Første Nordiske Elektroteknikermøde i København 1920

73 — Utsikterna för ett ekonomiskt tillgodogörande av vindkraften. Av överingenjör Torsten Holmgren. Vindens utnyttj aride för stationär drivkraft har hit- tills icke nått någon stor omfattning. Under gångna sek- ler, före ångans tidevarv, har vindkraften varit av rela- tivt större betydelse än nu. Den har som bekant under lång tid använts sårskilt för kvarnar och vattenuppfor- dringsverk, det senare i betydande omfattning t. ex. inom Hollands invallade områden. De hos oss ännu i bruk varande väderkarnarna med i regel 4 segelbeklädda vingar av plan sektion och ganska stora dimensioner synas icke hava konstruktivt utvecklats sedan flera hundra år till- baka. I början av innevarande århundrade nedlade profes- sor la Cour i Askov sitt allbekannta banbrytande arbete för utvecklandet av vindelektricitetsverk, sårskilt för lant- brukets ändamäl. La Cours arbete har resulterat i ut- förandet av en hel del isolerade anläggningar, där vind- motorn i kombination med en elektrisk ackumulator ut- nyttjas för belysning, motordrift o. d. La Cour’s vind- motortyp har brüten vingsektion och utföres av trä. Under senare hälften av forrå århundradet och bör- jan av det innevarande har i Amerika utvecklats vad man brukar kalia den moderna vindturbinen, karakteriserad av ett stort antal relativt tätt sittande vingar eller skovlar. Dessa motorer, som även i Tyskland tiliverkas fabriks- mässigt av stål och järn, ha funnit betydlig spridning, sår- skilt for vattenpumpning vid lantgårdar. Man ser sålunda nu, åtminstone i Sverige, vindmoto- rer av tre grundtyper: den gamla 4-vingade väderkvarnen med plan vingsektion, la Cour’s 4-vingade typ med brüten och den amerikanska vindturbinen med i allmänhet buk- tig, men också ofte plan vingsektion och en mångfald »skovlar«. Emellertid har man i Sverige under de senare åren kunnat göra den iakttagelsen, att många gamla »väder- kvarnar« inom de stora kraftverkens distributionsområden upphört med vinddriften och i stället satt in elektriska motorer, varvid verksamheten blivit oberoende av våder och vind. Efter vad det påstås på åtskilliga håll. har den elektriska kraften efter overgången ej kostat mer än förut underhållet av vingarna. De små vindelektricitetsverken med ackumulatorbatteri och oljemotorreserv ha icke hel- ler kunnat konkurrera med de strömpris, som erbjudas av de stora energidistributionsforetagen. Man kan därför hos oss bevittna den foreteelsen, att vindkraftanläggnin- garna alltmer försvinna. Samma erfarenhet har jag fått bekräftad i Holland, där man t. o. m. för vattenpumpning ersatt vindmotorer med elektrisk kraft från ångdrivna elektricitetsverk. Trots allt detta, som ju icke ser lovande ut för vind- krafttekniken, finns det, enligt min uppfattning, tre be- stämda skäl att nu omsorgsfullt undersöka frågan, huru vida vindkraften kan utnyttjas i stor skala med ekono misk fordel. Dessa tre skäl äro följande: 1) Bränsleprisen ha stegrats till omkring det 10-dubbla, under det att järnprisen ungefär 5-dubblats. Kostna- den för ur bränsle producerad energi har därför sti- git i mycket högre grad än kostnaden för energi, alstrad med vindmotorer av järn. 2) För flygteknikens utveckling har ett gigantiskt veten- skapligt arbete utförts, bland annat rörande under- sökning av luftmotstånd och luftens tryck emot buk- liga ytor. Det material, som därvid vunnits, kan ut- nyttjas för förbättrade konstruktioner av vindmo- torer. 3) Utvecklingen av den elektriska energidistributionen har givit upphov till stora elektricitetsverk, som vid vilken tid på året som helst kunna mottaga avse- värda effektbelopp och utan svårighet kunna tillgodo- göra all den energi, en stor vindmotoranläggning kan producera. Ackumuleringsfrågan, på vilken de iso- lerade vindelektricitetsverken ekonomiskt stupat, är därför beträfTande en vindkraftanläggning, som sam- arbetar med t. ex. ett stort ångverk, utan betydelse. Man har alltså numera m ö j 1 i g h e t att u t - nyttja hela energiproduktionen från en vindkraftanläggning av mest eko- no m i s k a s t o r1e k utan k o s t n ad för a c k u m u 1 e r i n g. Av detta års tidskrifter finner man också, att intres- set för vindkrafttekniken börjar vakna på åtskilliga håll. Vindstatistik. Vill man gå vindkraftens framtidsmöjligheter inpå livet, är det att börja med av intresse att undersöka, huru stora energimängder, vinden per år för med sig; till ex- empel per 100 m2 yta, alltid vänd vinkelrätt mot för till- fället rådande vindriktning. För att klargöra detta har jag i fig. 1 saminanställt en del statistik från Stockholm, Magdeburg, Bromberg och Hållo fyr i Bohuslån i form av s. k. varaktighetskurvor, av vilka framgår hur stor del av året, en viss vindstyrka eller mera varit rådande på de olika platserna. Härav framgår nu exempelvis, att en vindhastighet av minst 5 m/sek. forekommer i Stockholm under ungefär 15 p:ct. av året, i Bromberg 25, i Magdeburg over 40, i Freiberg 60 och vid Hållo fyr icke mindre än 65 p:ct. av året. Vindstyrkan i olika trakter är sålunda väsentligen olika. Enligt uppgifter av Assman overstiger vindstyrkan 5 m/ sek. i Hamburg, Kiel, Münster i Westfalen och Frankfurt am Main, liksom medeltalet för mellersta Tyskland, unge-