunden med den från veven le- dande vevstaken. Om sågen måste vara låg, anbringas tapparna i ramens övre hörn; en sådan låg såg kallas envåningssåg. På grund av det ringa utrymmet bredvid ramen anbringas tap- parna helst i ramens nedre hörn, varvid så- gen blir hög, den kallas då tvåvåningssåg. I detta, liksom i före- gående fall, äro drag- stängerna, och alltså även vevarna, två till antalet. Ofta användes blott en dragstång och en vev, varvid tappen anbringas på mitten av ramens nedre sida. Drivaxeln är försedd med ett svänghjul (stora ramsågar med tvenne) samt med en lös och en fast remskiva. — Matningsrörelsen är of- tast periodisk; sågbla- den skära vid nedgåen- det. Matningen kan härvid ske på tre olika sätt: 1) stocken föres framåt, då sågbladen röra sig uppåt, 2) stocken föres framåt, då sågbladen röra sig nedåt, d. v. s. samtidigt som såg- bladen skära, 3) stocken rör sig framåt både då sågbladen gå uppåt och då de gå nedåt, i vilket fall matningsrörelsen är nästan kontinuerlig. I det första fallet böra sågbladen vika tillbaka, för att tänderna skola kunna röra sig fritt, utan att släpa mot virket; för åstadkommandet av denna tillbakavikande rörelse borde sågen vara försedd med särskilda mekanismer, men vanligen forfares härvid dock så, att sågbladen inspännas i ett något framåtlutande läge, varvid lutningen är beroende av matningens storlek. Enär det är svårt att inställa sågbla-