Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

118 SEKTIONSMØDER byggnaden befintliga torns gafvelspetsar, taknockar, upp- skjutande skorsten etc. Om dessa delar äro skarpt afspetsade eller icke anses vara utan betydelse. Ledningarne skola möjligast allsidigt omsluta bygg- naden och dragas på möjligast korta väg till jorden. Jordledningarne skola helst förläggas i fuktig mark, och større inom byggnaden befintliga järnmassor skola förbindas sins emellan och med åskledarcn, Grenledningar af järn skola hafva minst 50 ni2, sekt, area och hufvudledningar 100 m2; ledningar af koppar kunna göras hälften så grofva. Åskledarens olika delar skola förbindas på ett omsorgsfullt sått med hvarandra. Askledaren bör underkastas upprepad och sakkun- nig inspektion. Då dessa angifna grundsatser hufvudsakligen ut- göras af principuttalanden, lemna de så godt som füllt fria bänder åt den person, som utför sjelfva arbetet, att bedömnia, hvilka åtgarder som för hvarje särskildt fall bör vidtagas. En sak, som de nyare teoriernas försvarare synas lemna utan egentligt afseende, är åskledarens hall bar- li et. Delta kan möjligen för sydligare, mera åsk- rika lander, der åskfaran ofta gör sig påmind, för- svaras, men för nordligare trakter, exempelvis mel- lersta och norra Sverige, der mera sail an svårare åskvader förekomma, hvarför man helt naturligt är inycket obenägen att med tillräckligt korta rnellantidcr låta undersöka och reparera möjligen uppkomna fel- aktighcter, och der desutom klimatiska forhållanden tvinga til mera solida och hållbara konstruktioner, måste det anses välbetänkt alt äfven taga vederbörlig hänsyn liil dessa forhållanden. Askledarefrågan är visserligen af ett jemförelsevis ringa elektrotekniskt intresse, men då hvar och en, som befattar sig med utförandet af åskledarearbeten, står i moraliskt ansvar för, att han gjort, hvad som för hvarje fall bör och kan göras för afvärjande af skada genom åskslag, är det af stor vikt, alt elektroteknikens miin, som mer cller mindra komma i berøring med till- hörande frågor, icke allt för mycket låta leda sig af vare sig gamla traditioner eller genomgripande ny- heter, af hvilka man ännu icke har någon erfarcnhet. Såsom min personliga standpunkt till denna fråga vill jag slutligen nämna, att jag anser, att man icke bör öfverge det hittills använda systemet, när detta dock be visli gen har visat sig uppfylla sitt åndamål, för såvidt anläggningen varit utförd på ett sakkunnigt sått, men att man äfven så langt möjligt bör söka att rätta sig efter de fordringar, som de nya teorierna be- tinga, det vill saga i hufvudsak, att antalet nedled- ningar och jordledningar icke tilltages för knapt, samt att vederbörlig hänsyn tages till ledande metallmassor, som finnas i och på byggnaden. Mot detta resonnemang kan visserligen invändas, att anläggningen biir väscntligt fördyrad, kanske utan att medfora något ökadt skydd utöfvcr det, som ett enklare och billigare system skulle erbjuda, men på frågans nuvarande standpunkt kan en sådan åtgard bättre försvaras än en plötslig ofvergång till ett system, som möjligen på grund af sin bräcklighet eller någon annan ofullkomlighet kunde komma att visa sig mindre pålitligt. Kaptajn Ernst fremhævede den Betydning, det havde at skaffe Anvendelsen af Lynledninger paa Landet en saa stor Udbredelse som muligt. Man bør derfor ikke saa meget tænke paa at anvende det bedste Ma- teriale, men bør