Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

59 formen, om'också järnet vid gjutningen nedrinner från en bety- dande höj d. Modellen kan även intryckas djupare i sanden, men då bör man bredvid formen utgräva ännu en fördjupning, i vilken överloppsjärnet får utrinna genom en ränna så, att föremålet erhåller den bestämda godstjockleken. Fig. 114 visar huru ett [J-formigt föremål informas i öppen sand. Sönderbrustna kanter å formen repareras genom att, me cl användande av en trälinjal till stöd, utfylla brottgropen med sand. — För gasernas bortledande finnes under gjutsands- lagret först ett lager grövre grus eller koks, och ovanpå detta finare sand eller koks. Gaserna bortgå genom dessa skikt. Dessutom instickas medelst ett krökt spett, en s. k. prickare, fina hål i sanden under formen. Ibland anbringas i sanden trådar, som sedan försik- tigt utdragas,, varigenom hål uppstå i sanden. Även kan man i sanden nedgräva löst halmrep så, att dettas ändar sticka upp ur san- Fig. 116. Täckt, i öppen sand informad den. Också kan man i gjutform. samma syfte nedgräva i sanden under formen rör |med genomborrade väggar. — I öppen sand kunna även sådana ihåliga föremål in- formas, vilkas modeller äro flata. Om pjesen är försedd med ett större hål, formas kärnan för hålet av samma sand och på samma gång som den yttre formen. För mindre hål göras kärnorna av lera och fästas därpå med stift på sina resp, platser. Dessa ställen antydas medels å modellen anbragta upphöjningar. Mycket små hål kunna ej åstadkommas med kärnor av lera, då dessa bleve alltför svaga. Härvid användas med lera överdragna ståltrådsstyeken, vilka instickas på resp, platser i formen. -— Fig. 115 visar ett exempel därpå, huru fåror kunna åstadkommas på övre ytan av ett föremål, gjutet i öppen sand. Detta sker medels tvärsöver formen nedsänkta järnstycken (a), som beklätts med lera. — Om föremålets övre yta skall vara av bestämd form, t. ex. slät eller på visst sätt ojämn, kan formningen det oaktat utföras i öppen sand på tidigare beskrivet sätt, varpå formen täckes med en med ler- välling bestruken järnplatta k (fig. 116), som sålunda begränsar