JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
131
%, S ~ 0,0 5 % och Cu = 0,16 %, som tappades på i kokillerna lagda olika viktsmängder tenn, varigenom endast tennmängden i de olika Proven kom att variera, medan proven 6—9 utgöras av stängjärns-sndar och förtent bleck i grafitdeglar smält stål, varigenom de olika proven komme att variera i säväl kol- som tennhalt, medan deras övriga legeringsämnen utgjorde: P — 0,0 5 %, Mn = 0,3 5 %, Si = 0,3 3 %, S = O,o 5 % och Cu — 0,1 8 %.
Tabcll XXXIII. ‘
^‘■o Sn % C % Smid-barhet i ljus röd-värme Vals-barhet vid väll-värme Sträckprov Stans-prov i röd-värme Böjningsprov
Hållfasthet i kg pr mm2 å stänger med 15 o. 10 mm diameter Tänjbarhet i % vid 100 mm mätlängd Huru järnet lät hop-välla sig i kyla i värme
i 0,00 2 0,1 o 3 0,19 4 : 0,25 6 0,63 6 0,23 7 0,50 8 0,68 9 1,52 0,09 0,09 0,09 0,09 0,09 0,63 0 55 0,69 0,36 bra » » » » » » röd-bräckt S allt svårare kantsprickor V 34,2 s 32,9 v 39,0 s 41,2 v 35,2 s 38,7 v 36,3 s 39,6 v 40,6 s 46,7 s 72,3 s 72,3 s 73,9 brast vid ningsstäl 48 33,4 31,3 30,8 24,7 34,2 18.0 29’2 26,8 27,2 19,6 15,5 16,6 3,5 inspän-!et vid ,8 । bra } ’ I » | ej bra bra » » » bra » » » bra brast
Förändringarna i hållfasthetsegenskaper äro ej synnerligt stora vid vare sig det mjuka eller hårda materialet förrän vid 0,6 o % Sn-halt, flå isynnerhet tänjbarheten lider nedsättning. I tabellen är v resultaten för de valsade provstängerna av 15 mm. diameter och s resultaten för de smidda, vilka voro av 10 mm. diameter. Tabellen åger isynnerhet ^oretiskt varde, medan dess betydelse för praktiken är mindre, all-* enstund högre tennhalter än 0,1 % ej i martingods forekomma.
Man säger (Isaac och Tamman m. fl.) att järn kan i sig lösa upp ernot 20 % tenn, saml att det senare kan i järnet förekomma antingen sasorn Fe3Sn eller FeSn2, samt att det skall minska järnets kolupp-agningsformåga men även, då det giiller vanligt tackjärn, minska §rafitavskiljandet (Wüst). Däremot skall det något öka tackjärnets tunnHutenhet.