Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

50 SEKTIONSMØDER slaget flere utgiftsposter, såsom inlösen af ett större jord- och vattenområde m. m. tillkommo, til omkring 2 210 000 Fmk. Enligt programmet för anläggningen skulle en molo af omkring 285 m längd med vattendjup invid densamma af 5,5—7.0 m åstadkommas samt hamn- bassin af 150 m bredd uppmuddras och en 385 m lång pråmkaj, invid hvilken rymliga upplagsplatser för trävaror skulle anordnas, uppföras. De lokale för- hållandena betingade för programmets genomförande en molo, hvars skyddsmur mot hafvet har en längd af 520 m. Molons bredd år 44 m. Sålunda erhålles å densamma plats för nödigt antal jarnvågsspår och för 18 m breda varuskjul. Tvärgenomskäringai' af molon visa figg. 7 och 8. Grundningsarbetena utfördes omsorgsfullt och kräfde mycket arbete. Sedan ett ofre bottenlager, be- stående af hård stenbunden mark, undanskaffats,, befanns den därunder belägna jorden nämligen vara af mycket lös beskafTenhet, hvarfore densamma måste undanskafTas ställvis ånda till 13 m djup och ersättas med stenbank, efter det på bottnen först faskinbäddar anbringats, för att hindra vattnet under svar sjogång att bortspola den fina, lät rörliga sanden. På sten- banken eller på faskinei’na ställdes sänkkistor af den form, figurerna visa. Kistornas yttre väggar äro timrade af stock ined bilade liggytor. öfversta delen af kistornas mot hafssidan vettande yttre kamrar är fylld med ett 1 ni tjockt betonlager. Detta för att öfverföra trycket jämnt på de följare, med hvilka kistan år försedd för niurtryckets öfverförande till grunden. Vid inrc sidan af molan, dar densamma icke biir utsatt för sjogång, är betonskiktet bortlämnadt Kistans främre väg är här nästan vertikal. Murtrycket upp- bäras af följare. Fartygen komma därigenom att hvila endast mot en å muren anbringad ledarebjälke. Kistan blir sålunda ej utsatt för at skadas genom vid kajen liggende fartyg, hvarken vid vågrorelse i hamnen eller under isbrytning. Rummet niellan kistoi'na är till största delen utfyldt med ribb, hvilken till billigt pris erhölls från närliggande sågverk. Verkställda beräkningar visade nämligen, att kistorna icke erbjödo säkerhet mot för- skjutning, om uppmuddrad lös jord hade användts såsom fyllningsmaterial och under förutsättning af en til 4,000 kg per m2 uppgående rorlig belastning. Af det anförda framgår, att i Finland vid molo- och kajbyggnader sänkkistor i ganska stor utsträckning äfven under senaste tider kommit til användning och med godt resultat. Den misskredit, uti hvilken sänk- kistor för ifrågavarande andamål råkat redan mot midten af senast förflutna århundrade och specieilt vid hamnbyggnadsarbeten vid tyska Östersjö området, be- rodde af att för dem i fall af behof icke bereddes sårskild grund. Man grep i stallet till pålvaggsmolor, hvilke icke heller visat sig hållbara, emedan de erbjuda en mängd mycket svaga punkter, såsom forankringen af palväggarna i hvaranclra, de längs sidorna i vatten- linjens höjd löpande horisontala bjälkarna m. in. Aflägsnar man, såsom skett vidd byggandet af Män- tyluoto molo, den lösa grunden till sådant djup, att tillräcklig bärkraft erhålles, anbringar på bottnen faskiner — dår grundens beskafTenhet sådant fordra — och ofvanpå dem stenbank, på hvilken sånkkistorna stållas, och konstrueras dessa så, at hvarken de hori- sontala stockarna i timran och icke heller lös sten- kastning uti desamma kommer at uppbära trycket af ofvanliggande mur, samt att framspringande trädelar, hvilka kunna blifva utsatta för åverkan