iQ I --
co — oc Tf O CO co~ — oc
X C-. CD O'
zi8 o-,v oi
9,8
13,5
13,5
91.99
75,44
77,99
13,7
15,8
15,2
77,2 1
71,30
69,28
26,4
14,4
45,34
31,94
18,0
12,8
59,66
77,35
0,114 9
0,1)7 8
0,2 3 0,23
1,11 il
1,36
Hållfasthetsproven angåvo således ingen förbättring, men hell andra resultat visade sig vid slagprov med inskärning.
Dar visade i slagarbete stålet från:
117
JARNET OCH DESS LEGERINGAR
'örde L. Treuheit försök med titantillsättningar till järn och stål och kom Lill del resultatet, att titanen ej alis förbättrade deras egenskaper, nien visade sedan v. Maltitz, att dessa försök utförts med alldeles för ’ikprocentig och därföre i vanlig stålbadsvårme osmältbar titanlegering. Senare gjordes vid Osnabrücker Stahlwerk verkligt praktiska stora prov vid de basiska martinugnarna på så sätt, att varje charge vid tappningen delades på två skänkar, varvid till det stål, som rann ned 1 ena skanken, sattes titan under lappningen. Stålmiingden var i Vai’je charge 10—13 Ion. Hållfasthetsprov och analyser visade
Sträckproven visade:
Titantillsats i °: Analysen a stålet visade : å smidda stänger å valsade stänger
1 /o C Mn Si P Sträckhäll- Tänj- Kon-fasthet barhet traktion Strackhåll- Tanj- Kon-fastheti barhet traktion
|O,oo 0,39 1,00 0,22 0,044 kg. pr mm2 i “i i % 58,89 18,7 43,00 kg. pr mm2 \ % i % 09,66 14,5 23,6
Charge N:o TjtantilIsatt % mkg
8173 0,0 0 42
» 0,0 9 2 161
8177 0,00 12
0,14 90
8201 0,0 0 16
» 0,0 3 8 8K
således en betydande överlägsenhet hos titanstålet. Böjningsproven visade ävenledes om oek ej füllt så vacker överlägsenhet, varjämte stivfd de avslagna som de avböjda proven visade elt tätare fintågigare brolt än hos motsvarande kolstål. G. B. Waterhouse har dessutom äi°rt undersökningar på segringsforhållandena vid bessemerstål utan och med titantillsats och påstår, att såval svavel- som fosfor- och kol-^öreningarna visa mindre segring vid användning -av titan, ehuru med vid kolets segring föga förbättring* E. v. Maltitz har ävenledes funnit titan inotverkar utsegringar i stål och all en tillsats av endast 0,1
" 1 i är tillräcklig att praktiskt taget alldeles förhindra dem.
Vad nu i det hela titanens verkan på stål angår, tyckes enighet hava vunnils uli all titanen, varav ej något kvarstannar i stålet såvida
* S. u. E. 1910 sid. 1806 och 1596.