Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

25<8 SEKTIONSMØDER Sektionen aflagde Besøg paa Kommuneskolen i Larslejstræde, hvor man saa Skolebordene, Gymnastik- lokalerne, Lokalerne for Undervisning i Tegning og Naturfag. Skolekøkkenerne og Fortsættelsesskolens Lo- kaler. Endvidere saa man de paa Kommuneskolen i Hu- sumgade foretagne Forsøg med Gulvenes Fernisering med »Dustless oil«, og Svømmeanstalten ved Kalvebod- strand, der forevistes med et stort Antal badende Elever. Referat af Forhandlingerne. Formanden bød Deltagerne Velkommen. Skolbarns fysiska uppfostran. Professor A. Palmberg. Mycket länge var den uppfattningen rådande, alt skolan endast hade att sörja för barnens andliga utveck- ling, men icke var pligtig att taga någon befattning med (leras fysiska uppfostran. eller knappt någon hän- syn till deras helsotillstånd. Det är forst sedan Hy- gienen i slutet af forrå seklet tillkämpade sig rätt såsom en själfständig vetenskap, frågan om skolbarnens fysiska uppfostran allmännare ställdes på dagordningen. Dock finner man äfven tidigare spår -af, att tanken på barnens fysiska utveckling icke varit for skolan alldeles friim- mande, ehuru den i brist på vetenskapligt underlag icke kunde göra sig füllt gällande. Sålunda utgafs hos oss i Finland redan år 1843 en forordning om in- förande af obligatorisk gymnastik i gymnasier, med 5 veckotimmar på den lagre och 4 på den högre klassen. Men genom en ny forordning af 1872 gjordes gymna- stiken till ett frivilligt änine. Dock blef den redan följande år obligatorisk i real- och fruntimmerskolor, men först tio år senare, eller är 1883, i alla skolor. Fluktuationerna berodde naturligtvis på, att man icke ansåg sig kunna lemna tid öfrig för en så pass onyttig disciplin, som man ansåg gymnastiken vara. De fordringer, man numera stilller på skolan, äro: 1 0 ALI barnens kroppsutveckling och helsotillstånd icke må lida men af skolarbetet. 2 0 Att skolan jämsides med den andliga bildningen bör sträfva lili att befordra kroppens harmoniska utveckling. Såsom ett stort framsteg i denna riktning måste man anteckna de formaner, som redan konimit det nu uppväxande slagtet till del genoin beaktande af den allmänna skolhygienens fordringar beträffande själfva skollokalen, dess läge och omgifningar, dess konstruktion, ventilation, värmning, belysning och renhållning saml beträffande skolmöbler och undervisningsmaterial. Det är ingenstades mera såsom i min barndom, då eleverna lingo sitta på långbankar, alla lika höga,. utan ryggstöd och utan pulpeter, de kortare bavnen med benen hän- gande i luften under två timmars tid i ett struck. Jag kommer ännu ihåg den ryggvärken. Betydelsen af en andamålsenlig fysisk uppfostran jämsides med det uppväxande slägtets intellektuella utbildning har framstått i sin fulla dager genom de massundersökningar angående skolbarns helsotillstånd, som numera flerstädes blifvit utförda. Äran af att hafva tagit initiativet till sådana undersökningar till- kommer prof. dr. Axel Hertel här i Köpenhamn. De af lionom år 1881 utförda undersökningarne af lielso- tillståndet hos skolbarnen i Köpenhamn hafva tjenat som monster för enahanda undersökningar i andra länder. Allmänt kändt är, alt de fakta, Hertel franilade, föranledde tillsättandcl af en officiel! skolkommission för undersökning af sundhelsforhållandena i sanitliga Danmarks skolor. Samtidigt tillsattes af regeringen i Sverige en skolkommission, i hvilken ingick numera allidne prof. Axel Key, på hvars initiativ omfattande undersökningar beträffande de svenska skolbarnens helsotillstånd