Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

44 i formen, uppstår en grop på dess yta. Man häller då i denna grop färsk, möjligast het metall. Vanligen »pumpa s» metallen ännu med en tunn järnstång,‘varigenom den lättare rinner ned i håligheterna. 88. Lösgörandet av de genom begagnande av sänkhuvu- den bildade onödiga massorna från gjutgodset, vilket utföres medels svarvning, sågning eller »skärning» medels en oxide- rande gaslåga, medför betydliga extra kostnader, enär sänk- huvudena äro tämligen stora, i förhållande till föremålet. 89. Vid gjutning kan man särskilj a tre olika faser av arbetet, nämligen formningen eller förfärdigandet av gjutformen, smältningen av metallen och g j u t- ningen eller inhällandet av den smälta metallen i formen samt rengöringen eller putsningen av gjutgodset. A. Formning. 1. Formar och form-material. 90. Med avseende å varaktigheten indelas gjutformarna i icke beståndande (förlorade) formar, vilka kunna användas blott en gång, samt beståndande formar, i vilka man kan gjuta flere gånger. A. Icke Beståndande formar. Formmaterialet bör hava följande egenskaper: 1) det bör vara tillräckligt fast, så att det kan motstå trycket av den smälta metallen, 2) det bör uthärda hetta utan att smälta mot den ihällda metallens yta. 3) det bör noggrant återgiva modellens form, 4) det bör lämna gaserna fritt avlopp, 5) ofta fordras ännu, att det är en dålig värmeledare, för att man icke på föremål, som senare skola bearbetas med skärande verktyg, genom hastig avkylning skall erhålla ett hårt gjutskal. I vissa fall vill man åter hava ytan hård, och göres formen då av värmeledande material. 91. De formmaterial, som uppfylla dessa fordringar, äro formsa n d, massa och lera.