Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

Forfatter: A.G.V. Petersen

År: 1994

Forlag: J. Jørgensen & Co. (M.A. Hannover)

Sted: Kjøbenhavn

Sider: 312

UDK: 61(063)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 358 Forrige Næste
SEKTION VI 173 Alt ett dylikt verk cj kunde under forhånden varande omständighetcr genomföras utan Statens mel- lankomst var klart, och tid efter annan lemnades ock dylikt understod än i form af lån, än i form af höjda koltullar o. d., men trots allt såg det mangen gang dystert ut. Så småningom kommo dock ljusare tider. Mycket kunde vara af intresse att från denna utveck- lingsperiod nämna, men dels skulle tiden derigenom tagas allt för mycket i anspråk, dels kan den intres- scrade hånvisas till den förut påpekade publikationen: »Minnesblad till Höganäs 100-års jubileurm. När ändt- ligen dessa ljusare tider för Höganäs kommit, steg intresset för och tron på kolgrufvedriften i allmänhet, och så hände sig, att vid 60-taIets midt en verklig inmutningsfeber rasade, och någon synnerlig respekt för Höganäs gamla privilegier ansåg man sig ej behöfva visa och alls ingen för geologiska fakta. Ej blott be- tydliga områden af Luggude och Rönnebergs härader, som ju ansetts tillhöra Höganäs område, inmutades, utan jemväl betydande områden utanfore och dertill en massa fält, der det ej funnes den minsta utsigt att fin na stenkol. Mest verksamme voro tvenne herrar af Ekström och Billow. Så småningom stadgade sig forhållandena, och ur kaos framgick ett ordnadt bolag. Herrar af Ekström och Billow öfverläto nemligen 1865 sina in- mutningar på det då nybildade Wallåkra Stenkols Aktie- bolag, som genast började sin verksamhet vid Wallåkra. Emellertid var arbetet har ej lönande, utan llyttades på framlidne professor E. Erdmans inrådan Lill Billesholm 1866, der allt sedan en sig alltmer utvecklade grufdrift fortgått. I början af 1870-talet uppstod Kropps Aktie- bolag, som forlade sin verksamhet till Bjuf, der det ock utvecklat mycken energi på framförandet af sin industri. Dessa båda bolag sammanslogos 1895 till en affär — Billesholm-Bjufs Aktiebolag. Äfven vid Skromberga hade försök gjorts af ett nybildadt bolag att der ut- veckla en industri, men måste delta åter uppgifvas, då kolllötscn dertill var alldeles för fattig. P'örst i medio af 1880-talet — sedan man kommit underfund med den vid Skromberga förekommande cj eldfasta lerans utmårkta egenskaper, som gjorde den lämplig för Lillvcrkning af klinkers och kloakror — kunde det då nybildade bolaget »Skromberga Stenkols & Ler- industri Aktiebolag» börja sin sedan så glansande verk- samhet. Stabbarp, som numera eges af Höganäs Stenkols- bolag, brytes endast för den dar förekommande utmårkta eldfasta lerans skull, af hvilken ett ypperligt fabrikat fås. Jemte ofvan sagda bolag bearbetas jemväl af pri- vatman de gamla Boserupfälten efter nära ett år- hundrades hvila, men verksamheten år dock tillfölje fältets litenhet obetydlig. Ytterligare ett kolbolag — »Hyllinge Stenkols & Lerindustribolag« — kommer snart alt börja sin verksamhet på all var. Äfven på allra senaste tiden har man just tillfölje den lifliga eflerfrågan på stenkol börjat grundligare undersöka förut sönade eller okända kolfält, och nya slenkolskoncessioner tilldelats dels äldre bolag dels ett nylt benämndt »Skånska Kolbrytnings Aktiebolagel«, in. fl., på hvilka fait snart nog kan väntas uppstå nya grufvor. Helt nyligen hafva inom den skänska stenkols- industrien forhållanderna medfört, att Höganäs Sten- kolsbolag och Billesholm-Bjufs Aktiebolag med sina industriella anläggningar uti Höganäs, Billesholm, Bjuf och Stabbarp sammanslagits till ett enda mäktigt bolag Höganäs—Billesholms Aktiebolag med ett kapital af c:a 18 000 000 kronor och syssdsättande c:a 3 000 arbetare. Innan jag går att med några siffror gifva en bild af den nu pågående verksamheten vid skånska grufve- fälten, torde jag kanske med etl par ord få beskrifva gängse