120
JÄRNETS METALLURG!
medan Hoog vid omsmältande av svenskl tackjärn med respektive 1, 2, 4 och 8 saml 12 % Al tyckte sig finna, att tillsatser över 1 % verkade grafitminskande, och att ingen grafit alis erhölls vid 12 %:s aluminiumtillsättning. Hoog tyckte sig även egendomligt nog få gråare järn vid hastig än vid långsam avkylning saml fann, all järn med 18 % Al ännu upptager så mycket kol som 3,15 %, om det smaltes i koldegel, medan åter 18 %-igt kiseljärn ej upptager inera än 1,5 %■ Aluminium minskar således mycket obetydligt järnets kolupptagnings-förmäga. Otvivelaktigt ar det kiselns och aluminiumens på varandra bindande verkan samt atl aluminium gör gjutjärn trögflutet, som gör, alt metallen ej fått väntad användning inom tackjärnsgjuterierna.
7Jd stål och smidesjärn verkar aluminium i vissa avseenden välgörande, i andra tvärtom. Den verkar så något höjande på sträck-hållfastheten men inera minskande på tänjbarheten, verkar till något vackrare yta på smidd metall men försämrande på svetsbarheten, när det gäller två styckens hopvällande. Varför emellertid aluminium allmänt användes är, såsom redan inledningsvis sades, därföre, all den kraftigt bidrager till alt göra stålel tätt. Enkell är härvid all förklara en del av denna dess yerkan, svårare ater en annan del. Att aluminium med siti stora föreningsbegär till syre skall reducera alla i stålet upptagna mängder av CO och CO2 liil C och själv overgå lili islaggen eller Lill götytan uppflytande A12O3 ligger i öppen dag. Ävenledes kan man tänka, att i stålet löst järnoxidul skall kunna genoin den reduceras, men vanligt stål haller även andra gaser än CO och CO2 isynnerhet väte och kväve. En del vilja se forklaringen till, varlore dessa två gaser ej i aluminiumstål bilda gasblåsor, ligga däri, all aluminium vid stålets tappande i kokillerna så all säga ögonblickligen jämnt fördelar sig i detsamma, dels liil foljd av stålstrålens ompiskande verkan, dels till foljd av metallens i järn stora difl’usionshaslighet. Så ögonblickligl fördelad och med befintligt syre förbränd skulle den lika ögonblickligl höja stålets temperatur och därvid göra del så kvickllutet samt frigöra upptagna väte- och kvfivemolekyler, all dessa genast avgå. För stål-män år denna forklaring dock alldeles ohållbar, ty vore den sann, skulle vi vid tätgörande med aluminium av mycket gasrikt kalit stål ej lå något kvar i kokillerna, då gasmängden. del upptagit, liil största delen utgöres av II och N och mindre del av CO och CO2. Nej även på sådant stål verkar aluminiumtillsättning likasom kisel myckel for lugnande, för all denna forklaring skulle kunna godtagas. Se övriga förklaringar under: Gaser och järn.
Utomlands tillsätler man i allmänhel myckel inera aluminium för götmetallens tätgörande än man gör hos oss. Så säger Venator (S. u. E. 1908 sid. 150) atl man dar för martin använder från 50 till 150 gram, iör sur Bessemer 80 Lill 200 gram och för basisk hessemer ännu inera, allt per ton stål räknat. I Sverige använda vi vid segaste injuk martin ingen aluminium alis, vid annan mjuk sådan vanligen 20 Lill 100 gr-