________
_______________
_________
73
JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
brottet,
Och kan vid dem ofta nog erhållas »kristallytor» av ända lill 1 aiea. Allt efter som götjärnet så i dessa processer mer och
eller annan mineral, e) Uppglödgat och avsläckt uti vallen tager del Aldeles ingen härdning, men får därigenom grövre korn än om det 'ångsamt avkyles. f) Kan ej förbättras genom mycken vällning, garvning eller smidning utan bliver därav mera skort och grovgnistrigt. S) Uti spec. tyngd någol drygare än segt järn. h) Antager sent och svagt den magnetiska kraften, i) Angripes icke lätteligen av rost uti ,|-ia luften, k) Kännes hårt einot (il och ger grynig filspån men skadar ej filen. 1) Tager lindrig sätshärdning och lin polityr, men duger ej till stål. in) Biir ej segt genom aducering. n) Uti försvagat skedvatten (salpetersyra) etsat eller betat biir det vitt och blankt med skyggande °ch skimrande korn, nästan lika som i broltet. o) Loses i alla syror juiliigt men Lill mindre mängd än annal järn. p) Del kallbräckta Jarnet smälter med mindre hetta iin det sega.
Som Rinman sager visar sig kallbräckan redan vid temperaturer llagol över »handvärmen», men därtill bör läggas, alt skörheten växer nied sjunkande temperatur, och att i stark kyla mjuktjärn med endast ,,’°6 % fosfor visar tydlig kallbräeka. Det gnistrande, skimrande brottel :,r utmärkt beskrivet, men kan lilläggas, att vid de sedan Rinmans ll(i tillkomna nya beredningssätten kan delta ännu tydligare studeras, lsynnerhet vid basisk bessemer och vid med myckel basiskt material arbetande basisk marlin. Man finner vid dem, all niedan vid del fosforhaltiga götjärnet del kolfriaste järnet visar del grovgnistrigaste ■’ottet, så visar vid de fosforrika sorterna relativt kolrika järn detta c ni2 ___ ____ „___ _____ __ . _____ ________ ___ mer
1H‘iiias fran fosforöverskottel, minskas kristallytorna ned lill del van-injuka götjärnets, och deras larg overgår från vil lill stålbla kallbräckt järn och stål är i varme mjukare att smida, pressa och '■•Isa §n eldvekt galler såval för göt- som vällmetall av alla hårdhets-S’ader och mera lättvällt är del även saml även mera hopsvetsbarl. Oslorrik lancashire är därför omtyckt Lill allt smide, dar hårt stål s\al| vidsvelsas. Rinmans yttrande om spec. viklen galler hans lids och stål, vällmetallen, och är rätt, emedan det kallbräckta järnets s agg såsom fosforrikare är lättfluten och därför lättare låter sig in-P,essas vid smidningen än det andras. Hiirav beror ock, alt det tager ’ P°lityr. Götjärn och gotstål äro känsligare för fosfor än välljärn c 1 vållstål av samina kolhalter, och det Heror på all de senare äro ^eil()1ndragna med fina slaggtrådar som hindra bildandet av större lin"1 '• massan- '*u kolhårdare smidbart järn är, ju starkare verkar I* Kristallisation och kallbräeka samina fosforhalt, såsom förut antytts. a hårdbarheten inverka de vanligen förekommande fosforhallerna
Myckel kolfaltigl fosforrikl järn > Hyler» som man sager vid ‘ pressning, och denna egenskap använder man sig av t. ex. vid a >ikation av kallpressade muttrar.