118
JÄRNETS METALLURGI
ej ovanligt mycket titan tillsats, verkar gasrenande och härigenom ger stålel etl tågigare, segare gry. Genom atl den befriar stålet från de upptagna gaserna, blir detsamma tätt och härigenom mycket slit-starkare, och skulle häri forklaringen ligga till bland annat atl järn-vägsskenor tillverkade av s. k. titanstål äro så mycket biståndigare än <le vanliga av samma sammansättning. E. y. Maltitz anför angående sådana järnvägsskenor, tillverkade i Amerika, alt de i slagprov visat sig vida överlägsna de vanliga, i slräckhällfasthetsprov visa betydligt höjii elasticitetsgrans, vackrare hållfasthet och ingen minskning i tänj-barhet och kontraktion, men visa mindre hårdhel i Brinellska provet. Etsproven visa inga utsegringar, de mikroskopiska proven inga slagg-inneslutningar. Och titanskenorna skola stå ut med minst dobbelt så lang trafik som de vanliga.
Som man tyckes anse ferrotitanlegeringar med 10 ä 15 % Ti såsom de lämpligaste all använda i rälstillverkningen, borde flere av våra titanhaltiga järninalmer vara elt utmärkt råmaterial för elektrisk till-verkning av ferrotitan.
13. Aluminium och järn.
a Aluminium och kvantiteten därav, som järn kan upptaga: C. Wittenström fann i början av 1880-talet, all aluminium är ett utmärkt tätgöringsmedel för stål, saml sökte och erhöll i de fiesta lander patent på att för detta ändamäl använda metallen. Patent erhölls dock ej i Tyskland, diir patentverkets granskare Ivckals lela reda på ett gammail engelskt patent från 1853 å samma uppfinning, och när detta blev känl, förlorade Wittenström även hos oss möjligheten att hålla sin patenträttighet uppe, en stor orättvisa, när man betänker, att del gamla engelska patentet varit i 30 år totalt förgätet Som Wittenström offentliggjorde, all den önskade effekten kunde ernås med så små tillsatser som 0,0 5 % Al eller något högre, drog sig ingen stål-verksingenjör — trots aluminiummetallens dåvarande höga pris — för att försöka använda den, och då bekräftelse vanns, all man på detta sätt erhöll blåsfri götmetall, blev bruket allmänt och efterfrågan av aluminiumnietallen steg raskt. Wittenström kallade det nya stålet »Milis» och hade 1885 en mycket vacker utställning av detsamma och av det tillverkat stålgjutgods vid utställningen i Antwerpen. Belysande för huru raskt stålverken införde användandet av aluminiumtillsätt-ning är ock den i Mineral Resources of the U. S. A. 1900 offentlig-gjorda tablån över världens aluminiumtillverkning, ly ökningen under 80-talet kommer huvudsakligen på stålverkens lott, om ock sedan en iniingd andra användningssätt för aluminium började spela in.
Tillverkningen belöpte sig till: