Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

SEKTION VII 197 paa Drivkraft, idet Gasmotordriften falder dyrere end Damp, opvejes delvis derved, at der i Paderborn haves et bedre Vand, der ikke kræver saa meget Ozon til Sterilisationen som i Wiesbaden. Under Forudsætning af samme Pris for Drivkraft vilde Driftsomkostningerne i Paderborn stille sig paa ca. 1,5 Øre pr. cbm. Efter de gunstige Resultater, der er opnaaet ved de nævnte to større Ozonvandværker, maa man være be- rettiget til at vente sig en stor Fremtid for den beskrevne Metode, der har vist sig i Stand til en sikker Uskade- liggørelse af alle muligen forekommende patogene Bak- terier, og samtidig en langt større Reduktion ogsaa i Antallet af de uskadelige Vandbakterier, end man hidtil har plejet at forlange af et Vandværk. Kaptajn F. V. Hansen. Då jag haft anledning att följa ozonmetodens historia, torde det tillåtas mig att yttra några ord i anslutning till det hållna foredraget Jag ber då först att få komplettera de af talaren lemnade historiska uppgifterna dårmed, att ozonisering af vatten i större skala i enlighet med en af numera aflidne holländaren Tindal föreslagen metod försökts dels vid staden Paris’ vattenverk i St. Maur, dels i den belgiska badorten Blankenberghe. Den förra anlägg- ningen, som anlades på Tindals bekostnad, och som skulle lösas af staden Paris för 125 000 francs, om metoden visade sig vara praktisk, utföll ej lyckligt och nedlades. Blankenberghes ozonverk utfördes på bel- giska regeringens initiativ för en effekt af 5000 m3 vatten i dygnet, men arbefade ej länge. Staden sökar nu af regeringen återfå de utlagda penningarna. I Frankrike och Belgien, dar intresset för ozon- metoden på sin tid var mycket lifligt, synes densamma sålunda ej ha krönts med framgång. I afseende på ozonets inverkan på vallen vill jag påpeka, att de vetenskapliga undersökningar, som verk- stållts vid den Siemenska försöksanläggningen vid Mar- tinikenfelde, visserligen gifvit vid hånden, att vissa pato- gena bakterier dödas af ozon, men häraf framgår ej utan vidare, att alla sjukdomsförande mikrober, af hvilka vi naturligtvis ej ännu känna mer än en del, blifva förintade. Och så länge det för öfrigt är ett faktum, att det ozoniserade vattnet icke är absolut sterilt, torde metoden icke kunna hos allmänheten aflägsna alla misstankar rörande vatlnet, särskildt vid de tillfällen, då under en eller annan epidemi panik lätt uppstår. Vidare bör framhållas, att ozonbehandlingen ensam i de fiesta fall ej är tillräcklig för åstadkommande af ett lämpligt vattenledningsvatten, utan att den måste åtfoljas af filtrering för aflägsnande af de beståndsdelar och inblandningar, på hvilka ozonet ej har någon inverkan. Under sådana forhållanden är metoden för- enad med afsevärda kostnader. En kostnad af 1,8—2 öre pr. m3, såsom för Wiesbaden anförls, molsvarar för en stad af exempelvis Stockholms storlek en ökad årlig utgift af omkring 200 000 ki'onor. Än dyrare stilller sig emellertid ozonbehandlingen, om råvattnet innehåller afsevärd mängd organiska ämnen, såsom vid Sveriges och Finlands ytvatten oftast är fallet, ty för dessa ämnens syrsättning, som åtminstone delvis fore- går ozonets angrepp på bakterierna, åtgå stora mangeler ozon. Ozonmetoden är sålunda icke utan vidare tillämp- lig vid alla forhållanden, fastän den genom de af fore- draganden beskrifna anläggningarna tagit ett stort steg fra måt. I ill sist ber jag få framställa en fråga till före- dragshållaren. Är