Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

210 SEKTIONSMØDER fände allallets undanrödjande, på samma standpunkt som för 40 å 50 år tillbaka, ehuru behofvet af för- bättrade renhållningsmetoder biir allt kännbarare. Det affall, som på den tiden uppstod från hus, gård och gata, utgjordes hufvudsakligen af aska, mat- rester och kreatursspillning, som tillsammans bildade ett förträffligt gödningsämne, hvilket redan i städernas omedelbara grannskap fick användning. Köksaffallet uppsamlades ofta för sig för att tjäna till svinföda. Visserligen lemnade affallsämnenas forvaring, afhernt- ning och öfriga behandling på den tiden mycket öfrigt att önska, om vi som måttstock taga vår tids fordringar i deSsa afseenden, men näninda ämnen blefvo i alla händelser fullständigt undanröjda, d. v. s. såsom affall betraktade bragta ur veriden, hvilket langt ifrån alltid är forhållandet i våra dagar. Detta ogynnsamma för- hällande beror till hufvudsaklig del på den stora for- andring, hussoporna undergått under de sista årtiondena, en forandring, som oj funnit sin motvikt i andrade renhållningsmetoder för nämnda sopor. I dessa ingå visserligen fortfarande aska, niatrester och golfsopor som beståndsdelar, men den förutvarande ringa mängden af till gödsel otjenliga ämnen har ökats i en utomor- dentlig grad. Denna ökning har direkt samband med industriens utveckling och de mångfaldiga behof, som känneteckna våra dagars högre civilisation med dess lyx och öfverflöd, hvilka förhallanden föranleda, att vi nu komma i besittning af en mängd förr okända och i allmänhet lätt förstörbara artiklar, som efter en längre eller kortare tid i vår tjänst såsom förbrukade eller använda hamna i våra sopbehållare. Härvid vill jag blott erinra om mångfalden af ej allt för hållbara hus- geråd, som utmärker nutidens bohag, den ofantliga förbrukningen af papper för olika ånda mål, kon- serveringsindustriens starka tillväxt med dess stora behof af bleckburkar o. s. v. Allt kastas slutligen bort tillsammans med aska, golfsopor och köksaffall, och så uppstår i en obeskrillig röra den affallsblandning, som med ett gemensamt namn kalias hussopor. — Dessa utgöras således dels af gödsel eller animaliska och vegetabiliska ämnen från koken, dels af den otroliga mängd förbrukade aister från industrien och handt- verket, som lämpligen kan kalias skräp. Vid afhemtningen af dessa bostadssopor blifva de i mindre stader ofta sammanblandade med stallströ, gatsopor jemte affall från fabriker och verkstäder, d. v. s. det torra stadsaffallet i sin helhet sammanbringas till en enda massa. Så länge skräpmängden i denna är jemförelsevis ringa, såsom fallet i regeln är i mindre stader, eller med andra ord så länge de gödseldugliga soporna äro mycket öfvervägande, kan en dylik affalls- blanding efter en obetydligare rensning ofta blifva fordelagtigt nyttjad på landtbrukarnes åkrar. Med stadens tillväxt och sopqvantitetens ökning, hvarvid skräpet alltid tilltager i vida hastigare proportion än gödseln, kan däremot näninda meLod blott få ringa användning, dels emedan man ej längre på rimligt afstand från städerna kan fmna afsättning för de ökade mängderna, dels, och framför allt, cniedan jordbrukaren ej längre finner med sin fördel förenligt att för den i sopniassan befintliga gödselns skull äfven niottaga skräpet. Vid sådant förhällande är gifvetvis den na- turliga gödselns, eller stallströets och galsopornas, sam- manförande med hus- och industrisopor ej längre lämpligt, och sker i allmänhet cj heller i stader af någon betydenhet utan uppsamlas dessa affallsslag för sig, hvarigenom de fås i ett sådant skick, som göra dem tjänliga för landtbruket. Om det således genom näninda fördelning af det torra stadsaffallet blir möjligt att på ett praktiskt till- fredsställande sätt undanrödja den naturliga gödseln, återstår att se, huru det förhäller sig med det öfriga aflallet eller hussoporna, från