Første Nordiske Elektroteknikermøde i København 1920

165 — Bortser man från övriga faktorer, vilka i allmänhet tala till formån för den elektriska uppvärmningen, får alltså 1 kWh icke kosta mer än 0,25 kg kol, för att den elektriska uppvärmningen skall löna sig. Då man före kriget räknade med ett kolpris av 15 å 20 kr. per ton, skulle alltså under dessa forhållanden 1 kWh icke få kosta mer än 0,375 å 0,5 öre, en siffra, som vid svenska vattenkraftstationer i allmänhet endast är möjligt att uppnå, när det rör sig om överskottskraft och Jiknande. Under nuvarande forhållanden, då kolpriset är ungefär 10 ggr. så högt, får man ett möjligt kilowat- timmepris av 3,75 å 5 öre, vilken siffra givetvis icke är otänkbar att uppnå även vid s. k. primakraft (ej över- skottskraft) och nyare vattenkraftanläggningai’, om ut- nyttningstiden är tillräckligt lång. Utgå vi från den förut funna högsta medelårskostnaden för nya vatten- kraftverk, 168 kr. per kW-år, så finner man att priset per kWh biir 5 öre vid en uttnyttningstid av 3 360 timmar och 3.75 öre vid en uttnyttningstid av c:a 4 500 timmar, siff- ror, som i många fall äro möjliga att uppnå, sårskilt vid industriell uppvärmning. Även ifråga om bostadsuppvärmning är det ej ute- slutet, att man kan få en rätt hygglig utnyttningstid, i synnerhet i de norra delarna av landet, om man tänker sig att den elektriska uppvärmningen får övertaga grundbe* lastningen och spetsbelastningen upptages av andra vär- mekällor, kakelugnar eller dyl., som tagas till hjälp vid starkare kyla. Överskottskraft, exempelvis kraft endast tillgänglig nattetid, kan naturligtvis i många fall, såsom hittilis fler- städes skett, flnna användning för uppvärmningsändamäl, även där kraftkostnaderna eljest äro relativt höga. Faktiskt är också, att de oerhört stegrade kolprisen under de senaste åren medfort en ej obetydlig använd- ning av elektrisk energi för uppvärmningsändamäl i in- dustriell drift och eljest. Såsom ett exempel harpå kan nämnas den nyligen färdigställda elektriska uppvärm- ningsanläggningen vid Vargö Sulfitfabrik och Pappers- bruk, som är den första i sitt slag i Sverige och sannolikt den första i världen. Enligt uppgift kan fabriken nu reda sig utan att använda ett enda ton kol för uppvärm- ning, medan det eljest vid full drift erfordrades c:a 20 000 ton per år. Ångcentralen består av 7 elektriska ångpan- nor för omkring 2 000 kW vardera, anslutna direkt till 10 000 volt trefasström. Så länge de höga kolprisen gälla, är det alltså i många fall ekenomiskt väl utförbart att använda elektrisk energi för uppvärmning även i stor skala. Att i någon större utsträckning ersätta den för uppvärmningsändamäl erfor- derliga kolkvantiteten med elektrisk energi, torde dock knappast kunna påråknas, då detta skulle kräva alltför st ora effekt- och energibelopp. Under det att såsom nyss beräknats ett fullständigt ersättande av de 2,2 mill, ton kol, som beräknades erforderliga för kraftändamäl och järnvägsdrift, skulle kräva ett energibelopp av c:a 925 mill. kWh, skulle ett ersättande av den i det närmaste lika stora kolkvantitet, som beräknas erforderlig för uppvärm- ningsåndamål, kräva over 8 000 millioner kWh, således ett belopp av samma storleksordning som hela den till- gängliga utbyggnadsvärdiga vattenkraften. Vattenkraften kan således icke i någon större ut- 500 å 1 000 kW, till c:a 50 kr. per kW och år, d. v. s. de voro av ungefär samma storleksordning som totala års- kostnaderna för vattenkraft, vilket även är forhållandet för närvarande, varvid likväl ännu en gång må erinras om, att i många fall avsevärda distributionskostnader för den senare tillkomma. Även med hänsyn härtill är det dock uppenbart, att vattenkraften är i hög grad konkurrens- kraftig gentemot ångkraften, delta även om kolprisen skulle nedgå längt under nuvarande priser. Tänker man sig, att heia den för kraftalstring an- vända stenkolskvantiteten skulle ersättas med vattenkraft, så skulle härför åtgå c:a 450 millioner kWh. Füllt så längt torde man väl inom den närmaste tiden knappast kunna komma, ty en del värmekraft kommer sannolikt alltid att erfordras såsom reservkraft vid vattenbrist, event, även såsom s. k. toppkraft etc. Dock torde den kolkvan- tifet, som härför erfordras, vara jämnförelsevis ringa. Vi komma därefter till järnvägarnas stenkolsförbruk- ning. Enligt uppgift av 1. Öfverholm har man vid Statens .lärnvägars Elektrotekniska Byrå beräknat, att elektrifie- ring av järnvägarna under fore kriget rådande forhållan- den i allmänhet var lönande vid en kolförbrukning av 40 ton per år och bankilometer och därutöver. Klart är emeL lertid, att en betydlig ökning av kolpriset gör elektrifie- ringen av järnvägarna ekonomisk möjlig och lämplig i en betydligt större utsträckning, än som före kriget kunde tänkas. Av Öfverholms foredrag vid Svenska Teknolog- foreningens årsmote 1919 framgår sålunda, att en elek- trifiering av statsbanorna i hela deras utsträckning otvivel- aktigt är fördelaktig redan vid ett kolpris av 50 å 100 kr. per ton. Huru forhållandena ställa sig vid de enskilda banorna, är jag ej i tillfälle att närmare angiva, men tro- ligt är att forhållandena i delta avseende ej alltför mycket skilja sig från statsbanorna, ehuruväl naturligtvis bland privatbanorna en del mindre banor finnas, där trafiken är så svag, att en elektrifiering knappast Ioner sig ens vid mycket höga kolpris. Dylika banor spela dock naturligt- vis också en mycket liten roll ifråga om kolförbrukningen. Skulle en fullständig elektrifiering av hela järnvägsdriften ske, så kan beräknas härför åtgå omkring 475 millioner kWh. Till slut återstår frågan, huruvida och i vad mån även den kolkvantitet, som erfordras för uppvärmning, kan ersättas med vattenkraft. Med de prisforhållanden, som före kriget varit rådande, har en dylik ersättning i allmänhet endast i undantagsfall varit ekonomiskt utför- bar, såsom en enkel överläggning visar. 1 kg stenkol innehåller i genomsnitt 6 000 å 7 000 kalorier, varav man kan beräkna, att för uppvärmnings- ändamäl i medeltal omkring hälften kan tillgodogöras. (Verkningsgraden vid uppvärmning medelst stenkol är na- turligtvis i hög grad varierande, beroende på uppvärm- ningens art, men den nyss angivna siffran torde såsom ett grovt medelvärde icke alltför mycket skilja sig från verkligheten.) 1 kilowattimme åter innehåller omkring 865 kal., varav i många fall allt, i andra fall åter icke mer än en viss, dock alltid ganska hög procent kan tillgodogöras. Räknar man i genomsnitt c:a 800 nyttiga kal./kWh, så finner man, att en kWh i runt tal motsvarar 0,25 kg kol.