Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

108 SEKTIONSMØDER att sig eller annan den tillegna«, hvilket senare räknas som stöld eller snatteri. En sådan lagtolkning som på- stås ha förekommit — dock ej i Sverige — att en för dylik stöld af elektrisk ström anklagad person blifvit frikänd på den grund, att den af honom använda strøm- men återleddes till elektricitetsverket, och sålunda någon stöld ej kunde anses föreligga, är därmed före- byggd. Lagen om ändrad lydelse af § 2 i forordningen af d. 14. April 1866 afser att i denna expropriationsför- ordning införa bestämmclserna om expropriation för elcktriska ledningar. Af intresse är här det stadgandet, att i det fall, att ersättningen för den använda marken skall utgå i form af årlig afgift, så skall rätten be- stämma viss tid, för hvilkan den stadgade afgiften skall utgå, med rätt för båda parterna att efter denna tids förlopp erhålla ny pröfning af afgiftens belopp. Jag vill därefter ofvergå till att låmna en kort redogörelse för innehållet i Nådiga Stadgan af d. 31. dec. 1902. Denna är uppdelad i 4 kapitel. Det forstå, innehållande allmänna bestämmelser, afser i viss mån alt komplettera lagen om elektriska anläggningar. I 1 § föreskrifves nämligen, att vissa handlingar, särskildt en del ritningar, utöfver hvad i lagen stadgas, skola åtfolja koncessionsansökningarna. I 2 § stadgas, att Konun- gens tillstånd skall, utom i de fall, som i lagen angifvas, sökas för framdragande af elektrisk ledning inom om- råde för vattentrafikled, järnväg eller allmän väg. I 3 § slutligen föreskrifves, att anmälan till Telegraf- styrelsen och Kgl. Bfde. i lånet åtfoljd af karta öfver ledningen skall göras vid anläggning af icke koncessions- pliktig elektrisk ledning, som ej till hela sin sträckning faller inom byggnad eller inhägnad gård eller endast utgöres af underjordisk servisledning for en spanning, ej öfverstigande 250 volt. Andra kapitlet innehåller säkerhetsföreskrifterna för elektriska anläggningar. Dessa äro i hufvudsak öfver- ensstämmande med den förut omtalade starkströms- kommissionens förslag, dock vida mindre omfattande. Allt som kan anses vara mera detalj bestämmelser, har nämligen uteslutits, i den välbetänkta afsikten att dylika föreskrifter skola utfärdas af Kommerskollegium, hvari- genom de blifva vida lättare att ändra och anpassa efter utvecklingens kraf, än om de finnas upptagna i en kunglig forordning, som ju ej kan ändras för ofta. Tyvärr synas i stadgans föreskrifter en del redaktionsfel ha insmugit sig, hvilket vållat åtskilligt hufvudbry, men som man väl får hoppas skall kunna utan större svårighet afhjälpas. Eljest äro dessa säkerhetsföreskrifter lämligen nära öfverensstämmande med motsvarende be- stämmelser exempelvis i de tyska föreskrifterna. I tredje kapitlet afhandlas tillsynen öfver anlägg- ningars utförande och skötsel. Den viktigaste bestäm- melsen därstädes, den om inspektörerna, är redan an- förd. För öfrigt lämnas i detta kapitel närmare före- skrifter om, huru afsyningen skall tillgå, om inspektorens rätt att sätta anläggningen ur bruk m. m. Om till an- läggningen hörande ledning korsar eller är framdragen intill statens järnväg, enskild järnväg, vattentrafikled eller statens telegraf- eller telefonledning, skall ombud för järnvägsstyrelsen, resp. Väg- och Vattenbyggnads- styrelsen eller Telegrafstyrelsen kalias att närvara vid afsyningen. Vidare stadgas, att Kommerskollegium ager rätt att förordna om besiktning äfvan af sådana anlägg- ningar, för hvilka Kgl. Maj:ts. tillstånd ej erfordras, om det finnes anledning att befara, att de ej skötas som sig bör. Stadgan afslutas med ofvergångsbeståmmelser, i hvilka bland annat föreskrifves, att samtlige elektriska anläggningar skola vara ändrade i öfverensstämmelse med de nya föreskrifterna