genomfördes. Inalles undersöktes sålunda i Danmark 17134 gossar och 112(50 flickor i lärdomsskolor och folk- skolor, i Sverige 15581 gossar i elementarskolor och lyceer samt 3209 flickor i privata fruntimmerskolor. Eli decennium senare, år 1890, tillsattes i Norge en skolkommission, som anställde undersökning med 930 gossar från 4de till 7de klassen i lärdomsskolor och 618 flickor i 4de till 7de klassen i tioklassiga flick- skolor. Undersökningsmetoden skiide sig i Norge såtill- vida från den danska och den svenska, alt hvarje barn undersöktes 3 ganger, nämligen i december, i maj och i augusti. Antalet undersökningar i Norge uppgick for gossarna Lill 2457 och for flickorna lili 1340. I Finland hafva vi icke haft någon ofßciell skol- kommission. Däremot har det privata och vetenskap- liga intresset hos oss tagit frågan om hand. Ifrån år 1888 hafva, på prof. W. Pippings initiativ, årligen miit- ningar och vägningar verkställts med eleverna i 4 privata skolor i Helsingfors, däraf en gosskola och en flickskola saml två samskolor, alla fyra fullständiga till universitetet ledande läroverk. Undersökningarna, som utförts 4 ganger om året, omfatta 877 gossar och 901 flickor i åldern 8—2Ü år. Flertalet af eleverna hafva blifvit följda under hela sin skoltid. Mätningarnas och vägningarnas antal uppgår inalles till 38309. En sammanställning af dessa under- sökningar har blifvit verkställd af prof. (Ir. W. Pipping i Helsingfors, hvilken äfven såsom skolläkare själf kun- nat följa ett mycket stort antal af barnen. Resultaten af dessa sina sammanställningar har prof. Pipping fram- lemnat på senaste Nordiska allmänna läkaremötet i Helsingfors år 1902. Någon allmän undersökning af skolbarnens helso- tillstånd, sådan som den i Danmark, Sverige och Norge, har icke blifvit utford i Finland. Däremot hafva sam- manställningar blifvit gjorda af antalet skolbarn, som för kroniska sjukdomstillstånd varit befriade från den hos oss i skolorna obligatoriska gymnastiken. Denna faktor motsvarar i viss mån undersökningarna i de andra länderna, ehuru talen efter denna melod blifva mindre och sålunda icke füllt jämförliga med de förra. Sådana sammanställningar äro utförda af mig år 1890, af folkskoleinspektorn, friherre A. v. Bonsdorff år 1899 och af med. doktor A. Lindholm år 1900. Elevantalet i de undersökta skolorna uppgår till 4866 gossar och 3646 flickor. De resultat, hvartill ofvannämnda undersökningar ledt, äro, att i Danmark i medeltal 30 % af gossarna och 40 % af flickorna voro behäftade med något kro- niskt lidande. I Sverige voro motsvarande lal 37 % af gossarna och 60 % af flickorna. I Norge 21 °/0 af gossarna och 37 % af flickorna. I Finlands lärdomsskolor hafva i medeltal 8 % af gossarna och 16 °/() af flickorna åtnjutit befrielse från skolgymnastiken for kroniska störingar. För skolorna i Helsingfors är förhallandet sämst, i det 10 °/0 af gos- sarne och 22 °/0 af flickorna där äro befriade från gymnastiken. I folkskolorna i Helsingfors voro där- emot endast 1,3 % af gossarna och 3,7 °/o flickorna befridde från gymnastiken. Genom sammanställning af sjuklighetsprocenten med utvecklingsperioderna har Key påvisat, att den största sjukligheten sammanfaller med liden fore och efter pubertetsperioden. Isynnerhet äro de outvecklade barnen mindre motståndskraftiga mol ett ansträngande skolarbele. Äfven Hertel har för skolorna i Köpen- hamn konstaterat enahanda forhållande. Har kan äfven vara på sin plats att påminna om Burgensteins, Kraepelins och Griessbachs undersökningar, hvilka alla ledt till samma i'esullat, alt formåga och uthållighet i