arbetssätt och de produkter, som erhållas. Sedan schakt — oftast rundt och af c:a 4 meters diameter — afsänkts genom kollagren och monterats med nödiga pumpnings- och uppfordringsmaskiner, kan det egenlliga grufarbetet börja. Dessa schakt, varie- rande i djup mellan 20 och 120 meter, äro ofta ytterst svåra att afsänka tillfölje ett allt för rikligt vattentillop och kunna i anläggningskostnad uppgå till 500 000 kronor füllt färdiga — ja ännu mer. I den flöts, som skall arbetas, drifves nu dels dub- belspåriga hufvudvägar i (lotsens stryckningsriktning (horisontallaget), dels däremot vinkelräta arbetsorter i stigningsriktningen. Exempelvis drifves dessa arbets- orter 12 meter breda af 4 man vid brottet, och lemnas mellan 2:ne dylika orter en 12 meters bred pclarc. Uti hvarje ort utbrytes kol, eldfast lera och en del skiffer samt sandsten, hvilken senare jemte dertill nödig skiffer användes för ortens »igensättning« — d. v. s. uppmurning för takets uppbärande, dervid kommunika- tionsvägar om P/2 meters bredd lemnas å ömse sidor af orten, hvilka vägar omsorgsfullt spärläggas. När nu ett större antal dylika arbetsorter nått t. ex. 150 meter framåt, afskäras de alla genom en med hufvudvägen (i strykningsriktningen) paralellt löpande ny »linieorl«, arbetarne omflyttas och uthugga under tillbakagående drift de mellan komrnunikationsvägarne qvarlemnade pelarne etc., så att till slut allt är utbrutet. Samman- lagda längden af dylika spårvagar i blott en enda al Skånes större kolgrufvor kan uppgå till vida öfver 100 kilometer. Arbetarne lasla det utbrutna materialet i små spårvagnar om oftast r/2 kubikmeters rymd, och dessa forslas af dragarepojkar anlingen direkt ut till schakten eller till i grufvan befintliga vagnsamlingsplatser, från hvilka den vidare transporten till schakten sker med hästar eller maskin. Uppkomne sorteras kolen allt efter storleken och askhalten i olika qvaliteter, och lerorna skiljas uli kolrika og kolfattiga. De förra uppläggas i högar, som antändas och lemnas att brinna, till dess allt kolet brunnit bort, då en gul brand eldfast lera återstår — benämnes vanligen hår chamotte. Denna chamotte utgör i och för sig en handels- och exportvara, men användes hufvudsagligast för den i forbindelse med stenkolsverken varande fabrikationen af eldfast tegel. Dervid blandas den till gryn krossade brånda leran (chamotten) med en viss mängd finmalen, obränd, kol- fattig, eldfast lera, blandningen fuktas, formas för hand til önskade tegel, som torkas och brännas vid en tem- peratur af 13—1500 °C., ju högre ju båttre. Med skål anses det eldfasta tegel, som levereras från Skånes stenkolsverk, vara synnerligen godt och exporteras till skiljda länder. Jemväl ett annal tegel för husbyggnadsåndamål göres af den vid fabrikerna sig samlande stenkolsaskan. Denna blandas med kalk till en styf massa, som formas till tegel och lufttorkas. Dylikt asktegel utmärker sig för lätthet, stor seghet, liten värmeledningsförmäga etc. hvarförc det ock vun- nit en mångfaldig användning. Tillverkningen af klinkers och rör sker nästan helt och hållet mekaniskt och af leror, som äfven dc till större delen erhållas i samband med kolen, men som äro af helt andra egenskaper än de eldfasta lerorna, i det de vid bränningen vid en temperatur af c:a 1250 0 C. sintra samman, gifvande ett synnerligen tätt och hållfast gods af knappt märkbar vattenabsorp- tionsformåga. Dessa egenskaper jemte den ofta vackra färgen ger klinkerprodukterna en mångfaldig användning dels till vattenbyggnader på platser, der exempelvis granit saknas, dels till facadmurning, trottoir- och golf- läggning etc. Huruvida och hvilken art af lerindustri, som drifves, beror synbarligen af, hurudan sammansättning llötsen har, och Hera schakt finnas, der brytningen af stenkol ensamt utan tillgodogörandet af leran lönar sig godt. Denna flötsens sammansättning bestämmer ock, i hvilken omfaltning lerindustrien skall drifvas, och alltså