Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

200 SEKTIONSMØDER Närmaste uppsigten öfver vattenledningens utvidg- ning och bedrifvande handhafves af stadsingeniøren, tillika foreståndare för det drätselkammaren under- lydande byggnadskontoret Vattenledningen är bygd under tillsyn af vordne stadsingeniøren A. Brandt enligt projekt af förf. Uleåborg. För anläggning af en fullständig vattenledning i Uleåborg hafva sedan 1880-talet åtminstone tre projekt blifvit uppgjorda, bland hvilka det senaste af förf. I likhet med de öfriga forslagen afsåg detta vattnets upp- fordrande ur Uleå elf medels ångkraft, dess filtrering och uppfordring till ett vattentorn samt distribuering på vanligt satt. Den dagliga uppfordringen antogs till 1600 m3, och vattencisternens rymd utgjorde 580 m3. Den höga anläggningskostnaden af ca. 443 000 kr. omöjliggjorde emellertid planens realisering, hvadan ett af tekniska klubben i Uleåborg nedsatt utskott under medverkan af stadsingeniøren A. Brandt utarbetade ett forslag till en vattenledning i mindre skala, afsedd för endast dricks-, kok-, tvätt- och delvis badvatten, hvarvid en folkmängd af 22 000 personer och en konsumtion af 15 lit. per person och dygn lades till grund. Det är detta forslag, som under år 1902, genom Uleåborgs stads kommun, kommit till uttförande, och hvars huf- vuddrag äro följande: En ångpump om 3 hästkr. styrka uppfordrar vattnet ur elfven, samt frambefordrar det, utan foregående filtrering, till tvenne på trækon- struktioner stående järncisterner å 50 m3 rynid. Ifrån dessa afhemtas vattnet med ambare och tunnor, i det förra fallet gratis, i det sednare mot en mindre afgift. Rörledningarnas proportionsvis stora diameter af ända till 250 mm afser möjligheten att i framtiden, utan stora kostnader för rörombyten och afskrifningar, kunna ofvergå till den tidigare nämnda fullständiga vatten- försörjningen. Anläggningen är utförd under tillsyn af stads- ingeniøren A. Brandt och skall tillgodose vattenbehofvet under de närmaste 10 åren. Då vi harmed hafva redogjort for alia i finländska stader existerande vattenledningar, vilja vi som ett för dem gemensamt drag framhålla, att de egas och be- drifvas af resp. kommuner. En för de tre fullständiga vattenledningarna gemensam princip åter är, att vattnet försäljes till privata konsumenter uteslutande enligt uppmätning. Vi ofvergå nu till under utförande varande eller projekterade vattenledningsanläggningar och nämna bland dessa i främsta rummet: Åbo. I Åbo har vattenledningsfrågan länga stått på dag- ordningen, och redan år 1889 hade ingeniøren R. Håber, sedan de af honom tidigare bedrifna letningarna efter grundvatten lämnet ett negativt resultat, uppgjort ett projekt till en vattenledning med anlitande af Aura å som vattentag. Verkstälda filtrerings- och kemiska reningsförsök utvisade dock osannolikheten af att kunna göra det stärkt färgade och grumliga åvattnet füllt lämpligt till dricksvatten, hvadan vederbörande stads- myndigheter återupptogo letningarna efter grundvatten, denna gång med anlitande af den kända specialisten på detta gebit, Baurath A. Thiem. Sedan denne efter verkstäld besigtning af terrängen förklarat sig icke vara förvissad därom, att genom de Huber’ska försöken grundvattnets otillräcklighet blifvit tillfullo ådagalagd, skreds till borrningar och under längre tid fortsatt aftappning (medels en häfvertledning) af grundvatten från ett på några kilometers afstånd norrom staden belåget område, hvilka försök slutligen ledde till ett af