Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

116 SEKTIONSMØDER lige forslag til afstemning. Taleren bekjendt, findes der fortiden ca. 30 forslag. Disse kan inddeles i direkte og indirekte afstemningssystein. Den direkte afstemning omfatter baade elektriske og mekaniske methoder. Den indirekte afstemning omfatter de methoder, hvorved de elektromagnetiske bølger dirigeres, og de methoder, hvorefter bølgernes retning bestemmes. Blot nogle faa afstemningssystemer har faaet praktisk anvendelse. Ta- leren omtalte afstemningsmethoderne af Tomasi, Jégou, Blondel og den saakaldte bølgeafstemning, hvis for- løbere er Blondel, Lodge og Muirheads methoder. Tomasi anvender et dobbelt afsenderapparat, der for- uden at afsende de regulære morsetegn ogsaa samtidig afsender en kontinuerlig serie af forvirrede punkter, hvis bølger dog har mindre rækkevidde end bølgerne for morsetegnenc. Modtagerstationerne, som ligger udenfor rækkevidden af bølgekaoset og indenfor række- vidden af morsebølgerne, vil erholde tegnene, medens de stationer, som ligge indenfor rækkevidden af bølge- kaoset, blot vil faa en række uforstandige punkter. Jégou benytter to modtagertraade af forskjellig længde. Disse sættes i forbindelse med hver sin coherer. For- bindelsen mellem cohereren og modtagerapparatet f. ex. et apparat, der reagerer for vexelstrømme, dannes af en transformator, hvis primære vikling er delt og differentielt beviklet. Hver vikling staar i forbindelse med hver sin respektive coherer, cohererclement o<j lufttraad. Transformatorens sekundære vikling staar i forbindelse med nævnte modtagerapparat. Jégou forud- sætter, at der anvendes desto høiere master, jo større rækkevidden skal være, med andre ord større bølge- længde. De ankommende bølger, der forudsættes at have en bølgelængde lig den 4-dobbelte af modtager- stationens længste lufttraad, vil inducere forholdsvis kraftigere elektriske svingninger i denne, medens sving- ningerne i den korte lufttraad bliver svage. I overens- stemmelse med diflerentsen af deres inducerende virk- ninger fra den primære vikling paa den sekundære vikling i transformatoren vil modtagerapparatet funk- tionere. En afsenderstation, som ligger nærmere, vil anvende kortere bølger, der virker med mere jevn styrke paa begge modtagertraadene, hvorved differentsen af de inducerende strømme i transformatorens to pri- mære viklinger nærmer sig mere og mere nul, hvilket er ensbetydende med, at modtagerapparatet ikke paa- virkes. Blondel foreslaar, at afbrydningstallet i afsen- derens primære strømkreds skal opfylde resonansbetin- gelserne for den betreffende niodtagerstations elektriske egensvingninger, der jo bestemmes væsentlig af luft- traadens høide. Ved regulering af afbrydelsen kan af- stemningen reguleres. Bølgeafstemningsmethoden er baseret paa regulering af saavel afsenderens som mod- tagerens lufttraade, hvad deres kapacitet og selvinduk- tion angaar, saadan at deres elektriske egensvingningcr bliver ensartet eller tilfredsstiller resonansloven. Samt- lige methoder lider af store mangler. Tomasis og bølgeafstemningmethoden har fundet og finder frem- deles anvendelse. Methoderne er blot brugbare for høist 3 forbindelser og da under bestemte gunstige for- holde. De nævnte methoder hører alle til den direkte gruppe og er elektriske. Taleren gik derefter over til forklaring af det mekaniske afstemningssystein af ingeniør Anders Bull. Saavel principet som hans nuværende apparater fremvistes i lysbilleder. Taleren fremholdt som sin overbevisning, at Bulls afstemningssy stem uden sammenligning var det bedste af de for tiden forelig- gende, paa samme tid som han medgav, at heller ikke Bull havde løst afstemningsproblemet fuldstændig, idet nemlig en fiendlig station blot har at sætte sit