hvilka städernas kroniska alltjemt stegrade sopbekymmer härleder sig. Öfver detta bekymmers befintlighet må man med vetskap om de faktiska förhällandena ej förundra sig. Af den nyss lemnade uppgiften öfver hussopornas samman- sätlning finner man nämligen, att dessa mäste bilda en lika säregen som onaturlig och vämjelig massa, som, utan någon verklig bestämmelse, blolt utgör en alltmer tryckande börda för samhället. Hur skull det föröfrigt annorlunda kunna vara mod en produkt sammansatt af potatisskal och konservburkar, vissnadc blommor och kokshinkar, bröd och sönderslagna buteljer, skämdt kött och trasiga paraplyer, aska och aflagda kläder, papper och döda råtlor m. m. i det oändliga. Till denna forunderliga rent barbariska blandning, som man skulle kunna tro vara omöjlig i ett civiliceradt sam- hälle, tillkommer llerstädes ej blolt alTall i allmänhet från sjukhus utan t. o. m. sådant, som har direkt sam- band med de sjukes behandling såsom förbandsartiklar o. dyl. hvilket förhällande ytterligare ökar massans obehagliga och lielsofarliga egenskaper. Att på ett ekonomiskt och 'sanitärt tilfredsställande sätt undan- rödja, göra sig qvilt, dylikt affall är naturligtvis ej möjligt. Äfven om en del efter foregående grundlig bortrensning af det svåraste skräpet kan skänkas bort som jordförbättringsmedel, återstår i alla händelser stora mängder, som måsta uppläggas på kortare eller längre afstand från städerna. Harmed äro emellertid i allmänhet stora svårigheter förbundna, i det landt- kommunerna ej vilja mottaga de helsofarliga soporna, hvilka städerna till hvarje pris måste undanskaffa. I sin nödstälda belägenhet måste dessa se sig om efter allt aflägsnare, helst i jämförelsevis öde trakter belägna sopuppläggningsplatser, lor att helsovårdsmyndigheterna denned skola kunna förklara sig nöjda. Att sålunda i denna viktiga angelägenhet med stor möda så att säga släpa sig fram under de mest osäkra förhallanden är ett högst sorgligt tillstånd, ovärdigt vår kultur och teknikens utveckling! En tid trodde man sig i sopornas förbränning finna räddningen, se ett alltid till buds stående medel att på ett hygieniskt och i öfrigt tillfredsstållande salt bringa dem ur veriden. Mediet användes visserligen med fördel på flere Ställen i det stenkolsrika England, dei’ förhällandena äfven iöfrigt härför äro gynnsamma, men metoden kan ej ens der sägas hafva haft större framgång. På den europeiska kontinenten har, så vidt jag känner, sopförbränning i större omfattning kommit till användning endast i Hamburg, der den lyckats väl, tack vare affallets derstädes liksom i England stora rikedom på obrändt kol och obränd koks samt lätt- heten att finna afsättning för den bildade slaggen m. 11. gynnsamma omständigheter, som langt ifrån allmänt äro till finnandes i städerna. För min del anser jag på grund af skill, som jag här saknar tid genomgå, att förbränning åtminstone i Nord- europa ej kan blifva någon allmännare losning på städernas sopproblem, ehuru metoden med fördel fram- för sopornas uppläggning visserligen kan brukas i sam- hällen, der omständigheterna härför äro gynnsamma, och der framför allt soporna äro bränslerika, och det alstracle värmet, säsom i Hamburg och här i Fredriks- berg är fallet, kan få praktisk användning. Den allmänna sopskräcken, underblåst af ofta kanske allt för nitiska helsovårdsmyndigheter, gör det emellertid ytterst svårt, äfven om betingelserna för för- bränning i öfrigt skulle vara för hånden, att finna platser, som lämpa sig för uppförande af på samma gang destruktionsanstalter och kraftstationer, hvilket förhällande ytterligare kringskär den ringa utsikten att med framgång bedrifva sopornas undanrödjande ge- nom eld. Om således af de faktiska förhällandena utan vidare bevisföring är lydligt, att hussoporna, i det till- stånd de i Europa vanligcn uppsamlas, äro sådana, all deras undanrödjande måste möta stora, ständigt växande