Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903
Forfatter: A.G.V. Petersen
År: 1994
Forlag: J. Jørgensen & Co. (M.A. Hannover)
Sted: Kjøbenhavn
Sider: 312
UDK: 61(063)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
SEKTION VI
173
Alt ett dylikt verk cj kunde under forhånden
varande omständighetcr genomföras utan Statens mel-
lankomst var klart, och tid efter annan lemnades ock
dylikt understod än i form af lån, än i form af höjda
koltullar o. d., men trots allt såg det mangen gang
dystert ut. Så småningom kommo dock ljusare tider.
Mycket kunde vara af intresse att från denna utveck-
lingsperiod nämna, men dels skulle tiden derigenom
tagas allt för mycket i anspråk, dels kan den intres-
scrade hånvisas till den förut påpekade publikationen:
»Minnesblad till Höganäs 100-års jubileurm. När ändt-
ligen dessa ljusare tider för Höganäs kommit, steg
intresset för och tron på kolgrufvedriften i allmänhet,
och så hände sig, att vid 60-taIets midt en verklig
inmutningsfeber rasade, och någon synnerlig respekt
för Höganäs gamla privilegier ansåg man sig ej behöfva
visa och alls ingen för geologiska fakta. Ej blott be-
tydliga områden af Luggude och Rönnebergs härader,
som ju ansetts tillhöra Höganäs område, inmutades,
utan jemväl betydande områden utanfore och dertill en
massa fält, der det ej funnes den minsta utsigt att fin na
stenkol. Mest verksamme voro tvenne herrar af Ekström
och Billow. Så småningom stadgade sig forhållandena,
och ur kaos framgick ett ordnadt bolag. Herrar af
Ekström och Billow öfverläto nemligen 1865 sina in-
mutningar på det då nybildade Wallåkra Stenkols Aktie-
bolag, som genast började sin verksamhet vid Wallåkra.
Emellertid var arbetet har ej lönande, utan llyttades på
framlidne professor E. Erdmans inrådan Lill Billesholm
1866, der allt sedan en sig alltmer utvecklade grufdrift
fortgått. I början af 1870-talet uppstod Kropps Aktie-
bolag, som forlade sin verksamhet till Bjuf, der det ock
utvecklat mycken energi på framförandet af sin industri.
Dessa båda bolag sammanslogos 1895 till en affär —
Billesholm-Bjufs Aktiebolag. Äfven vid Skromberga
hade försök gjorts af ett nybildadt bolag att der ut-
veckla en industri, men måste delta åter uppgifvas, då
kolllötscn dertill var alldeles för fattig.
P'örst i medio af 1880-talet — sedan man kommit
underfund med den vid Skromberga förekommande cj
eldfasta lerans utmårkta egenskaper, som gjorde den
lämplig för Lillvcrkning af klinkers och kloakror — kunde
det då nybildade bolaget »Skromberga Stenkols & Ler-
industri Aktiebolag» börja sin sedan så glansande verk-
samhet.
Stabbarp, som numera eges af Höganäs Stenkols-
bolag, brytes endast för den dar förekommande utmårkta
eldfasta lerans skull, af hvilken ett ypperligt fabrikat fås.
Jemte ofvan sagda bolag bearbetas jemväl af pri-
vatman de gamla Boserupfälten efter nära ett år-
hundrades hvila, men verksamheten år dock tillfölje
fältets litenhet obetydlig. Ytterligare ett kolbolag —
»Hyllinge Stenkols & Lerindustribolag« — kommer snart
alt börja sin verksamhet på all var.
Äfven på allra senaste tiden har man just tillfölje
den lifliga eflerfrågan på stenkol börjat grundligare
undersöka förut sönade eller okända kolfält, och nya
slenkolskoncessioner tilldelats dels äldre bolag dels ett
nylt benämndt »Skånska Kolbrytnings Aktiebolagel«, in.
fl., på hvilka fait snart nog kan väntas uppstå nya
grufvor.
Helt nyligen hafva inom den skänska stenkols-
industrien forhållanderna medfört, att Höganäs Sten-
kolsbolag och Billesholm-Bjufs Aktiebolag med sina
industriella anläggningar uti Höganäs, Billesholm, Bjuf
och Stabbarp sammanslagits till ett enda mäktigt bolag
Höganäs—Billesholms Aktiebolag med ett kapital af c:a
18 000 000 kronor och syssdsättande c:a 3 000 arbetare.
Innan jag går att med några siffror gifva en bild
af den nu pågående verksamheten vid skånska grufve-
fälten, torde jag kanske med etl par ord få beskrifva
gängse arbetssätt och de produkter, som erhållas.
