Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

280 SEKTIONSMØDER Mejeriernes Pasteuriseringsapparater. Al blande fra Led- ningerne er meget vanskelig og fører ofte til Vandspild, for at opnaa konstant Temperatur. I alle Tilfælde for- drer cl Anlæg som dette, naar det er Led i cn større Badeanstalt, specielle Hovedledninger. Idet jeg slutter, vil jeg ønske det finske Bad Held til at trænge ind overalt i de nordiske Lande som en Folkefornødenhed. Några meddelanden om den svenska arbetareskydds- lagstiftningen och yrkesinspektionen. Yrkesinspektor J. E. Beckmanson. Det har på den senare tiden framkommit en straf- van alt söka åstadkomma likformighet i de nordiska ländernas lagsliftningar. Jag är öfvertygad om, alt en sådan strafvan, lika- soni hvarje annan, som sökar alt närma och samman- fora de nordiska ländernas innevånare, och som liir dem att känna hvarandra såsom brodér, hvilka under alla forhållanden böra hålla tillsamman — att en sådan sträfvan måste hafva sin stora betydclse och helsas med bifall. Då särskildt arbetareskyddslagstiftningen är en sak, som nästan hvarje tekniker förr eller senare får göra bekantskap med i det praktiska lifvet, har jag vågat tro, att några meddelanden om den svenska lagstift- ningen i detta afseende skulle vara af intresse vid delta tillfälle. Jag skall söka alt yttra mig i det omfattande amnet så kort som möjligt. Den danska lagstiftningen till skydd för arbetare, som sysselsättas i industrielt yrke, är jemförelsevis gammal. Om man undantager England, der fabriks- inspektion infördes redan så tidigt som år 1833, är Danmark det forstå land på den europeiska kontinenten, som in fort fabriksinspektion -- detta skedde, så vidt jag har mig bekant, år 1873. Den svenska arbetareskyddslagstiftningen är betyd- ligl yngre, och fabriksinspektionen infördes i Sverige forst år 1889. Sedan denna lagstiftning nied inne- varande års början blifvit, man kan saga, kompletterad, omfattar densamma fyra särskilda lagar, hvilka till- samman utgöra ett helt system. Sammanhanget nicllan dessa lagar framgår kanske bast, om de uppställas i två grupper med två lagar i hvardera gruppen. De två lagar, som utgöra den forstå gruppen, afse alt bereda arbetare, som sysselsättas i industrielt yrke, skydd mol de olycksfall eller sjukdomar, som hafva sin orsak i sjelfva arbetet. Dessa lager hafva följande benämningar: 1. Lag angående skydd mot yrkesfara, af år 1889. 2. Lag angående minderårigas och qvinnors an- vändande till arbete i industrielt yrke, af år 1900. De andra båda lagarna afse, att, då arbetaren, oaktadt vidtagna försigtighetsmatt, likväl träffas af olycks- fall eller sjukdoin, bereda honom den tillfälliga lijelp eller det franitida understod, hvaraf han kan vara i behof. Dessa lagar benämnas: 3. Lag angående sjukkassor, af år 1900. 4. Lag angående ersättning für skada till följd af olycksfall i arbete, af år 1901. Det finnes cn olikhet i fråga om såval omfattningen som tillempningen af dessa lagar, hvilken tordc förtjena alt omnämnas. Lagarne i den forstå gruppen afse endast de arbetare, som äro sysselsalta i de industriela yrkena, dessa lagar måste iakttagas af alla industriidkare utan undantag, och (leras efterlefnad öfvervakas af fabriks- inspektörerna, hvilka i Sverige fått beniininingen yrkes- inspektorer. De båda lagarne i den andra gruppen hafva der- emol en störrc omfattning; så afser lagen om sjuk- kassor alt ordna dessa kassor och bereda delegarne bidrag af statsmodel med mera utan afseende på dele- garnes yrke eller samhällsställning i