Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

218 SEKTIONSMØDER länderna ej ännu fått den betydelse, som den inom kontinentens och Englands tätt befolkade distrikt med deras högt uppdrifna industri redan sedan åratal haft, men det torde icke lida något tvifvel om, att äfven hos oss Nordbor, der folkniängden i städer och samhällen år för år ståndigt ökas, der industrien i samma mån utvecklas, och der fordringarne på de hygieniske för- hållandenas förbättrande allt mera skärpas, denna fråga inom kort kan komma att stå på dagordningen. Jag har derföre ej tvekat, att i närvara af för visso många för ämnet intresserade foreslå ämnet till diskussion, förvissad om, att vederbörande läkare och tekniker samt andra från olika hall, hvar i sin ort, gjort egna erfarenheter och iakttagelser, hvilka kunna vara för frågans belysning af myckcn betydelse. Redan sedan mycket länge — langt innan den nioderna hygien ännu nått den betydelse, som den nu har — var frågan om vatlendragens förorening foremål för uppmärksamhet. Derom vittna de olika lagar och forordningar från olika land, som tillkommit i afsigt att så mycket som möjligt skydda nedanför boende för faror i sanitärt hånseende. Berörda förordningar hade väl i början hufvudsakligen afseende på industriela anläggningar af olika slag, som uppstoda utefter vatten- dragen, men i den mån, samhällenas innevånareantal ökades och industrier i samhällena anlades, hafva dessa förordningar kommit alt få afseende på det från stader och samhällen, då jag till dessa äfven räknar fabriks- samhällen, utsläppta affallsvattnet. Så uppställer den engelska lagkommissionen mycket fullständiga foreskrifter om, huru många mg af kolväten, kväfve, ammoniak, organiska ämnen ni. ni., som pr. lit. i ett vattendrag få forefinnas, om vattnet ej skall anses förorenadt; från Sachsen föreligga bestämmelser med forbud att i vattendrag utsläppa främmande ämnen, så beskaffade, att de kunna förorsaka sjukdomar, göra vattnet oanvändbart till dricksvatten eller olämpligt för tekniskt, industrielt behof eller fiske. För preussiska staten finnes en liknande lag an- gående fiskerinäringen (30. Maj 1874). I Sverge säger vattenrättsförordningen, att »der sågkvarn år, ligge å egarens vårdnad, att afTallet ej utsläppes i vattnet. Lag samma vara, der vid annal verk eller inrättning affall uppkommer, hvaraf upp- grundning eller annan olägenhet kan fororsakas« etc. Stricte tillämpade, skulle dessa lagar och förord- ningar hafva till följd, att utsläppandet af kloakvatten från samhällen vore förbjudet. Ty det lär näppeligen lida något tvifvel om, att ej genom kloakvattnets utsläppande en förorening npp- kommer. Det inflytande, delta kan hafva på ett nedanför liggande samhälle, beror naturligen i främsta rummet derpå, huruvida det förbiflytande vattnet skall användas som dricksvatten för människor och dj ur eller ej. Ganska typiska exempel hafva vi i det afseendet! Så t. ex. beskrifver Gruber i Monatsschrift für öffentl. Gesundheitspflege 1896, hurusom den koleraepidemi, som 1892 öfvergick Hamburg, otvifvelaktigt hade sin hard i Elbevattnet, hvilket ofiltreradt användes, och öfver hvars kvalitet Ilneppe faller domen, när han säger, att det åfven efter kokning på sin höjd kunde användas för skurning af golfven. I Altona åter, som hade sitt vattenintag nedanför Hamburgs kloakutlopp, förekommo inga sjukdomsfall, hvilket otvifvelaktigt berodde på, att Altonavattnet på det sorgfälligaste renades genom sandfiltrering. Thudichum meddelar i Briefe über öffentl. Gesund- heitspflege, hurusom