Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

74 B. Vid metallernas smältning använda smältinrättningar. 1. De viktigaste metallernas och metall-legeringarnas gjutbarhet. 146. Gjutjärnets gjutbarhet beror därpå att det smälter vid en jämförelsevis låg temperatur (1150—1250°) och i stelningsögonblicket märkbart utvidgar sig, noggrant fyllande gjutformen, samt krymper jämförelsevis litet (§ 82) och giver ett tätt gjutgods. Stål och smidjärn äro däremo t svårare att gjuta. Till följd av deras höga smältpunkt (1300—1500°) måste gjutformen göras av synnerligen eldfast material; av samma orsak är det svårt att av dessa erhålla ett fast gjutgods, enär härvid uppstå gaser i större mängd. Krymp- ningen är även betydlig. 147. Koppar kan däremot ej gjutas, enär densamma som smält upptager gaser, vilka i stelningsögonblicket avgå och förorsaka blåsor. 148. Kopparlegeringar (mässing, brons o. s. v.) äro däre- mot lätta att gjuta. Deras smältpunkt är låg, de utfylla formen väl och giva ett fast gods. Gjutning av mässing har dock sina olägenheter, till följd av dess höga krympnings- grad. 149. Zink, tenn och bly kunna mecl lätthet gjutas. De smälta lätt, utfylla formen väl, isynnerhet zink, och giva ett fast gods. —- Aluminium vore, på grund av sin låga smältpunkt (680°), ävensom till följd av sin egenskap att väl utfylla for- men, gjutbar, men i godset uppstå blåsor och krympningen är stor (§ 82). Aluminiumbrons är däremot lättare att gjuta. 2. Smältinrättningar. 150. Vid smältning av metaller begagnas olika smältin- rättningar, beroende på metallernas smältpunkt och i synner- het på den omständigheten, att en del metaller ej tåla att komma i beröring med bränslet eller med förbrännings- gaserna, ävensom på den metallmängd, som skall smältas.— Vanligen indelas smältinrättningarna därefter, om den för smältning avsedda metallen är fullständigt avskild från bränslet — s m ä 11 k ä r 1, om metallen kommer i beröring