hr. T. uppstålldt projekt. Den erforderliga grund- vattenmängden uppgifver hr. T. till högst 32 sek. liter och anser, att den forslår för en folkmängd af 54,800 personer, hvilken Åbo bor ega år 1920, hvaraf framgår, att maximalförbrukningen uppskattats till 51 lit. per person och dygn. Medelförbrukningen antager hr. T. till 0,7 af maximalförbrukningen eller ca. 36 lit. I en afgifven relation yttrar hr. T., att en vattenledning icke med nödvändighet behöfver tillgodose de industriella behofven, blott den uppfyller de öfriga krafven, och har man väl att delvis häruti söka de olika resul- taten af de Huber’ska och Thiem’ska undersökningarna, samt de nyss anförda konsumtionsbeloppens relativa litenhet. Af de erforderliga 32 sek. liter har under försöksperioden tillvaron af ca. 60 °/0 blifvit genom aftappningsförsök ådagalagd; de återstående 40 % grunda sig på hydrologiska slutsatser, och enligt hr. T.s rela- tion skall fullkomlig säkerhet för den erforderliga vat- tenmängdens befintlighet ega rum. Vattnet, hvilket synes blifva af sardeles god qva- litet, tages enligt hr. T.s projekt från 16 rörbrunnar, 9 å 22 m djupa, fordelade på två rätliniga strängar, hvilka alla medels häfvertledningar stå i forbindelse med en samlings- och pumpbrunn af 2,5 m diameter och 9,2 m djup. Vattenuppfordringen sker medels två horisontala ångpunipverk. Den inom staden belägna vattenborgen består af tvenne kamrar med tillsammans 1080 ni3 innehåll, är utförd i beton och öfvertäckt med jord. Rören, af engelsk typ, och delvis äfven rörbrun- narna, äro af inhemsk tillverkning, brandposterna af den Helsingfors’ska modellen. Inrättandet af servisled- ningar sker genom en staden tillhörig verkstad, och l. o. m. inre installationer torde komma att utföras endast af nämnda verkstad. Vattenmätare blifva obli- gatoriska för alla privata konsumenter. Vattenledningens byggande påbegyntes år 1902 och torde blifva slutförd inom detta år. Som arbetschef fungerar stadsingeniøren E. Hinåersson. Efter färdigblifvandet af nyssbeskrifna anläggning ökas antalet af de stadsbor i Finland, hvilka kunna åtnjuta en central vattenförsörjnings fördelar, till 213 398, utgörande ca 62 °/0 af totala antalet. Kuopio. Enligt ett af förf. år 1899 utarbetadt projekt skall vatttnet tagas ifrån den stora insjön Kallavesi, invid hvilken staden är belügen, uppfordras med ånga och filtreras. Vattenreservoiren skall insprängas i bärg. Anläggningen är beräknad för 15 610 innevånare (år 1918), och konsumtionen per person och dygn har antagits till 70 lit. i maximum och 50 lit. i medeltal. Tillsvidare har forslagets realisering strandat på flnan- siella svårigheter. Hangö. På några kilometers afstånd från den vid Finska viken belägna badorten Hangö utmynna från den där förherskande sandiga terrängen ett antall öppna källor i hafvet tätt invid stranden, af sådan gifvighet att vatt- net på detta stalle under vintern icke isbelägges. Ge- nom år 1899 verkställda borrningar konstaterades före- fintligheten af en forhållandevis tillräcklig mängd grund- vatten af yppersta slag, och anmodades förf. att med anlitande af denna källa för vattenförsörjningen ut- arbeta ett projekt. Vattnet skall i enlighet harmed tagas från en sänkbrunn af 3,5 m diameter och 13 in djup och uppfordras med ånga till ett inom staden belåget vattentorn. Anläggningen tillgodoser en folk- mängd af 22 670 personer (1929) med en niedelkon- sumtion af 50 lit. per individ och dygn. Äfven här hafva ekonomiska svårigheter tillsv. hindrat projektets utförande.