Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

SEKTION VII 211 svårigheter och trots frikostiga pcnningeuppollringar cj kan utföras på ett satt, som tillfredsställer vår tids sanitära och hygieniska kraf, så framställer sig sjelfmant den frågan: Är det storstadsondt, som ligger i dessa forhål- landen, alldeles oundvikligt? Ges då intet sätt för sopornas behandling och qvittblifvande, som med rimliga kostnader lemnar ett i sanitärt hänseende nöjaktigt resultat? Härpä vill jag för min del obetingadt svara: Jo, clt sådant sätt finnes. För att finna delta behöfva vi blott erinra oss, huru det onda uppkommit, hvari det består, ty först derigenom kunna vi finna botemedel. Hvari består då det onda? Jo helt enkelt i det förut omtalade, fullkomligt rcgellösa sammanförandet af till sin natur och använd- ning för hvarandra alldeles främmande affallsämnen, hvarigenom af till stor del i och för sig användbara loremål uppstår en onyttig och besvärlig massa. Kunna således de olika beståndsdelarna hos de föraktade och afskydda soporna under vissa forhål- landen nyttiggöras, få praktisk användning? Ja, så är det! — Köksaffallet, uppsamladt för sig, såsom alltid sker på landet, utgör en erkändt lämplig svinföda, men kan äfven undanrödjas i form af gödsel tillsammans med aska, golfsopor och dylikt, hvilka senare åter, med eller utan matresternas närvaro, gerna mottagas af landtbrukaren. Hvad skräpet beträffar, på hvars befintlighet tillsammans med aska och köksaffall, af hvad förut är visadt, ju städernas sopbekymmer beror, kan största delen deraf, sainmanfördt utan in- blandningar af annal affall, efter verkstäld sortering med afsevärd ekonomisk vinst återbordas industrien eller som bränsle alstra kraft och ljus. På den massa loremål af värde, soin ur skräpet kan erhållas trots dess sammanblandning med annat affall, grundar sig, som kändt är, cj blott det enskilda i lilcn skala bedrifna lumpsamleriet, som gerna blomstrar vid hvarje afstjelpningsplats för sopor, utan äfven stora med maskinella hjelpmedel drifna sorterings- anstalter såsom i Budapest och München m. II. städer. Mot dylika sorteringar i de sammanblandade hus- soporna kunna emellertid ur sanitär synpunkt allvar- liga invändningar göras, och äfven det ekonomiska ut- bytet från de samma blir vida sämre, än det med en från början fornuftig fördelning af affallet kunde vara. Detta är ju också sjelfbegripligt! Af skräpet kan gifvetvis blott cn del tillvaratagas, under det hufvudparten häraf blifver så nedsmutsad och förstörd af askan och de ofta våta matresterna, att den ej vidare kan nyttjas i industriell!: syfte. Sjelfva sorteringsarbetet är såsom verkstäldt i en stinkande massa med början till förruttnelse ej blott obehagligt utan måste äfven anses helsovådligt. De utplockade foremålen kunna lätteligen vara infekterade och härigenom gifva anledning till sjukdomars sprid- ning. Huru helt annorlunda skulle ej förhällandet blifva i såval sanitärt som ekonomisk! hånseende, om det enbart för sig sammanbragta skräpet sorterades. Detta utgöres ju af sådana foremål, som man vill blifva af med, ej därför, att de äro särskildt egnade att alstra sjukdomar, utan derföre, alt de upphört att kunna brukas. Man kastar i regeln ej bort en hatt, en rock, ett par skor etc. derföre, att man anser dessa persedlar vara hälsovädliga att använda utan derföre, att veder- börande egare ej längte vill bära dem; man kastar ej bort tidningar, annat papper, mattstumpar m. m. dyl. af annat skäl än, att man ej längte har plats, ej an- vändning för dessa foremål; man kastar ej bort glas, pannor, korgar, grytor och andra husgeråd derföre, att de anses farliga för familjens heisa utan der- före, att de i sitt befintliga skick ej kunna användas såsom varande uppnötta eller sönderslagna, Sålunda