Tordenvåbenet I Kultus Og Overtro
En Komparativ Archæologisk Undersøgelse

Tordenvåbenet i kultus og folketro. 75 53. Folketroen om tordenstenene. Govigg, vanlig benämning på gamla stenvapen, vanligast dock flintmejslar, hvilka min- nesmärken från stenåldern stundom påträffas vid gräfning i jorden. Folktron föreställer sig att hvarje gång åskan slår ned, en sådan vigg följer blixten [a] och nedtränger i jorden till 7 famnars djup [b], hvarifrån han småningom höjer sig tills han på sjunde året kommer upp emot ytan. Förr än efter sju års förlopp får han ej komma i dagen och fåfängt är att gräfva på ett ställe, der åskan slagit ner, i hopp att finna viggen, ty för hvarje spadtag man tager, sjunker han lika långt stycke ner i jorden och kan ej påträffas förr än de 7 föreskrifna åren tilländalupit [c]. Sådana goviggar till- skrifvas många underbara egenskaper. En bit af en sådan, fint sönderstött i en stenmortel, anses såsom botmedel mot gikt [d], En govigg, lagd i en mjölbinge, gör mjölet drygare och afskräcker råttor [e]: Rietz, Svenskt dialektlexikon, fra Nerike. a. Både flintøxer og øxer med skafthul anses for tor- denkiler: Södra Tjust härad (Småland): optegnelse af T. Hj. Cullberg 1891 [meddelt af dr. N. E. Hammarstedt, Stock- holm], b. Jfr. Montelius, Sveriges forntid s. 160, fra Gotland. c. Gotland, se b. — »Oskpilen« kommer 7 eller 9 år efter, at »åskan slagit ned«, op til overfladen: Nylands län: Nyland IV 106. Nuckö og Vorms: Russwurm, Eibofolke II 248. d. Anvendt pulveriseret mod kreatursygdom: Blekinge: Montelius, Sveriges forntid s. 161; jfr. G. A. Aldén, I Geta- pulien (o: Småland) s. 124 og 143 (cit. af Feilberg, Jysk ord- bog, art. stenredskab); anvendt på forskellig måde til kvæ- gets trivsel (lagt over stalddøren; indgivet pulveriseret mod sygdom; svulne yvere stryges): Södra Tjust härad (Småland, se a). Lægges i vandingstruget: øerne ved Estland: Russ- wurm, Eibofolke II 249. e. Flintkniv bevaret i kornmagasinet: Vermland: Lig- nell, Beskrifning öfver grefskapet Dal I s. 65 (cit. af Monte- lius anf. sted). I kornskæppen eller kornkassen: Nylands län: Nyland IV 77; 106. Ved udsæd: øerne ved Estland: Russwurm, Eibofolke II 249. Hængtes i bryggerkarret »för att hindra trollen förstöra brygden«: Gotland: Montelius, Sveriges forntid s. 160; lagdes i øl, når det ikke vilde gære: Gotland: Antiqv. Tidsskrift 1852—54 s. 262.