Sedan schakt — oftast rundt och af c:a 4 meters
diameter — afsänkts genom kollagren och monterats
med nödiga pumpnings- och uppfordringsmaskiner, kan
det egenlliga grufarbetet börja. Dessa schakt, varie-
rande i djup mellan 20 och 120 meter, äro ofta ytterst
svåra att afsänka tillfölje ett allt för rikligt vattentillop
och kunna i anläggningskostnad uppgå till 500 000
kronor füllt färdiga — ja ännu mer.
I den flöts, som skall arbetas, drifves nu dels dub-
belspåriga hufvudvägar i (lotsens stryckningsriktning
(horisontallaget), dels däremot vinkelräta arbetsorter i
stigningsriktningen. Exempelvis drifves dessa arbets-
orter 12 meter breda af 4 man vid brottet, och lemnas
mellan 2:ne dylika orter en 12 meters bred pclarc.
Uti hvarje ort utbrytes kol, eldfast lera och en del
skiffer samt sandsten, hvilken senare jemte dertill nödig
skiffer användes för ortens »igensättning« — d. v. s.
uppmurning för takets uppbärande, dervid kommunika-
tionsvägar om P/2 meters bredd lemnas å ömse sidor
af orten, hvilka vägar omsorgsfullt spärläggas. När nu
ett större antal dylika arbetsorter nått t. ex. 150 meter
framåt, afskäras de alla genom en med hufvudvägen
(i strykningsriktningen) paralellt löpande ny »linieorl«,
arbetarne omflyttas och uthugga under tillbakagående
drift de mellan komrnunikationsvägarne qvarlemnade
pelarne etc., så att till slut allt är utbrutet. Samman-
lagda längden af dylika spårvagar i blott en enda al
Skånes större kolgrufvor kan uppgå till vida öfver 100
kilometer.
Arbetarne lasla det utbrutna materialet i små
spårvagnar om oftast r/2 kubikmeters rymd, och dessa
forslas af dragarepojkar anlingen direkt ut till schakten
eller till i grufvan befintliga vagnsamlingsplatser, från
hvilka den vidare transporten till schakten sker med
hästar eller maskin.
Uppkomne sorteras kolen allt efter storleken och
askhalten i olika qvaliteter, och lerorna skiljas uli
kolrika og kolfattiga. De förra uppläggas i högar, som
antändas och lemnas att brinna, till dess allt kolet
brunnit bort, då en gul brand eldfast lera återstår —
benämnes vanligen hår chamotte. Denna chamotte
utgör i och för sig en handels- och exportvara, men
användes hufvudsagligast för den i forbindelse med
stenkolsverken varande fabrikationen af eldfast tegel.
Dervid blandas den till gryn krossade brånda leran
(chamotten) med en viss mängd finmalen, obränd, kol-
fattig, eldfast lera, blandningen fuktas, formas för hand
til önskade tegel, som torkas och brännas vid en tem-
peratur af 13—1500 °C., ju högre ju båttre.
Med skål anses det eldfasta tegel, som levereras
från Skånes stenkolsverk, vara synnerligen godt och
exporteras till skiljda länder. Jemväl ett annal tegel
för husbyggnadsåndamål göres af den vid fabrikerna
sig samlande stenkolsaskan. Denna blandas med kalk
till en styf massa, som formas till tegel och lufttorkas.
Dylikt asktegel utmärker sig för lätthet, stor seghet,
liten värmeledningsförmäga etc. hvarförc det ock vun-
nit en mångfaldig användning.
Tillverkningen af klinkers och rör sker nästan
helt och hållet mekaniskt och af leror, som äfven dc
till större delen erhållas i samband med kolen, men
som äro af helt andra egenskaper än de eldfasta
lerorna, i det de vid bränningen vid en temperatur af
c:a 1250 0 C. sintra samman, gifvande ett synnerligen
tätt och hållfast gods af knappt märkbar vattenabsorp-
tionsformåga. Dessa egenskaper jemte den ofta vackra
färgen ger klinkerprodukterna en mångfaldig användning
dels till vattenbyggnader på platser, der exempelvis
granit saknas, dels till facadmurning, trottoir- och golf-
läggning etc.
Huruvida och hvilken art af lerindustri, som drifves,
beror synbarligen af, hurudan sammansättning llötsen
har, och Hera schakt finnas, der brytningen af stenkol
ensamt utan tillgodogörandet af leran lönar sig godt.
Denna flötsens sammansättning bestämmer ock, i
hvilken omfaltning lerindustrien skall drifvas, och alltså