Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

75 endast ined lågan — flammugna r, eller om den kom- mer i direkt beröring med bränslet — kupol-ugnar. 151. a. Smältkäri. De enklaste av dessa äro smält- eller stöpslevarna, i vilka mindre kvantiteter lättsmälta metaller, såsom tenn, bly, zink och dessas legeringar smältas. Större mängder av dessa metaller smältas i oftast inmurade smältgry tor (fig. 133) av gjut- eller smidjärn. I dessa blir c: a 10—15% av bränslets totala värmemängd utnyttjad. Såsom bränsle användes van- ligen ved eller koks. — Mindre, mängder av mera svårsmälta metaller smältas i deglar. Deg- larna göras av grafit (grafit- degl-ar) eller'av eldfast lera, till vilken ytterligare blandas mjöl, malet av gamla, söndrigä deglar (detta mjöl kallas chamott; här- av namnet chamottdeglar). Deg- larna rymma vanligen 20 —40 Fig. 136. Smältgry ta. kg. metall. I deglar smältes stål (degelgjutstål), koppar, nickel, mässing, nysilvei, silvei och guld, ävensom gjutjärn och brons i mindre kvantitetei. Deglarna upphettas i degel ugn ar. Dessa äio av tvenne slag: för fast bränsle — schaktdegelugnar, och för gasformigt bränsle —- flammdegelugnar. 152. Schakt degelugnar. Det är fördelaktigast all använda i dessa endast en degel i gången. Såsom bränsle begagnas koks, sällan träkol. De byggas vanligen under golvytan (fig. 137). Degeln vilar på ett underlag av eldfast lera (den s. k. »osten»), som åtskiljer densamma från rosten och som har till ändamål att hindra degelbottnens avkyl- ning genom den kalla luften. Koksen brinner omkring degeln, draget är vanligen naturligt, och luften inströmmar under- ifrån genom rosten. Förbränningsgaserna bortgå genom en skorsten, varigenom draget uppstår. Ugnen tillslutes med ett lock. — Genom att använda bläster för luftens inprässande under degelugnens rost fås draget oberoende av förändringarna i den yttre luftens temperatur och fuktig-