.TARNET OCH DESS LEGERINGAR
115
haller visserligen i % räknat obetydligt med titansyra, men soin den samtidigt är synnerligen järnrik, så erhölls en i brottet av titan mörk-brun och på ytan med tjock titanhinna beklädd slagg, även den tat ()i’h ulan svårighet flytande fram ur masugnsstället. Så mycket lorde av dessa försök Iraingå, att en hall av mindre än 1 % TiO2 ej i en l’eskickning medför någon olägenhet, om blott malmen rätt rostals.
I Buffalomasugnen i Amerika lyckades Rossi en längre tid blåsa 'ned titanhaltig beskickning och rekommenderade såsom väl flytande slaggsammansättningar:
Si()., TiO., CaO ai2o;1 MgO EeO
°0 % % ?« %
16,00 34,3 8 22,1 0 11,23 9,70 4,8 0 och
20,5 9 26,8 1 20,60 1 0,1 7 10,24 6,90
»ien i betraktande av dessa slaggers järnoxidulhalt lorde de belinnas aHl annal än tilltalande i svenska hyttemäns ögon.
Om Rossis masugnsförsök emellertid ej gjort någon vidare nytta i '^redningen, huru titansyrehaltiga malmer böra förhyttas, så väckle l'kväl hans påpekanden 1905 om, alt genom en så obelydlig tillsats Soni 0,5 till 1 % av eil 10-%-igt litanjärn till gjutjärn, deltas brolt-helastning ökades med 20 å 40 %* så stort intresse, all även andra ■i^'ninän började experimentera med titantillsättningar och del till s«väl stål som gjutjärn.
6. Titanens förekomstsätt i järn: Isynnerhet i svenska inasugnar llai' inan, när inan blåst stärkt titanhaltiga beskickningar, erhållit ofta ll08 i drushål i slaggen men även eller nedblåsningen ä ställets väggar och i dess springor och otätheter samt i masugnskloten samlingar av vackert kopparröda kristaller, som vid analys visat sig vara samman-satta Ti5CN4. H. Braune har härav slutit sig till, att inan borde av '•tanhaltiga beskickningar erhålla kvävefriare tackjärn än av de titan-'r'a- Så är väl dock näppeligen händelsen, ty för alt så skulle vara skulle titanen i niasugn kunna reduceras och ingå i tackjärnet och då Etingen hindra della upptaga kväve eller ock då tackjärnet redan kvävehundits verka renande. Ty all den titansyrehaltiga slaggen skulle kunna hindra titanfritt tackjärn upptaga kväve är ej gärna tänkbarl jned det övermätt av kväve gaserna nere i masugnsstället hålla. 1 itanen reduceras efter vad man trott sig finna emellertid ej vid den ■flalivt låga temperatur, som är rådande i våra träkolshyttors torm-’uvå. Men däremot tyckes den, av de omtalade kristallerna alt döma, av de cyansaltångor som bildas i träkolsmasugnsställena och i när-\aro av vitglödande kol formås all ingå i ovannämnda forening. Denna forening kan naturligtvis ej verka kväve- men väl syre- och väterenande, om nu kan tänkas, att tackjärnet vid normal gång håller sådana gaser. Vid hårdsatt gång, då tackjärnet verklagen håller O och
* The Iron Age 1907 sid. 1393.