härstammar från hushållen liksom från affärer och industrigrenar en ofantlig massa affall, som ej har ett spår af samband med infekterade foremål, men väl kunna blifva smittade genom deras sammanförande med airallsämnen af alia slag. Detta forhållande må här särskildt framhållas, emedan man ofla utan vidare för- utsätter, att allt, som kommer ur soptunnorna, är helsovådligt. Skräpet uppsamladt för sig är således att betrakla som en i regeln alldeles ofarlig affallsprodukt, som i likhet med askan och köksaffallet till väsentlig del kan finna nyttig användning. Med kännedom härom ligger den tanken nära till hands, att man redan å produk- tionsplatserna för nämnda affallsslag d. v. s. i hemmen, i koken, så bör uppdela de samma, att de olika be- ståndsdelarnc komma till sin fulla rätt. Härvid kunna, som af det foregående torde framgå, två skilda fördelningssätt tillämpas nemligen tvådelning och tredelning allt efter hussopornas särhallande i två eller tre grupper. Tvådelningen innebar alt uppsamla skräp- och gödselsopor livar för sig, tredelningen att, med bibehållande af skräpgruppen oförändrad, sönder- dela gödselgruppen i sina tvänne hufvudbeståndsdelar eller å ena sidan aska och golfsopor, å den andra köksaffall. Ur uteslutande renhållningssynpunkt sedd, d. v. s. med afseende på affallets qvittblifvande, är två- delningen lika verksam som tredelningen. Aska och köksaffall tillsammans utgöra nemligen, som kändt är, en lätt säljbar gödsel och kunna med fördel, om sä skulle anses lämpligt, ingå i en stads öfriga till göd- ningsämnen dugliga affall såsom gatsopor och stallströ m. m. Deremot lemnar naturligtvis tredelningen, som, i lander med forhållanden liknande våra, ej torde uppstå annat än i forening med matresternas använd- ning till svinuppfödning, i ekonomiskt afseende ett vida bättre resultat än tvådelningen, ty såsom svinföda representerar köksaffallet, som lätt inses, ett betydande värde. På matrester Iran städerna grundade svin- gårdar kunna naturligtvis anordnas och skötas på flere olika sätt, hvarvid dock alltid som regel bör gälla, att svinfödan ångkokas. Beträffande skräpet behandlas detta i tillämpliga delar på samma sätt, som nu sker vid sorterings- anstalter för de sammanblandade hussoporna, men anordningarna blifva vida enklare än vid dessa. Hvad man vid sortering af det rena skräpet behöfver är hufvudsakligen ett ändlöst, rundt löpande bälte, vid hvars ena ände skräpet tillföres för att sedan, medan det sakta framföres, undergå frånplockning af foremål, som ega merkantilt värde, framförallt pappar, lump, jern- och plåtskrot, buteljer, glas, bleckburkar, kork m. m. För ändamalet uppställas sorterare å båda sidor om bandet, med särskild uppgift för livar och cn, hvarvid man måste se till, att antalet arbetare för de olika attallsslagen står i rätt forhållande till den mängd deraf, som soporna for en viss stad i allmänhet inne- hålla. Under det till utplockning af papperet, som utgör den ojämförligt största delen af skräpet, t. ex. flere personer tagas i anspråk, kan å andra sidan en enda person medhinna tillvaratagandet af liera slag af sådana foremål, som förckomma jemförelsevis sparsanit. Genom det här antydda förfarandet kan sålunda den hufvudsakligaste delen af skräpet sammanforas i sina i handeln förekommande beståndsdelar och sålunda som råmaterial återgå liil skilda industrigrenar. Ater- stoden, bestående af mindre pappers- och träbitar, ris, halm m. m., får såsom bränsle till maskineriets drift m. 11. andamål en nyttig användning. För införandet af det här i korthet motiverade och beskrifna renhållningssystemet fordras i främsta rummet, all i stallet for en, två eller tre sopbehållare af för de olika affallsslagen lämpad konstruktion upp- ställas å gårdarna, Härtill kommer sedan, att genom 27