till den 1. Juli 1903. Denna bestämmelse, som onekligen är ganska hård, har emel- lertid föranledt talrika dispensansökningar, hvilka man får hoppas skola så längt möjligt bifallas. Då dessa lagar och författningar, for hvilka här i korthed redogjorts, ej varit i kraft mer än ett halft år, är det naturligtvis ännu alldeles för tidigt att fälla något omdöme om dem. Att de, särskildt i afseende på ansvarsbestämmelsei na, äro mycket stränga gent emot elektriska anläggningars ägare, har jag redan på- pekat, men mycket beror naturligtvis också på den praktiska tillämpningen af dem. De stora kraf, som stållas på de elektriska anläggningarna i afseende på driftsäkerhet och ofarlighet, äro också på sitt salt elt bevis på, att elektrotekniker! numera anses ha nålt en sådan fulländning, att man kan ställa de högsta for- dringar på densamma, fordringar, hvilka jag för min del hoppas att den utan större svårigheter skall visa sig kunna motsvara. Driftsbestyrer Hentzen. Det maa med Interesse af- ventes, hvorledes denne Lov vil virke i Praksis. Det forekommer mig, at Ansvarsbestemmelserne er i høj Grad afskrækkende, saa at man næsten hellere maatte undvære Loven. Meningerne i Verden om disse Eks- propriationslove ere i øvrigt noget delte. Ved Mødet i Sommer i »Vereinigung der Elektricitetswerken« var Spørgsmaalet til Diskussion, hvorvidt man burde paa- kalde Lovgivningsmagten for at erholde Ret til Eks- propriation for Gennemførelse af elektriske Høj- spændingsledninger. Meningerne vare ret delte herom, idet der fra flere Sider hævdedes, at man i Reglen for saadanne Anlæg kom billigere igennem ved private Overenskomster end ved Ekspropriation, som altid for- udsatte Udbetaling af Erstatning. Bestemmelserne overfor elektriske Sporveje til Sikring af Telefonerne vare ogsaa meget for strenge. Hvis det offentlige i sin Tid, da de elektriske Sporveje i England og Amerika kom frem, havde taget dette Standpunkt, var sikkert Udviklingen af disse i høj Grad blevet hæmmet. Man maa være overordentlig var- som med slige Reguleringsbestemmelser for den tekniske Udvikling, idet saadanne let kunne gøre ubodelig Skade. Direktør Meinich (Kristiania) meddelte, at man i Norge allerede i flere Aar havde haft en Lov om elek- triske Anlæg, dog uden saadanne Ansvarsbestemmelser som de af Foredragsholderen omtalte, der syntes tem- melig rigorøse. Naar et Anlæg var udført efter Lovens Forskrifter, fandt Taleren det stridende mod den almindelige Rets- bevidsthed, at Indehaveren skulde være udsat for ube- regnelige Erstatningsansvar for næsten enhver hændelig Skade. Angaaende Forstyrrelser i besinnende Svagstrøms- anlæg oplyste Taleren, at man i Norge, hvor Lovens Bestemmelser i Principe! er lig de svenske, ikke er ansvarlig for Forstyrrelser, der skyldes grove tekniske Mangler ved Svagstrdrnsanlæget. Statsinspektør C. Rossander, Med anledning af driftsbestyrer Hentzens yttrande ber jag till en början få påpeka, att forhållandena i Tyskland och Danmark icke i detta fall äro jämförliga med de svenska. I båda de förstnämnda länderna, särskildt i Danmark, är ju tillgången på vattenkraft jämförelsevis ringa; men expropriationslagcn har just sin förnämsta betydelse där- igenom, att den underlättar vattenkraftens tillgodogörande. Det synes mig därför ingalunda förvänande, att man i Danmark och Tyskland ej gärna vill underkasta sig så stränga ansvarsbestämmelser som i den svenska lagen för att i gengäld få en expropriationslag, som ej på langt när skulle ha samma betydelse som i Sverige. I Tysk- land, där man eljest gärna lagstiftar för allt möjligt, är ju äfven lagstiftningen rörande elektriska anläggningar, så vidt jag vet, mycket litet utvecklad. Vidare finnes det i Sverige en omständighet, som i hög grad talar för nyttan af en expropriationslag, och