JÄRNETS METALLURGI
76 bidrager liil vitare brott, dels ock åstadkommer omblandning av glätt och vitt järn i tackjärnsbrottet, så att del gråa och del vita järnet ej som i svenskt lancashiretackjärn ligga skarpt skilda åt Till följd av båda dessa förhällanden ökar svavlet i viss mån tackjärnets hårdhel och hållfasthet. Tackjärnel bür av svavel liögllulnare och får vid högre halt av svavel blåsigt och kornigt brott. Blåsorna, som of'tast äro stora och ofta anlöpta, bilda sig strax under överytan; det korniga gryet åter är en följd av alt hög svavelhalt minskar tackjärnets kol-upptagningsförmäga och som vi förut seil får man kornigare brott ju lägre tackjärnets kolhalt är. Vid utrinnandet kastar svavelhaltigl tack-järn fräsande röda gnistor högt från ytan, säger S. Rimnan.
På smidesjärns och ståls egenskaper. Vid dessa järnsorter medföra redan små svavelhalter rödbräcka d. v. s., all då materialet utråckes får del i kanterna brakor. Ar svavelhalten stor och mangan ej finnes närvarande, så uppträda dessa brakor redan i början av smidningen av det till hög temperatur upphettade järnstyckel och bildas sedan hela vågen ned till mörk rödvärme. Alll efter som åter svavelhalten är lägre börja de visa sig senare under uträckningen (1. v. s. forst vid lägre temperaturer, och är svavelhalten endast0,oi6 % brukar mjukt smidesjärn kunna smidas vid alla temperaturer allt ifrån vällvärmen c:a 1200 ned till mörkaste rödvärme 500°, utan att brakor uppstå. Vid hålslagning med körnare och en del andra smides-prov, vilka alla komma att beskrivas under stållillverkning, kan man dock även framvisa en viss rödbräcka hos järn med 0,0 15 ned till 0,oio % S, förutsatt all del är tämligen manganfritt. Såsom av det nu sagda framgår kan man likväl oftast få brakfria stänger även av ialt rödbräckt järn, blott inan gör ulsmidningen vid lillräckligt hög temperatur, men som härt stål ej tål hög temperatur utan all brännas, är det omtåligare för en hög svavelhalt iin det nijuka järnet, såvida båda äro manganfria. Och även om mangan finnes närvarande, ser man ej gärna, alt i svenskt l:ma material vare sig smidesjärn eller stål svavelhalten gär upp över (>,015 %. Manganen motverkar såvtil rödbräcka, som svavlet åstadkommer, som rödskörhet, vårs orsak tir syre.
Huru mycket mangan, som i en viss göljärns- eller stålsoil behøver lillsättas för alt en bestämd mängd svavel skall neutraliseras, år ännu ej till lullo utrett och toide även vara mycket svårt att be-skiinnia, ly såsom vi långre fram skola se, medför syreupptagande hos götinetall alldeles samma verkan, som svavel gör; och som götmetall i regel haller mer eller mindre syre, saml vi ej hava något sätt, varpå vi analytiskt kunna bestämma, huru mycket av den i stålet befintliga manganen, som är bundet vid syre, och huru mycket, som är bundet vid svavel, så kunna vi ej, även om vi experimentell! fastställt, att så och så mycket mangan åtgått för det eller det stålets frigörande från rödbräcka, säga, huru mycket av den manganen neutraliseret