Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
47
lagrets tjocklek. Två järnskyfflar stryka sanden från kan-
terna in under stenarna. I stället för stenar begagnas numera
även hjul av gjutjärn. Sanden uttages genom en öppning i
trågets botten. Även användas krosskvarnar, vid vilka tråget
kringvrides och stenarna rotera genom friktion, men utan att
kringvridas i tråget. Även krosskvarnar kunna förses med
såll. Härvid består sållet av en kring en horisontal axel rote-
rande trumma, i vilken sanden rinner från kvarntråget. Den
fina sanden går genom sållduken och den grövre utrinner från
sikttrummans andra ända samt hälles tillbaka i kvarnen.
95. För att gjutsanden ej skall bilda klumpar eller fästa vid
gjutgodset, blandas däri finmalet stenkol. D.å den smälta
metallen hälles i formen, bildar stenkolet gaser, som omgiva
(isolera) sandkornen och hindra dessa att komma i beröring
med den glödande metallen. Man begagnar därför härtill
gasrika kol. Tillsatsen av stenkol är beroende av sandens
beskaffenhet; det finnes sand, som ej alls behöver utblandas
med stenkol; ibland är man åter tvungen att utblanda den-
samma med ända till % stenkol. Vanligen är tillsatsmängden
7—16 %. Mager sand kan utblandas med mera stenkol, enär
densamma bättre genomsläpper gaserna. Stenkolet ökar icke
sandens formbarhet. Om stenkolsmängden är för stor, spric-
ker formen, och å godset uppstå till följd härav vassa, utskju-
tande ränder. — Stenkolsmjölet blandas i sanden antingen
med spadar eller i en blandningsmaskin, där sanden och sten-
kolsmjölet falla ned på en snabbt roterande, horisontal skiva.
Skivan är försedd med oregelbundet inslagna, uppstående
tappar, så att sanden och kolmjölet blandas med varandra
då de av centrifugalkraften slungas utåt.
96. Det är av största vikt, att formsanden är porös,
så att den genomsläpper gaser och vattenånga, vilka annars
skulle förstöra gjutgodset. Grov, mager sand är i detta
avseende bäst, jämngrov sand bättre än blandsand, och
sand med skarpkantiga korn bättre än rundkornig. Lera
gör sanden mindre porös. Genom att blanda ihop två eller
flere dåliga sandsorter kan man ofta erhålla en god gjut-
sand. Ofta utblandar man fet sand med mager sådan, som har
skarpkantiga korn, för att få sanden mera porös, och tvärtom
mager sand med fet, för att öka formbarheten. Samma sand