Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

SEKTION IV 131 Bilden blir i delta fall elt frontalperspektiv d. v. s. en geometrisk projektion af fasaden i en viss skala. Denna skala varierar visserligcn för dc olika partiernas framsprång, men den är en och samma för de delar, som ligga i samma plan. Storlcken af skalan kan man bestämma ettdera genom alt taga ett målt på fasaden eller genom alt mcd-fotografera en eller flora meter-stockar eller slut- ligen genom alt placera fotografiapparater! så, att dess objektivs afstand från fasaden är en multipel af ob- jektivets brännvidd (Brännvidden är afståndet från objektivets medelpunkt, eller rättare dess bakre knut- punkt, till plåten och motsvarar således distancen vid perspektivritning), i hviket fall skalan lätt beräknas. Ett visst målt på fotografien forhaller sig nämligen till inotsvarande målt på fasaden, såsom brännvidden for- haller sig till objektivets afstånd från fasaden. Den andra metoden baserar sig på den folografiska bildens egenskap alt vara en korrekt perspektivbild, äfven då det ej är fråga om frontalperspektiv. Under förutsättning att man känner fotografiap- paratens brännvidd, således distancen, samt objektiv- axelns skärningspunkt med plåten (mol hvilken axeln måstc vara vinkelrätt), »hafviidpunkten«samt något cllei' några målt på synliga delar af byggnaden, som dess- utoni måstc hafva vertikala hörn och horisontela list- verk eller fogar, så kan man naturligtvis genom att konstruera perspektiv baklånges få falt i de geometriska projektionera, plan och fasader. Om man ej tager skalan tor stor, ger metoden vida noggrannare resultater, än man skulle kunna vänta sig. Båda dessa metoder lämpa sig tydligtvis blolt för foremål med öfvervägande plana ytoi'; regelbundna enkelt formade byggnader och bygg- nadsdetaljer men äfven för t. ex. släta skåp o och dylika mindre saker. Den tredje metoden förutsätter, all hvarje 5 punkt, som man önskar känna på foremålet, skall synas på mindst tvänne från olika punkter tagna fotografier; men så kan foremålet sjelf få vara hvad som helst, en ruin, en fjällspets eller t. o. m. ett moln. -W Fig. 1. Förfaringssättet, som för alla forhållanden i huf- vudsak är detsanuna, blir exempelvis vid cn byggnad följande. Om M. (fig. 1) är byggnaden i fråga, och man vill uppmäta fasadlinien a — b — c — d — e, så be- stammer man sig för två fotografipunkter A och B så belägna, att dc sökta punkterna a, b, etc. synas från båda, samt alt vinklarne A a B, A c B o. s. v. ej blifva för spetsiga och skärningspunkterna således osäkra. Baslinicn A—B uppmätes noga (felmått ha dock blolt tillföljd, att skalan på uppmätningen blir felaktig, men proportionerna blifva i alia fall de rigtiga). Den eventuela höjd skilnaden mellan A och B är alldeles utan inflytande. Vidare mates med måttband eller på annal salt vinklarne mellan basen A—B och linier tänkta dragna från A och B till en lämplig punkt, mol hvilken foto- grafiapparatens axel riktas. I delta fall väljes lämp- ligcn punkt c, och vinklarne c A B och A B c mates. Man fotograferar nu på vanligt salt blott med iakttagende af. att skärningspunkten mellan plåten och objektivaxeln på ett eller annat sätl är känd, samt att plåten är vertikalt stallt. Plåtarne framkallas och kopieras på papper, som ej stracker eller drar sig. För alt utföre konstruktionen uppritar man (Fig. 2) forst baslinien A—B i den skala, man önskar uppmät- ningen, t. ex. 1/100 eller 1/50. Derpå afsattes de förut upp- mätta vinklarne c A B och A B c vid sina baspunkter A och B. För enkelhetens skull tänker man sig först cn ß Fig- 2. 17*