Første Nordiske Elektroteknikermøde i København 1920

164 — efter kriget. Om man i likhet med en del nationalekono- miska auktoriteter antager, att prisnivån för den närmare framtiden skulle komma att ligga c:a 100 % over den, som var rådande före kriget, så skulle man alltså kunna säga, att för de kraftverk, som hädanefter komma att byg. gas, får man räkna med en anläggningskostnad av i ge- nomsnitt c:a 1 000:— kr. per kW. Räknar man med 3 ggr. prisnivån fore kriget, får man c:a 1 500 kr. per kW anläggningskostnad och en årskostnad av 168:— kr. per kW. Kostnaden per kWh vid olika utnyttningstid i de tre olika fallen framgår av fig. 3. Fig. 3. Det behöver väl ej sårskilt framhållas, att denna be- räkning är i hög grad approximativ och blott är avsedd att tjäna till någon ledning vid bedömandet av de sanno- lika kostnaderna för vattenkraften i Sverige nu och i fram- tiden. Det bör även framhållas, att ehuruväl i ovanstå^ ende en del distributionskostnader äro medtagna, så tilL komma vid leverans åtminstone till mindre förbrukare i regel ytterligare distributionskostnader, vilka kunna vara rätt avsevärda, då de större kraftverken i regel icke leve- rera direkt till småforbrukare. Om man nu undersöker vilka av de ovan angivna ka- tegorierna av stenkolsförbrukare kunna tänkas få sten- kolen ersatta med vattenkraft så kan man åtminstone på teknikens nuvarande stadium genast lämna fartygsdriften å sido. För gasverken kan naturligtvis den elektriska energien ej heller ersätta kolen. Däremot kan man tänka sig, att elektrisk energi i större eller mindre grad skulle kunna ersätta lysgasen såvål såsom belysningsmedel som såsom värmealstrare. Ifråga om motordrift har elektriciteten re- dan praktiskt taget utträngt lysgasen. Beträffande belys- j ningen är den även på god väg att göra sammaledes, vilket bl. a. framgår av Kommerskollegii ovannämnda specialun- dersökning rörande bränsleförbrukningen, enligt vilken gasförbrukningen för belysning från år 1913 till 1916 min- skas med omkring 15 %. I många fall kan naturligtvis även den elektriska ener- gien tänkas ersätta gasen för uppvårmningsåndamål. Då emellertid vid gasverken en hel del värdefulla biprodukter, såsom koks, ammoniumsulfat etc. erhållas, vilka eljest skulle behöva importeras, torde det knappast kunna anses vara någon nationalekonomisk uppgift att i större ut- sträckning ersätta gas för uppvärxnningsändamäl med elek. frisk energi, utan den senare har nog sin förnämsta an- vändning för maltagning etc. på landsbygden och över- huvud taget på sådana platser, där gasverk ej finnas. Jag anser mig därför kunna i det följande lämna även gas« verken åsido. Ifråga åter om den stenkol, som användes för kraft alstring, har vattenkraften givetvis sitt förnämsta konkur- rensområde. Redan under de forhållanden, som voro rå- dande fore kriget, har ju vattenkraften i allt större ut- sträckning fått ersätta ångkraften. Under de senaste åren med dess höga kolpris har denna process fortgått i än högre grad forcerat tempo. Att så måste vara fallet, fram- går även lätt av nedanstående resonemang. Kolförbrukningen for en modern ångmaskinsanlågg- ning av storleksordningen 500 å 1 000 kW uppgår i genom- snitt, alltså inch alia uppvärmningsförluster, till c:a 1,2 å 1,5 kg/kWh. Givetvis äro en hel del ångmaskiner, som finnas i landet, emellertid av äldre datum och långt ifrån så ekonomiska, varför man säkerligen här får räkna med omkring den dubbla kolförbrukningen, alltså c:a 2,5 å 3 kg/kWh. Vid ett kolpris av ungefär 150 kr. per ton, vil- ket under nuvarande forhållanden kan anses lågt, mot- svarar delta en bränslekostnad av 37,5 å 45 öre pr. kWh, vartill komma alla de övriga s. k. konstanta kostnaderna, såsom underhåll, skötsel o. s. v. Då nu som ovan nämnt medelkostnaden för nytill- kommande vattenkraftverk beräknats till 112 kr. per kW och år (resp. 168 kr.), motsvarar delta vid en utnyttnings- tid av c:a 2 000 timmar per år, som kan beräknas bliva rådande vid industri med dagdrift, en kostnad per kWh av 5,6 (resp. 8,4 öre per kWh), således långt under vad enbart bränslekostnaden vid en ångmaskinsanlåggning f. n, uppgår till. Även med hänsyn därtill, att vid vatten- ki aftanläggningar som nämnt ofta avsevärda distributions- kostnader tillkomma, är det uppenbart, att, även om kol- piiset i framtiden skulle komma att nedgå avsevärt mot nuvarande forhållanden, det endast kan anses vara en relativt kort tidsfråga, när praktiskt taget all ångkraft blivit ersatt med vattenkraft, för såvitt icke särskilda omständigheter, såsom t. ex. möjligheten att använda av- loppsånga för uppvärmning el. dyl. tala för användandet av ångkraft. För nya anläggningar kunna visserligen bränsle- kostnaderna avsevärt nedbringas, men här tillkomma i stället vid jämförelse med vattenkraften de s. k. konstanta kostnaderna, ränta, avskrivning och underhåll av anlägg- ningen etc., vilka vid befintliga ånganlåggningar ej spela füllt samma roll. Dessa konstanta kostnader uppgingo fore kriget vid en ångkraftanlåggning av medelstorlek, c:a