Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

206 SEKTIONSMODER Malmö, dar vatlnct först lår sippra genom en bädd af slagen sten (macadam) och sedan nedifrån och uppåt passerar ett grus- och sandfilter, som qvarhållcr järn- ockran, i Helsingborg och vid Lunds hospital, diir luft- ningen helt enkelt sker på vid sandfilternas inloppsrör anordnade paraplyliknande skärmar, samt i Arboga och vid Stockholms nya vattenverk vid Norsborg, diir grund- vatten i duschform faller Iran 3 meters höjd ned i en underliggande med grusbädd ulrustad bassang. En dylik dusch aflägsnar i Göteborg den vätesvafla, som i de naturliga gruslagren upptagits af det »konstgjorda« grundvattnet. Vatlnets uppfordring, dår naturen cj sjelf direkt ombestyrt den, sker vanligast med ångkraft. De lig- gande ångpumpverken utlränga alltmer de aldre stående. Hastig gång, högt ångtryek, direkt koppling af ång- maskiner och pumpverk äro de utniärkande dragen för de modérnare uppfordringsverken. På sista lid har för uppnående af största bränslebesparing öfverhettad ånga komniit till användning. Så vid Norsborgverket vid Stockholm och i de nu under uppsättning varande pum- parne vid Göteborgs vattenledningsverk. Men dar vatten- kraft står till buds, tages den naturligtvis gerna i anspråk, och delta sker numera lättare än förut, sedan genom cleklroteknikens utveckling kraften kan öfverföras på afstand, hvarom man förr ej drömde. Stader, som till- godogöra vattenkraften för sin valtenuppfordring, äro Arboga, Alingsås, Borås, Falkenberg, Hernösand, Marie- stad, Nyköping, Örebro, Östersund, Karlskrona, Lin- koping, Norrköping, Upsala. I vissa fall, särskildt vid sekundära pumpstationer för högtryckszoner och såsom reserv, hafva på senare lid gas- och petroleuinmotorcr kommit till användning exempelvis i Stockholm, Borås, Göteborg och Alingsås. Med afseende på vattnets utdelning har i vårt land aldrig förekomniit annal system än det, enligt hvilket tappningsställena stå i omedelbar forbindelse med rör- nätet dygnet rundt. Det ur hygienisk synpunkt for- kastliga saltet att endast under vissa dygnets timmar lenina vatten till i de enskilda egendomarna uppsatta cisterner, har dess bättre aldrig vunnit tillämpning i Sverige, och delta narmast af det skill, att våra vatten- Icdningar aldrig varit foremål för affärsspekulationer ulan betraktats som allmännyttiga sanitära inrättningar. Man har kanske i delta afseende till och mod galt väl langt, i det betalningcn för det till hushållsåndamål utdcladc vatlnct oftast bestämmes utan hänsyn till den lörbrukade mängden. Delta aistrar af naturliga skäl eil slöseri, som indirekt återverkar ofördelaktigt på samhällenas ekonomi och gör vatlnct onödigt dyrt för den ordentlige och sparsamine konsumenten. I Hera stader: Alingsås, Borås, Falköping, Geile, Göteborg, Hedemora, Hernösand, Karlskrona, Kungsbacka, Lands- krona, Norrköping, Skellefteå, Sundsvall, Vexiö, Upsala, Venersborg, Örnsköldsvik, är hushällsförbrukningen »fri«, d. V. s. gäldas cj direkt utan betalas indirekt bland öfriga skatter. I några bestämmes vattenafgiften i förhällande till egendomarnas taxeringsvärde. I dc llcsta är afgiften grundad på en viss afgift per rum. Alla dessa normer äro visserligen beqväma, men föga rationell«. Endast ett ringa fåtal samhällen, såvidt mig bekant endast Kalmar och Skara, har, därlill föranledt af den knappa tillgången på vatten, infört obligatorisk malning af all förbrukning, således cj blott for industrien, hvil- ken i allniänhet landet rundt får erlägga afgift efter den verkligen åtgångna mängden. Det är dock alt hoppas, att vattenmätaresystemet, som förqväfver all obctald och onödig förbrukning, skall vinna terräng, och att dess vedersakare skola liira sig inse, att detsamma rätt tillämpadt icke innebär några sanitära olägenheter. Dylika kunna nämiigen icke uppstå, om hvarje för- brukare far rätt att för en