JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
1 19
1885 . 13 Ion 1894 . . 1240 Ion 1902 . . 7800 Ion
1886 . 1(5 » 1895 . . 1427 » 1903 . . 8200 »
1887 26 » 1896 . . 1790 » 1904 . . 9300 »
1888 . 39 » 1897 . . 3394 » 1905 . . 11500 »
1889 71 » 1898 . . 4034 » 1906 . . 14500 »
1890 . . 175 » 1899 . . 6048 » 1907 . . 19800 »
1891 . 333 » 1900 . . 7300* » 1908 . . 18600 »
1892 . 487 » 1901 . . 7500 1909 . . 24200 »
1893 . 716 »
Aluminium lörefinnes i alla järnmaliner, men som aluminium endasl vid myckel hög temperatur låter reducera sig, och så hög lem pera lur ej forekommer i de vanliga masugnarna, ingår den ej i tackjärnet i dessa. Däremot är det troligt, all den vid de »elektriska masugnarna» kan bliva utreducerad med järnet och ingä i detta, isynnerhet om myckel lerjordsrika slagger komma i några av dem till anvähdning. Man har funnit, alt järn kan legera sig med aluminium UPP lili 35 % Al.
b. Aluminiums förekomstsätt i järn anser man vara i lonn av hiandningskristaller, och har man liolt sig med säkerhet kunna sluta en forening FeAl3 samt kanske ock lili F'eAl och Fe2Al3.
c. Aluminiums inverkan pa järnets tekniska egenskaper: Större aluminiumtillsatser sänka rätt betydligt alla järnsorters smältnings-le'iipeiatur, men de obetydliga aluminiumtillsatser, vi vid järnverken a>iv;inda, ha härvidlag ock endasl allra obetydligaste verkan.
Vid tackjärn sänket' aluminium dess formåga både all i small Mstånd kolbinda sig och alt sedan vid stelnandet kvarhålla kolet såsom kemiskl bundet. Aluminium bidrager således till alt göra tack-jarnet grått. Men delta senare galler endasl kiselfattigt tackjärn. Vid kiselhaltigare sådant åter tyckes det, som skulle en aluminiumtillsats minska gralitavskiljandet, och förklarar man delta på så sätt, all man anlager, all om både kisel och aluminium finnes närvarande, så bildas aluininiumsilicid, då de båda dementen upphäva varandras verkan i Järnet. Man antager också att aluminiunisiliciden äro löslig i järnet. Är kiselhalten ringa, så är, såsom Borsig och Hoog i skilda experi-•nenl funnit, aluminiumens grafitavskiljande verkan rätt stor. Borsig fann nämligen att ett helvitt tackjärn efter omsmältning höll i %:
Smalt utan Al
» med 0,5
> » 1,0
» » 2,0
Al Gr
0,00 0,05
Al 0,05 0,08 » 0,11 0,85
» 0,16 1,53
S: aC Si Mn 3,0 4 0,2 5 sp.
3,03 0,23 »
3,02 0,25 »
3,21 0.28 »
Siffrorna för 1900—1909 från Metallurgische Gesellschafts redogörelse.