öfrigt; dock äro fabriksarbetare det öfvervägande antalet delegare i dessa kassor. Lagen om ersättning för skada till följd af olycks- fall i arbete stracker sig äfven längre än till den egentlige industriarbetaren. Under denna lag inbegripes äfven arbetare, som sysselsättas med andra arbeten, såsom skogsafverkning, stenbrytning, flottning, jernvägs- och spårvågsdrift samt olika slag af byggnadsarbeten med mera. Äro lagarne i den forstå gruppen obligatoriska för industriidkarna, så lemna lagarna i den senare gruppen deremot större frihet åt arbetsgifvaren. Denne har sålunda ingen skyldighet all inrätta sjukkassa för sina arbetare, och lika litet åligger det honom att genom olycksfallsförsäkring af arbetarne gifva dessa trygghet för, alt de efter inträffade olycksfall verkligen erhålla den ersättning, som lagen föreskrifver, utan kan detta bero på arbetsgifvarens franitida betalningsformåga; något forsiikringstvång finnes således ickc. Delta är i all korthet sjelfva systemet i den sven- ska arbetareskyddslagstiftningen. Jag skall nu endast bifoga några spridda medde- landen rörande densamma, hvilka möjligen kunna vara af intresse vid detta tillfälle. Den forstå lagen afser, som vi redan näinnt, skydd mot yrkesfara. Hufvudmomentet i denna lag har föl- jande lydelse: »Idkare af yrke, som i denna lag afses, är pliktig att vidtaga alla de anordningar, som i af- seende å arbetslokaler, maskiner och redskap eller eljest med hänsyn till arbetets beskaffenhet äro nödiga för att skydda hos honom anställde arbetares lif och helsa«. Uti detta i så omfattande ordalag uppställda moment ligger, kan man säga, hela lagen, och den innefattar således i sig åliiggande för yrkesidkarne att uli fabrikerna vidtaga såviil mekaniska som hygieniska skyddsåtgiirder, ja, kontrollen öfver industriångpannorna är tydligen äfven inbegripen häruti, ehuru den ej blifvit med ett ord omnämnd. Då det ickc kan ifrågasaltas, att hvarje yrkesidkare skall hafva den insigt eller erfarenhet vare sig på det mekaniska eller hygieniska området, som erfordras för att rätt uppfylla lagens fordringar, så har det derföre blifvit yrkesinspektorens forstå uppgift alt gå yrkes- idkarne tillhanda med råd och upplysningar i fråga om arbetarnes skyddande mot yrkesfara. Att dessa råd och upplysningar äro mycket behöfliga, har yrkes- inspektoren dagligen tillfälle atl iakttaga, äfven då han kommer i samtal med tekniskt utbildade yrkesidkare. I min embetsberättelse for år 1897 framhöll jag de svåriglieter, som möla yrkesinspektoren, då han skall rätta felaktigheter i fabrikerna, isynnerhet på det hy- gieniska området. Orsaken härtill ligger deri, att de fiesta yrkesidkare sakna behöfliga kunskaper i hygien, och de forstå derföre icke, all några hygieniska anord- ningar kunna vara behöfliga i fabrikerna. Jag tillät mig emellertid då framhålla, att de tek- niska läroverken skulle kunna kraftigt bidraga till upp- nående af ett bättre forhållande på delta område der- igenom, att teknisk hygien infördes såsom obligatorisk! läroämne i alla tekniska läroverk, bade högre och lagre. Från de tekniska elementarlaroverken utgå nemligen en mängd elever, hvilka få sin utkomst inom industrien, och dessa skulle såsom chefer, verkmastare eller biträden kunna tillföra industrien en synnerligen välbeliöflig insigt i delta afseende. Jag hade sedan glädjen all se en riksdagsman upptaga denna tanke och franiföra den i svenska Riksdagen med den påfoljd, att Riksdagen beslöt all i en skrifvelse till Kongl. Maj:t uttrycka såsom sin önskan, att teknisk hygien skulle