viss på förhand bestämd afgift erhålla en vatlcnmängd, som är füllt tillräcklig för alia lolliga behof, och om först sedan delta målt är öfverskridet, och lyxen, sløseriet eller slarfvet kräfver niera, betalning efter målarens anvisning ullages. På det tryek, som herrskar i vattcnledningarnas rörnät, ställas numera större fordringar än förr. Man nöjer sig cj längre med ett tryek, som formår fram- skaffa vallen till husens öfversta våningar, utan man begär äfven, att vattenledningen skall vara ett effektivt eldsläckningsredskap. Brandförsäkringsbolagen hafva i della afseende utöfvat en verksam påtryekning. Dc fordringar, som Städcrnas Allmänna Brandstodsbolag genom cirkulär af den 8 november 1892 uppställl på »vattcnledning, som må anses vara ändamälsenligt inrät- tad för eldsläckning«, och som upptaga en spruthöjd öfver marken af 15 meter, då slangarna anbringas direkt på vattenledningen, hafva med åtskilliga jämk- ningar för särskilda fall varit beslämmande vid kon- struktionen af nya anläggningar och vid omändring af äldre sådana. Brandförsäkringsbolagens hot om höjning af premierna, därest eldsläckningsförhällandena ej för- bätlrades, har äfven i många fall rent af framtvingat vattenledningsverk på platser, som förut saknat sådana. Det senaste årtiondets lifliga verksamhet på hilhörande område förklaras åtminstone delvis däraf. Det ifråga- varande cirkuläret — om ock i flera afseenden väl strängt och vid våra kuperade terrängförhällanden och begränsade ekonomiska möjlighctcr ofta svårt atl efler- folja — måstc i alla händelser anses hafva varit till stort gagn för vattenledningsväsendets utveckling i Sverige. Högreservoarernas storlek och anordning bero äfvenledcs nära af nyss berörda fordringar från brand- stodsbolagens sida. Doras rynid är därför i allmänhet större än förr. Alt de numera alltid täckas sker väl mest al’ sanitära skäl. De skärpta fordringarna i af- seende på eldsläckning hafva dels gifvit anledning till uppförande i större utsträckning af vattentorn, dels ock till anordnande af särskilda högtryckszoner för högt belägna stadsdelar, såsom i Göteborg, Stockholm, m. II. städer. Vattcntornens konstruktion är numera holt annan än förr, då man endast litade på gjulct järn för tornens behållare. Genom användning af plat erfordras för behållarcns uppbärande endast ett ring- formigt »tornskaft«, för hvilket kostnaden naturligtvis är väsentligt lägre än de forna tornen med sina niel- lanmurar. Reservoarernas form är i allniänhet cylin- drisk mod sferisk frihängande bollen (system Klönne m. fl.) och detta är naturligtvis den enklaste och bil- ligaste konstruktionen. I några fall, såsom i Hernösand, har Lill material användts arnierad cementbeton. Af största vigt är, alt gjutjärnsrören, hvilka så godt som uteslutande användas för vattenledningarnas rörnät, äro i varmt tillslånd öfverdragna med rost- skyddande ämne, vanligen Dr. Smiths solution, ty här- igenom ökas i hög grad deras lifslängd. Den största omhvälfningen i afseende på dc vid vattenledningsbyggnaderna använda konstruktionerna har åstadkommits genom införande af portlandscemcntct, ty genom dess allmänna begagnande, med eller utan armering, kunna lågtrycksledningar, brunnar, filtrer- bassänger, reservoarer och behållare af allehanda slag åstadkommas tätare, billigare, varaktigare och snabbare än förut, då man för åstadkonimande af vattentåthet var så godt som uteslutande hänvisad till den för frost, sältningar och urskärningar så omtåliga lerpnd- deln, hvars utförande dessutom kräfde afsevärd kostnad och lid Dc vigtigaste hufvuddragen af vattenlcdningstek- nikens utveckling i Sverige tordc harmed vara i största korthet antydda. Jag ofvergår därför till alt med några ord beröra motsvarandc forhållandcn beträffande våra allmänna a/loppsledningar. Vid jäniförclse niellan satten tor alloppsled- ningarnas byggnad och anordning förr och nu spårar