Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Forfatter: Paavo Pero

År: 1920

Forlag: Björck & Börjeson

Sted: Stocholm

Udgave: 2

Sider: 512

UDK: 621.9 (022)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 536 Forrige Næste
47 lagrets tjocklek. Två järnskyfflar stryka sanden från kan- terna in under stenarna. I stället för stenar begagnas numera även hjul av gjutjärn. Sanden uttages genom en öppning i trågets botten. Även användas krosskvarnar, vid vilka tråget kringvrides och stenarna rotera genom friktion, men utan att kringvridas i tråget. Även krosskvarnar kunna förses med såll. Härvid består sållet av en kring en horisontal axel rote- rande trumma, i vilken sanden rinner från kvarntråget. Den fina sanden går genom sållduken och den grövre utrinner från sikttrummans andra ända samt hälles tillbaka i kvarnen. 95. För att gjutsanden ej skall bilda klumpar eller fästa vid gjutgodset, blandas däri finmalet stenkol. D.å den smälta metallen hälles i formen, bildar stenkolet gaser, som omgiva (isolera) sandkornen och hindra dessa att komma i beröring med den glödande metallen. Man begagnar därför härtill gasrika kol. Tillsatsen av stenkol är beroende av sandens beskaffenhet; det finnes sand, som ej alls behöver utblandas med stenkol; ibland är man åter tvungen att utblanda den- samma med ända till % stenkol. Vanligen är tillsatsmängden 7—16 %. Mager sand kan utblandas med mera stenkol, enär densamma bättre genomsläpper gaserna. Stenkolet ökar icke sandens formbarhet. Om stenkolsmängden är för stor, spric- ker formen, och å godset uppstå till följd härav vassa, utskju- tande ränder. — Stenkolsmjölet blandas i sanden antingen med spadar eller i en blandningsmaskin, där sanden och sten- kolsmjölet falla ned på en snabbt roterande, horisontal skiva. Skivan är försedd med oregelbundet inslagna, uppstående tappar, så att sanden och kolmjölet blandas med varandra då de av centrifugalkraften slungas utåt. 96. Det är av största vikt, att formsanden är porös, så att den genomsläpper gaser och vattenånga, vilka annars skulle förstöra gjutgodset. Grov, mager sand är i detta avseende bäst, jämngrov sand bättre än blandsand, och sand med skarpkantiga korn bättre än rundkornig. Lera gör sanden mindre porös. Genom att blanda ihop två eller flere dåliga sandsorter kan man ofta erhålla en god gjut- sand. Ofta utblandar man fet sand med mager sådan, som har skarpkantiga korn, för att få sanden mera porös, och tvärtom mager sand med fet, för att öka formbarheten. Samma sand