städerna Jersey-City och Newark ända till April 1903 logo sitt vattenforråd ur den sår- deles förorenade floden Passaic, och hurusom tyfus- dödsfallen för de båda städerna under åren 1890, 1891 och 1892 voro: för Jersey-City 9.1, 9.5, 5.3 på 10 000 - Newark 6.G, 8.1, 4,5 - — men att, sedan Newark 1893 forskaffat sig annan vatten- tillgång, dödsfallens (tyfus) antal blefvo: 1893 1894 för Jersey-City 6.0, 7.6 på 10000 Newark 2.8, 1.5 - — Dessa exempel, liksom många likartade, bevisa tydligen, att vatlendragens förorening genom affalls- vatten kan hafva ett mycket odesdigert inflytande på samhällen, som äro tvungna att använda flodvalten för sin vattenförbrukning. Andra exempel gå emellertid i rakt motsatt rigtning. Så har Pettenkofer t. ex. i Arch, f- Hygiene delgifvit sina undersökningar öfver kloak- vattnets från München inflytande på Isarvattnet och uppställer med ledning af sina undersökningar den satsen: »att vanligt kloakvatten, äfven om det inne- håller fäkalier (gnm. vattenklosetter), utan tvekan kan utsläppas i ett vattendrag, om vattendragets vattenmängd uppgår till minst 15 ggr. kloakvattenmängden, och ström- hastigheten i floden ej är mindre än den i kloakerne. Under den förutsättningen erhålles städse den nödiga utspädningen, och vattendragets sjelfrening är efter en kort sträcka fullbordad«. Schlatter och Frank hafva likaledes för Zürich och Berlin påvisat, hurusom Bakteriemängden nedom kloak- utloppen inom kort är den normala. Från Sverge föreligga helt få utredningar öfver hithörande forhållanden. Endast rörande Stockholm, Göteborg och Upsala finnas uppgifter af Sondén, Alén och Almén, och synes det af deras utredningar framgå, att, beträfTande dessa städer, någon vidare sanitär olägenhet ej torde vara att befara genom kloakvattnets utsläppande. Härvid är att märka, att Göteborg afbördar sitt kloakvatten till den mägtiga Göta elf, och Stockholm uli Norrström, hvilket senare vattendrag under vanliga forhållanden framsläpper en betydlig vattenmängd. Att åter inga olägenheter uppstått för Upsala eller nedanför belägna samhällen torde i främsta rummet böra tillskrifvas vattnets själfrening, dä vattenniängden i Fyriså är relativt taget liten. Att det i dessa samhällen ej blott är tal om van- ligt kloakvatten (affallsvalten från hushåll) utan äfven om stora mängder smuts- eller kloakvatten från fabriker och industriela anläggningar, gör, att jag i den mån vill utvidga den uppstälde frågan, att man som kloak- vatten äfven må betrakta afloppsvatten från sådana fabrikssamhällen, som ej i vattendraget utsläppa direkt i vatten lösliga gifter. Emellertid hafva olägenheter genom vattnets för- orening i Sverge förekommit, senast år 1901, särskildt hvad landskapet Skåne beträffar. — Från del samhälle, för hvilkets verk och inrättningar undertecknad är chef, foreligger härom ganska intressanta rön, hvarom jag derfor vill meddela några data. Staden Christianstad ligger vid den mellan Aras- löfsjön och Helgesjö framllytande Helgeå, hvilken vid lågvatten framför ca. 9 000 liter pr. sek., vid högvatten 5 å 6 ganger så mycket vatten. Vid den i Araslöfsjön utfallande lilla Vinnö å (Vinge å) ligger Karpalunds sockerfabrik, hvilken i nämnda å utsläppar allt sitt smutsvatten (= kloakvatten). Helgeåns strander äro af naturen så låga, att stora arealer af den vid stränderna odlade marken redan vid medelvattenstånd äro öfver- svämmade. — Stadens kloaksystem utmynnar omedel- bart nedom staden. Ca. 250 ni. nedom kloakutloppet ligger en Yllevarufabrik, som likaledes utsläpper sitt allallsvatten i Helgeå.