det öfverensstämmande med verkliga forhållandet, att Wiesbadens ozonverk ej längre är i gång, och i så fall hvad är orsaken härtill? Enligt hvad jag har erfarit, skulle i Schierstein det klara råvattnet genom ozonbehandlingen blifva grum- ligt. Det vore af intresse att erhålla upplysning härut- innan! Direktør P. Meinich. I anledning af herr kaptein Hansens bemerkninger maa jeg først erklære, at jeg selv ikke er fagmand paa det bakteriologiske omraade, og at det kun er i min egenskab af elektroingeniør, at jeg er kommet i berøring med Ozonmethoden til rens- ning af drikkevand. Efter de indgaaende forsøg, der er anstillede af tyske videnskabsmænd, maa det dog være berettiget at tro, at methoden er absolut paalidelig til uskadelig- gørelse af alle pathogene bakterier. Jeg tillader mig at henvise til Regierungsrath Dr. Ohlmiillers afhandling af 1891: »Ueber die Einwirkung des Ozons auf Bak- terien«, og en brochure af 1903 fra Institute! for In- fektionssygdomme, Berlin: »Weitere Versuche mit dem Ozon als Wassersterilisationsmittel im Wiesbadener Ozonwasserwerk«, af Prof. Proskauer og Stabslæge Dr. Schüder. Hvad driftsomkostningerne angaar, da er disse naturligvis afhængige af mange lokale forholde og vil, hvor der er adgang til billig drivkraft, stille sig gun- stigere. Er saaledes ozonmethoden selvfølgelig ikke under alle vilkaar kaldet til at fortrænge andre me- thoder, vil det utvivlsomt gives mange tilfælder, hvor driftsforholdene er særlig egnede for dens anvendelse. Hvad ozonvandværket i Wiesbaden angaar, da er det mig bekendt, at det har vist sig nødvendigt at ind- rette et afjerningsanlæg, da brøndvandet, mod forud- sætningen ved ozonanlæggets planlæggelse, indeholder jernudskillelser. Dette har naturligvis intet med ozon- behandlingen at gøre og har ingen indflydelse paa dennes bakteriedræbende evne. Stadsingeniør J. J. Voigt. Metoden byder efter det fremførte en god Hjælp til Forbedring af Vand, der skal bruges som Drikkevand, og vil derfor være et stort Gode for mindre Byer, der ikke paa anden Maade kunne skaffe sig godt Drikkevand. Bekostningen cr dog ikke helt ringe. Efter hvad Hr. Direktør Meinich har oplyst, kan den med en — vist- nok nødvendig — Reserve af 50 % sættes til V/2 å 2 Øre pr. Kbm., hvilket svarer til 193/4 å 26x/3 Øre pr. 100 Tdr. dansk Maal. Vattenledningsväsendet i Finlands städer. Ingeniør C. Hansen. (Foredraget blev ikke afholdt). Af Finlands 37 städer voro vid slutet af år 1902 tre, näml. Helsingfors, Tammerfors och Wiborg, för- sedda med en fullständig vattenledning, hvarjemte en fjärde, Uleåborg, förfogade öfver en anläggning för leverans af endasl dricksvatten. Under det att sålunda ett relativt litet antal af Finlands städer, ca. 11 °/0, eger en central, mer eller mindre fullständig vatten- försörjning, ställer sig forhållandet dock vida gynsam- mare, om afsende fåstes vid städernas folkmängd. Denna utgör näml. inallcs 343 369 och i de nämda med vattenledning försedda orterna 174 267, motsvarande den senare summan ca. 51 °/0 af den förra. De väsentligaste data beträffande de utförda vatten- ledningarna framgå af bilagda statistiska tabell, till hvilken resp. vattenlcdningschefer benäget ställt mate- rialet till förf. förfogande. En kort historisk och tek- nisk redogörelse för ofvannämnda vattenledningsverk följer här nedan, ordnad efter tiden för deras upp- komst. Helsingfors. Den Helsingforska vattenledningen bygdes på grund af utverkad koncession af ett tyskt bolag »Neptun« och