genoni is, I fartyg eller sjogång, undvikas, erhålles en solid kon- struktion, hvilken omsorgsfullt utförd erbjuder stor । säkerhet för fortbestånd och erfordrar minimala remonter. Fiskehavne i Norge. Overingeniør L. Meyer. Uagtet Anlæg af kunstige Havne paa Norges Kyst med specielt Hensyn paa Fiskerierne og Udførelse af diverse andre Arbeider til Forbedring af Kommunika- tionerne i Fiskeridistrikterne ikke kan regnes at have foregaaet i længere Tid end de sidste 40 Aar — er der dog i denne Tid udrettet saa meget af Betydenlied, baade hvad angaar Antallet af de bearbeidede Steder og den derved opnaaede Nytte og Lettelse for Fiske- rierne, at det turde have nogen Interesse ved nær- værende Anledning — hvor der ogsaa fra vore Nabo- lande afgives lignende Beretninger — at fremkomme med en kort Redegjørelse for, hvad der er udrettet af lignende Arbeider ogsaa hos os i Norge. I de første 10 Aar af denne Periode, altsaa omtrent til Aar 1870, indskrænkedes Virksomheden væsentlig til Udbedring af enkelte mindre Lods- og Fiskehavne samt Udbedring af trange eller grunde Seilløb, alt paa den sydlige Del af Kysten, og først omkring 1870 begyndtes med Anlæg af nogle større Havne i Sildefiskeri-Distrik- terne paa Vestkysten. Nogen egentlig Fart i Arbeidet eller større Virk- somhed, fordelt over den hele lange Kyst, blev der først gjennem den i 1873 givne Lov om Oprettelse af et »Havnefond«, der er baseret paa en Udførselsafgift paa saltet Fisk (Sild), Tørfisk, Klipfisk, Tran og Rogn. Denne Afgift erlægges nu blot af Distrikterne helt nordenfra og saa langt ned som til og med Stavanger Amt (efter eget Valg), og det er blot disse Distrikter, som erholder Hjælp af Havnefondet til sine Havne — hvorimod de øvrige Distrikter selv maa bidrage direkte med Penge- tilskud, foruden at de derhos ofte maa overtage og garantere for den fremtidige Vedligeholdelse af de der udførte Havnearbeider. Dette Tilskud rettei* sig efter Omstændighederne og varierer fra 10—30 °/0 af Over- slagssummen. Resten betales af Staten. I de Distrikter, der betaler Afgift til Havnefondet, bidrog dette med 2/3 Dele af Overslagssummen og Staten med x/3 Del, hvilket Forhold dog i de senere Aar, da mislige Fiskerier og den i senere Tid meget tiltagne Udførsel af Silden i iset Stand (afgiftsfri) har bevirket stor Nedgang i Havne- fondets Indtægter, er forandret derhen, at Statens Til- skud udgjør Halvparten. I de første Aar efter 1873 — medens en kongelig Kommission bereiste Kysten for at træffe Bestemmelse om eventuelle Havnearbeider eller rettere gjøre sig be- kjendt med de forskjellige Distrikters Krav paa Havne- forbedring og om muligt klassificere dem efter deres Betydning, blev der ikke gjort fuld Udnyttelse af de dengang ganske store Indtægter, saa der blev Anledning til i Løbet af de næste 5 å 6 Aar at oplægge et disponibelt Fond — der senere under den større Byggevirksomhed kom til fuld Nytte, men forlængst er opbrugt. Havnefondets aarlige Indtægter har i Perioden fra 1874 — 1901 varieret mellem Grændserne 445 000 Kroner og 256 000 Kroner og i Middeltal udgjort ca. 337 000 Kroner pr. Aar. Fra 1874—1902 er ialt bevilget til Havnearbeider ca. 16 227 000 Kroner og gjennemsnitlig for Aaret ca. 310 000 Kroner af Havnefondet og ca. 270 000 Kroner af Statskassen. Havnevæsenets Aarsbudget har naturligvis ogsaa varieret betydeligt, alt efter Tiderne ,og de faldende Ind- tægter for Havnefondet, men udgjorde i Tidsrummet 1874 — 1898 i Middeltal ca. 550 000 Kroner. Fra 1898 — 1902, efterat Statskassen overtog en større Anpart, har