JÄRNETS METALLURG!
5:o. Svavel och järn.
a. Kvantiteten svavel, som kan av järn upptagas beror till stof del på de andra i järnet förekommande legeringsämnena. Enligt Hülle har del lyckats Ziegler att åstadkomma alla mellangrader mellan rent järn och svavelkis (FeS2 med 53*/s % S) genom all upplösa nijuk jårntrad i small svavel, och som svavelkisen i sin ordning troligen är löslig i svavel, torde man kunna saga alt svavel och järn kunna förena sig i vilka proportioner som helst. I prakliken emellertid arbeta vi ej med astadkommande av högre svavelbildningsgrad än svaveljärnets (FeS med 36,3 6 % S) och iiiom järnhanteringen entlast med som högst några tiondels %.
Kiseltritt tackjiirn åler (s. k. Ivättat) upptager vid en kolhall av 3,6 % kol endast knappa 4 % svavel, merian tackjiirn med 3,18 % kol och 0,2 8 % kisel upptager 3,2 3 % svavel, varefter, om sedan kiselhallen stegras, vid en saininansättning av Fe2 Si — 20 &-igt kiseljärn detsamma ej upptager något svavel alis.
b. Svavlets förekomstsätt i järnet. I nijukaste manganfritt smi-desjärn forekommer svavlet såsom Fe S och enligt Stead, Le Chatelier och Fischer (S. u. E. 1908 sid. 1431) låla svaveljärn och rent järn i small tillstånd blanda sig i vilka forhållanden som helst. När bland-ningen sa får slelna, så utkristalliseras ur densamnia forsi del rena järnet.
Stead sager vidare, alt del i det kallnade järnet som knutar in-miingda svaveljärnet i närheten av 1000° smalter och därvid i sig loser en del omgivande järn, varigenom relativt stora mängder llylande legering uppstår, som upphäver sammanhanget mellan järnkristallerna och åstadkommer rödbräcka. Enligt Treitsche och Tammann aler \Hiilte sid. 59 och 99) blandar sig ej järn och svaveljärn i llylande iorni fullständigl utan liknar blandningen mera en emulsion urvilken vid stelnandet blandningskristaller av Fe och Fe S avsätta sig. Nu skulle enligt dessa herrar Steads forklaring giilla endast för järn med mera ån 2 % S, under del all vid svavelrenare järn rödbräckan skulle orsakas av blandningskristallernas sprödhet vid rödvärme (de skulle vid 770 sönderfalla i Fe och Fe S).
c. Svavlets inverkan pä järnets tekniska egenskaper:
Pd t et c kj ci r n c 1 s egenskaper: De llesla järnmalmer hålla svavel eliurii i myckel olika mängd, så all för all lala om de svenska, så uppvisar Jtirnkontorels »Analyser å Svenska järnmalmer» haller vari-erande mellan spår och 1,9 5 % S. Såsom regel kan man dock säga, all <le svenska malmer, som hålla 0,1 % svavel och därutöver utgöra undantagen i bergslagerna — Dannemora bergslag undantagen. I föiutnäinnda analyssainling, innehållande c:a 2200 analyser, uppvisa endast 13 si. svavel av 1 % och mera. Men om också endast några