Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

176 SÉKTIONSMØDÉR vara att anses som bildade genom ascension af varma lösningar, som antingen direkt »utsvettats« ur eruptiva magmor, medförande deras malmhalt, eller ock genom eruptivmassorna endast erhållit sin högre temperatur och under uppstigandet utlakat malmhalten ur de om- gifvande bergarterna. Till hvilken af ofvannämda grupper åro de lappska malmådrorna närmast att hänföra? I början af försöksdriften, så länge man i de öfversta delarna hufvudsakligen hade att göra med limonit och kvarts, syntes det möjligt, att man kunde hafva alt göra med det vanligaste slaget af guldförande malmådror, kisförande kvartsådror, i hvilka dock kisen i sin helhet omsatts till limonit. Emellertid har det sedermera visat sig, att limoniten ej uppkommit ur kiser, utan ur järnspat, som forekommer i så stor mängd, att det är svårt att tänka sig den som en h. o. h. sekundär produkt. Järnspat synes ej heller i regeln uppkomma vid viltring af kiser. Sannolikast synes således vara, att ådrorna ansluta sig till gruppen 3, omfattande ädror, som jernte kvarts fora primåra karbonater. Doch synas mineralen i de hittills under- sökta ofre delarna ännu i ganska stor utsträckning vara sekundära. Dette galler både en del af kvartsen, järnglansen, som synes hafva bildats af järnspat, och pyriten samt sannolikt en del af karbonaterna, i hvilka åtminstone många omsättningar genom upplösning och förnyad utkristallisation egt rum. Äfven guldet, som utmärker sig genom sin låga silfverhalt, en egenskap, som särskildt kännetecknar sekundart guld, och fore- kommer vuxet på kvartskristallerna, kan niöjligen vara af sekundår härkomst. I hvarje händelse synes dess uppkomst ännu i viss mån gåtfulL Pyriten synes näm- ligen icke vara i nämnvärd mån guldhaltig, och det synes därför knappast sannolikt, att guldet varit bundet vid detta mineral. Tellef Dahil nämner ett enstaka fynd af tellurguld i flodsanden vid Tana elf, hvilket, oin det är autentiskt, skulle antyda, att äfven tanken på tellurider som beståndsdelar i den primara guldmalmen kan ifrågakomma. Frågan om, hvilka ämnen från början åtfoljt guldet, har för öfrigt icke någon synnerligen stor praktisk betydelse, då af alla olika slags malmer förekomma både rikare och fattigare fyndigheter. Af största vikt är däremot frågan, huruvida gångarnas öfversta delar iiro att betrakta som en anrikningszon, hvars guld upp- kommit genom koncentrering af mycket små guld- mängder i den ursprungliga malmen vid dennas under långa tidrymder fortgånga vittring, eller om tvartom i de öfversta delarna en utlakning af ett eller annat slag egt rum. Hufvudanledningen till, att prospekteringsarbetena trots de hittills icke synnerligen gynsamma resultaten ihärdigt fortsatts, hafva dock icke varit teoretiska för- utsättningar af ett eller annat slag, utan främst det faktum, att den hittills funna guldhalten i ådrorna icke synts stå i någon naturlig proportion till guldhalten i de närliggande flodernas grus, hvarför den möjlighet synts förefinnas, att halten kunde vara högre antingen vid en viss nivå eller inoni vissa »malmskott» eller »fickor«. Malmfältets och malmmängdens storlek ger frågan en viss betydelse. I hvarje händelse eger den ett stort intresse i malmgeologiskt hanseende, då spriekådror af denna typ sällan iakttagits inom Fennoskandia, och dessa ådror äfven visa många olikheter mol förut kända guldförande fyndigheter. VII. Sektionen for Byhygiejne. Formand: Professor, Dr. med. II. A. Nielsen. Viceformænd: Byggnadschef A. O. Alrutz, Sverrig. Sundhedsinspektør, Dr. Hj. Berner, Norge. Kaptajn F. W. Hansen, Sverrig. Professor P. Laitinen, Finland. Raadmand Jacob Marstrand, Danmark. Stadsingeniør J. J. Voigt, Danmark. Sekretærer: Ingeniør A. Bjerre, Danmark. Ingeniør Lundgren, Sveirig. Ingeniør II. Herlin, Finland. Ingeniør C. Salicath, Norge. Sektionen aflagde Besøg paa Pumpestationen paa Kløverniarksvej, Renholdningsselskabets Rensestation, Vandværket ved Nordvestvej samt Frederiksberg Hospital og Destruktionsanstalt. Desuden foretoges en Udflugt til Vandværksanlægene ved Søndersø, hvor Iltningshuset i Hareskov samt Maskinanlæget og Kildevandsboringerne ved Søndersø besaas. Deltagernes Antal var 41. Endvidere foretoges en Udflugt til Fredensborg Slot, hvor det biologiske Rensningsanlæg forevistes. Referat af Forhandlingerne. Midler til Forhindring af Byluftens Forurensning samt til Fremme af dens Fornyelse. Professor, Dr. med. II. A. Nielsen. Menneskenes hele liv og arbejde — ligesom hele det organiske liv i naturen — forurenser gjennem de talrige arter af affaldsstoffer, som livet producerer og medfører, som bekjendt alle de naturlige, nøje sam- hørende, hinanden påvirkende medier, hvorpå, hvori og hvorved dette liv foregaar. Denne forurensning er selvfølgeligt des storre, jo mere concentrcret og intenst livsprocesserne og det menneskelige arbejde foregår, jo mere sammentrængt beboelsen er. Under landlige forhold ere de naturlige rensnings- kræfter, som afløbe i og på jordbund, vand og luft, istand til at holde medierne rene, eller i alt fald i en sådan tilstand, at de ikke volde ulæmpe eller sundheds- fare. Det er det, som det engelske hygiejniske slagord: »God made the country« giver udtryk. I storbyerne derimod har man for længst gjort den sørgelige erfaring, al de naturlige kræfter ikke slå til for at bevare medierne i en ren, ikke forulæmpende og uskadelig tilstand; den anden passus i det engelske ordsprog: »man the city« er det hjærtesuk, som giver denne erfaring udtryk. Forlængst have derfor byerne været nødte til at imødegaa denne forurensning ved omfattende sanitære foranstaltninger, som specielt have taget sigte på at li’olde grunden og vandet rene. Luften derimod har alt for meget måttet savne direkte på den rettede ren- holdelsesbestræbelser, af tilsigtet virkning i alle fald. For en del er dette vel begrundet i, at luftens op- støvede og luftformige forurensninger ikke således lade sig opfange og fjerne ved kunstige midler, dels vel også deri, at de foranstaltninger, som tilsigte grundens og vandets renholdelse, tillige virker i betydelig grad til at holde både corpusculære og luftformige forurens- ninger borte fra luften. Dertil kommer så, at i luften