JÄRNET OCH DESS LEGEHINGAR
79
‘ighet, dess egenskap all vid den höga reduktionstempera luren delvis bortgå i gasform och dess begår alt s. s. oxidul kvarstanna i slaggen. Såsom exempel på dessa egenskaper kan anföras all (se S. u. E. 1909 S1d. 1120) det betraktas såsom ett synnerligen gott resultat, nar av beskickningens hela manganhalt:
76.9 % erhållas i form av ferromangan 6,7 % gå förlorade i slaggen och
16,4 % bortgå med gaserna.
Förutom »rena» spegel- och manganjärnssorter tillverkas även s. k. '<lselmanganjiirn (silicospiegel, silicomangan).
b. Manganens förekomstsätt i järn. Enligt Hanemann (»Hülle») l’ildar mangan med kol en karbid MnsC (hållande 6,7 2 % C). Denna karhid bildar vid stelnandet med järnkarbid blandningskristaller, vilka sedan forhålla sig fullkomligt som järn-kollegeringarna, men järnets 1(">i’inåga atl hålla kol bundet liils det stelnat, som för rent järn är 4>2 % C, höjes med stigande manganhall upp till 7,o % vid 80 %-igt n’anganj;irn, i del atl manganen molverkar såviil gasskumsbildningen 1 åen smiilta som grafitavskiljandet i den stelnade metallegeringen. ' ei'lithildning upphör vid 7 % Mn.
c- Manganens inverkan på järnets tekniska egenskaper:
P (i t ackj år nets egenskaper: H. S. Coe (se J. K. A. B. 1911 S1(*- 214) har genoin försök att uppniäta krympnings- och utvidgnings-^'''liållandena vid olika manganrika tackjärnssorter lyckt sig linna all '"I helvita forekomma alil eller manganhallens storlek olika füllt utpniglade blandningskristaller (blandningskarbider). 1 inanganfritt lai'kjäi-n är så karbiden sammansatl — Fe8C. Vid tackjärn med 5 %
= BFesC + Mn3C, vid 15,3 % Mn = 2Fe3C + Mn8C, vid 19 % Mn ~~ ^Fe8C -|- 2MnsC. Vid alla dessa fyra manganhalter och med kol-filter av resp. 3,15, 3,19, 3,4 1 och 3,3 8 % forekom vid stelnandel ln^en utvidgning av metallen. Alla andra sainmansättningar visade slörre eller mindre utvidgning under stelnandel upp till en manganhall •'? '^,6 s %. Med rikare manganjärn gjordes ej försök. Del helvita hønets hårdhet stiger hastigt upp till 6,3 % Mn, faller sedan plötsligt 1' 12 % Mn för alt sedan åter tilltaga upp till 23 %, varefter den H'kes bliva konstant. Försöket utfördes med Ivällat, amerikanskt ‘le\jarn och med götjärn hopsmält manganjärn, vilka hopblandades i f *'’a Proporlioner. På samma siill gjordes försök med olika mangan-d gråa tackjärnssorter åstadkomna genom saminansmältning av '^'^«ilitiackjärn, kiselmangan och stål. Kiselhal Lerna höllos någol sa '’ai konstanta mellan 2,3 6—2,9 6 %, summa kolhall avenså inellan
11 2 UPP till 4,25 %, under det all manganhallen för vaije prov steg-,u es Irån l,o upp liil 30,3 %. Manganens verkan till minskning i uPP0'ädde vid dessa prov lydligt forsi vid över B % Mn, ' annu vid 8,35 mangan kunde brottytan rubriceras såsom grå,