Første Nordiske Elektroteknikermøde i København 1920

År: 1922

Forlag: Elektroteknikermødets Organisationsudvalg

Sted: København

Sider: 176

UDK: 621.3(063) St.F.

Med Understøttelse fra H.C. Ørsted Komiteen og H.C. Ørsteds Hundredeaarsfond.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 180 Forrige Næste
— 173 några år sedan en American engineering standards com- mittee under medverkan av olika föreningar och statsde- partement. En centralkommitté omhänderhar organisationen, samarbetet och ledningen av det hela. Sektionskommit- téer tillsättas för varje standardiseringsgrupp, inom dessa utarbetas standardnormerna efter direktiv från den inom sektionskommittén representerade korporation, som anses hava de största förutsättningarna härför. Om det sålunda centraliserade amerikanska standard- iseringsarbetet kan i övrigt nämnas, att det uteslutande ba- serar sin ekonomi på bidrag från de intresserade förenin- garna och industrierna, då lagstiftningen ej tillåter några statsbidrag för åndamålet. Fr ank ri ke skapade for ett par år sedan en Com- mission permanente de standardisation, sammansatt av re- presentanter för statsministerier och tekniska föreningar samt förenad med en teknisk byrå för insamling av mate- rial, bearbetning av detsamma etc. Denna kommitté till- sätter i sin tur subkommissioner med uppdrag att studera var sitt tekniska område samt utarbeta forslag. Häri fun- gera representanter för industriella grupper eller samman- slutningar som konsulterande. Sedan de utarbetade for- slagen förelagts Commission permanente, låter denna tryc- ka desamma, varefter yttranden infordras från samtliga subkommissioner samtidigt med att meddelande göres i den tekniska pressen. Dessutom underställas forslagen kritik från statsforvaltningen, tekniska och vetenskapliga föreningar mil. Efter behandling av eventuella anmärk- ningar sanktioneras forslagen av Commission permanente samt underställas resp. ministerier, som granska dem ge- nom sina speciella sakkunniga. I erforderliga fall kunna de återremitteras till förnyad behandling. Kan ej enighet uppnås, äger vederbörande minister beslutanderätt. Offi- ciell giltighet erhålla normerna genom sin tillämpning för offentliga arbeten. Det är, som synes, en ganska invecklad procedur att standardises i Frankrike, måhånda härrörande från stats- myndigheternas intima medverkan i arbetet. Å ena sidan införes antagligen härigenom en onödig byråkrati i arbetet, å den andra sidan få emellertid normerna ett stärkt stöd och laglig giltighet. Huruvida statsintresset även yttrar sig i pekuniära bidrag är ej bekant. Som subkommission för elektroteknik tjänstgör den franska sektionen av Internationella elektrotekniska kom- missionen. Utom de internationella normerna samt dem, som härröra från Commission permanente, finnas i Frank- rike ett tredje slag av normer, nämligen sådana, som en- dast antagits av Union des syndicats de l’électricité, en sammanslutning mellan såvål producenter som konsumen- ter inom den elektriska bransehen, som ej samordnats med det mera officiella standardiseringsarbetet, varför dess nor- mer endast hava officiös karaktär. Tyskland har ävenledes en standardiseringsapparat av enorma dimensioner, nämligen Normenausschuss der deutschen Industrie, som bildades för tre år sedan för att centralisera det dittills mycket splittrade standardiserings- arbetet. I speisen för detsamma står en styrelse och under denna ett råd på närmare 150 medlemmar, utgörande re- presentanter för alia intresserade kretsar. Här försiggär den slutliga granskningen av normerna. Uppgiften att i stora drag leda, befordra och övervaka standardiseringsarbetet åligger ett centralutskott, samman- satt av representanter för myndigheter, institutioner, tek- niska och industriella föreningar osv., tillsammans over 50 st. Själva detaljarbetet utföres i arbetsutskott, vårs for- slag först gå till ett kontrollställe och sedan publiceras för kritik. Framställda anmärkningar prövas i arbetsutskot- ten, varefter forslagen för slutgranskning remitteras till rådet, vari samtliga arbetsutskotts ordförande även hava säte. Normerna uppdelas i allmänna och facknoi'mer, och arbetsutskotten äro på motsv^rande sätt skilda. Sålunda behandlas alla elektrotekniska frågor genom Verband deut- scher Elektrotechniker, som redan förut skett. Här äro såvål konsumenter och myndigheter som producenter för- enade. De senate samarbeta ej direkt med V. D. E., utan genom sitt centralforbund, som upprättat en särskild stan- dardiseringsbyrå. Några uppgifter rörande det tyska standardiserings- arbetets finansiering hava ej stått till förfogande. Av in- gångna upplysningar att döma baserar det sig i stor skala på gratisarbete av myndigheternas, industriernas och andra sakkunniga. Om arbetets omfattning får man ett begrepp genom siffran på hittilis, dvs. under knappa tre år, bear- betade nornier, som närmar sig 600-talet. Holland åger sedan 1916 en »huvudkommission för normalisering i Nederländerna«, vårs kontor bär nam- net Centraal normalisatie bureau, redan därigenom anty- dande, att arbetet är centraliserat. I själva verket sysslar också nämnda centralbyrå med standardisering på alla tekniska områden och är för delta ändamäl uppdelad på olika sektioner, som direkt samarbeta med industrier och myndigheter. Belgien har en Association beige de standardisa- tion, som likaledes tagit upp standardiseringen i heia dess vidd på sitt program. Liksom i England och Frankrike har landets sektion av den Internationella elektrotekniska kommissionen de elektrotekniska frågorna om hand. In- tressant är för övrigt det faktum, att från belgiskt håll med särskild styrka framhäves önskvärdheten av en interna- nell standardiseringsorganisation. Schweiz saknar hittilis ett centralställe för stan- dardisering, vilket likväl ej innebär, att man där icke gör något åt saken. Tvärtom arbetar Schweizerischer elektro- technischer Verein intensivt inom sitt fack, liksom Verein schweizerischer Maschinenindustrieller inom den mekani- ska industrien. Den forrå sammanslutningen bearbetar genom sitt generalsekretariat standardiseringsfrågorna, vil- ka därefter diskuteras och slutbehandlas vid foreningens årsmoten. Frågor rörande elektrisk bandrift handhavas av statens järnvägsdepartement, som vidtagit åtskilliga standardiseringsätgärder på delta område. Italien synes ej heller hava centraliserat arbetet, utan elektroteknikerna arbeta för sig, den mekaniska indu- strien för sig osv.1). E. S. K:s organisation och arbetssätt. Dessa voro de viktigaste uppgifter, som stodo att in- hämta till ledning för vårt arbetes organisation, vilken ’) Sedan foredragets hållande har meddelande ingått om bildandet av Schweizerischer Normalien-Bundt, som skall utgöra ett centralställe för standardiseringen i Schweiz. Även i Italien är en motsvarande organisation planerad, formales darifrån.