afsen- delsesapparat i uafbrudt virksomhed for at ødelægge expeditionen mellem de Bullske stationer, der ligger indenfor nævnte afsenders virkeomraade. Otn byggnadsåskledare och deras anordning. Professor K. Wallin. På grund af de åsikter, som allt mer och mer synas bryta sig fram, beträffande den enligt teoretiska grunder riktigaste principen för byggnadsåskledares konstruktion och utförande, har åskledarefrågan nu kommit i ett sådant läge, att mången, som förut med en viss tillförsikt stödt sig på aldre åskledareteorier, numera känner sig tveksam infor det mycket omdebatterade spørgsmålet: Hur skall en tillforlitlig åskledare vara beskaffad? Jag har icke tankt mig att nu söka besvara detta spørgsmål, men jag har hoppats, att genom detsammas bringande under diskussion vid detta möte, någon enhettighed i uppfattningarne rörande byggnads- åskledares lämpligaste utförande skulle kunna vinnas. I åskledarcfrågans utvecklinghistoria kunna vi som bekant konstatera tre särskilda skeden; det forstå grun- dadt af amerikaneren Franklin i midten af 1700-talet, det andra af franske fysikeren Gay-Lussac jemte Pariser- akademien på 1820-talet, och det tredje af engelske vetenskapsmannen Lodge på 80-talet. De aldre åskledareteorierna hafva utgätt från den förutsättning, alt åskledarens verkan är af delvis pre- ventiv art, samt att de atmosferiska urladdningarne lyda samma lagar som den likriktade elektriska strøm- men. Enligt nyare åsikter förefinnes deremot icke den preventiva verkan, och atmosferiska urladdningarne lyda icke den likriktade strømmens lagar, enär de anses vara stärkt oscillatoriska och således närniast jemförliga med de på experimental väg framställda oscillerande urladdningarne. En åskledare enligt Gay-Lussacs princips består af höga s. k. fångstånger, stående i forbindelse med ett på byggnaden monteradt jordforbundet ledningssystem. På grund af att, fångstångerna öfverst äro afslutade med en skarp spets, skulle en utjemning af skilnaden i potential mellan åskledaren resp. byggnaden och ett ofvanför befintligt elektriskt laddadt moln kunna för- siggå. Derigenom skulle i allmänhet uppträdandet af våldsamma urladdningar förhindras. För att en bygg- nad emellertid skulle anses skyddad, måste fångstiingerna till höjd och antal vara lämpligt afpassade. Hvarje fångstång ansågs skydda allt, som var belåget inom en konisk yta. slutande med stangens spets och med stan- gens dubbla höjd till bottenradie. På grund af di- rekta erfarenhets rön har dock flere olika åsikter rörande skyddskretsa ones storlek sökt göra sig gällande. I Sverige har man hittilis, så vidt mig är bekant, tillkämpat endast dessa aldre principer. Så har man för statens byggnader afpassat höjden och antalet fång- stänger på sådant sätt, att åt byggnadens åndar och ylterst belägna delar bottenradien i skyddskretsen varit lika med enkla höjden, samt mellan stängerna, dubbla höjden såsom radie, räknadt för hvarje stång. Spet- sarne hafva bestått af koppar, såvål som samtlige led- ningar, hvilka utförts af spunna kopparlinor med en koppararea å 45—70 mm2. Föröfrigt har man hållit på, att samtliga fång- stänger på samma byggnad sins emellan skola vara förenade, samt att antalet nedledningar till jorden skall vara minst 1/3 af spetsarnes antal. Skarpa vinklar å ledningar hafva så langt som möjligt undvikits, och der detta icke varit möjligt, förmedlas ofvergången mellan begge riktningarne genom en insatt biledning. Å plåt- tak äro ledningarne satta i forbindelse med takplåten formedeis renisor af blyplåt, inlagda under järnfästena. Större järnmassor inom byggnaden såsom grofva verti- kalt uppstigande rörledningar, större jernkonstruktioner etc. äro förbundna med åskledarne, såvål vid öfversta som nedersta delen. I marken afslutas hvarje nedled-