søge at bruge det billigste Materiale, der egner sig til Lynledninger, nemlig Jern. Kobber er vel som Regel mere holdbart end Jern, men af Hensyn til de ofte forefaldende Tyverier af Kobberled- ninger kan det være uheldigt at benytte dette kostbare Materiale. Anlæg udførte efter Netsystemet er saavel efter Teorien som efter Erfaringerne fra Praksis absolut de bedste. Ingeniør T. A. Colding. Man bør anvende det Ma- teriale, der yder den mindste Modstand, nemlig Kobber, med rigelig stort Tværsnit. Mange Nedløb behøves ikke, men det bør forlanges, at de i Anlæget (udført efter en forud approberet Plan) indgaaende nødvendige Nedløb anbringes saaledes, at man til enhver Tid med Lethed kan kontrollere Anlægets Godhed. Over Jorden er det teoretisk rigtigt, at Jern kan anvendes, men det vil i Reglen efter kort Tid vise sig, at Fordelen gaar tabt ved, at Vedligeholdelsen bliver større. Jordpladen skal være rigelig stor og helst sættes i permanent Grundvand for at gøre Modstanden saa lille som mulig. » Med en 4 | | Fods Plade i permanent Grundvand er der her i Dan- mark i de sidste 30 Aar ikke forefaldet noget Lynned- slag i en jævnlig kontrolleret og i Orden erkendt Lyn- ledning, hvor denne, saavidt vides, ikke har funktioneret tilfredsstillende. At man af Hensyn til Tyveri bør fore- trække Jernledninger, kan jeg ikke anerkende, da det kun kan bero paa mangelfuldt Tilsyn, naar Kobberled- ningerne bortrøves. Ingeniør J. Andersson, Stockholm. Til Lynledninger bør Kobber foretrækkes fremfor Jern, thi vel er Kob- ber det dyreste at anskaffe, men til Gengæld er Ar- bejdet ved Oplægningen betydeligt lettere og billigere end med Jernledningen, der er stiv og uhandlelig og kræver megen niere Tid og Omhu ved Oplægningen. Ved hurtige Tenipcraturforandringcr viser det sig, at Jernledningen let bevirker, at Bøjlerne rives løse. Ved Oplægningen slaas let en Del af Galvaniseringen af, og Jernet ruster, ligesom ogsaa Forbindelser og Forgre- ninger blive mindre paalidelige. I Jorden angribes Jernlcdningen meget hurtigt, navnlig hvor der er fug- tigt. Ved Forsøg vil man linde, at Lynledningsanlæget vil koste omtrent det samme, hvad enten det udføres af Jern eller Kobber. Ledningerne maa under ingen Omstændigheder lægges med skarpe Vinkler og Knæk, da det gentagne Gange har vist sig, at Lynet saadanne Steder springer over paa Bygningen. Da Diskussionen truede med at antage langt større Dimensioner, end den knapt tilmaalte Tid tillod, maatte Diskussionen afbrydes. T elegrafonen. Ingeniør V. Poulsen. Før jeg i Dag præsenterer de nyeste, i Tele- grafenens tekniske Afdeling fremstillede Apparater, skal jeg i Korthed omtale nogle Momenter ved Opfindelsens fysiske Side, der bidrage til at belyse Telegrafenens Rækkeevne og Begrænsning. Jeg forudsætter, at Telegrafonens Princip ikke er de Herrer fremmed, og vil blot lige markere de 3 Pro- cesser, der betegne Telegrafenens Væsen, nemlig: Ned- skrivningen, Gengivelsen og Udviskningen af Signaler. Et magnetiserbart Legeme — den saakaldte Skrift- grund — bevæges med en vis Hastighed gennem et magnetisk Felt, der varierer i Overensstemmelse med de givne Signaler. Dette er Nedskrivningen. Skrift- grundens permanente Magnetisme varierer da tilnær- melsesvis i Overensstemmelse med den inducerede Mag- netisme, og disse Variationer udgøre Skriften. Bevæges nu Skriftgrundene forbi en Elektromagnet, der er forbundet med en passende Indikator — i Reg-