Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Tredje kapitlet Metallernas gjutning: dess huvudfaser samt gjuteri- tillbehören. Om gjutning i allmänhet. 79. Såsom tidigare blivit nämnt (§ 2), äro icke alla metal- ler gjutbara. De för gjutning lämpligaste äro gjutjärn, mässing, nysilver, brons, zink, tenn och bly. Större svårigheter erbjuder gjutning av stål, på grund av dess höga smältpunkt. Guld och silver gjutas blott i stän- ger (tackor), likaså koppar och aluminium. Platina och mju- kare smidjärn gjutas i allmänhet ej. 80. Vid metallernas gjutning har man att fästa avseende vid deras olika krympningsgrad vid avkylnin- gen, vid av krympningen förorsakade fel i gjutgodset samt vid godsets benägenhet att slå sig och att spricka. Om krympning och därav härrörande olägenheter. 81. Smält metall utvidgar sig just då densamma börjar stelna, och fyller härvid äfven den minsta hålighet i formen x) Alla metaller utvidga sig likväl icke lika mycket. Efter stel- nandet begynner metallen åter att krympa, d. v. s. föremålets volym avtager. Krympningen efter stelnandet är större än den föregående utvidgningen. Denna omständighet måste tagas i betraktande, då formen göres. 82. Metallerna krympa olika. Sålunda krymper t. ex. Gjutjärn . . 7125—Ves > i medeltal1/^ Mässing .... Vso —Vso > » » • x/e4 x) Denna företeelse kalla gjutarne drivning.