140
JÄRNETS METALLURGI
av götenas överyta, varigenom gasutvecklingen eventuellt hinner börja innan detta ägt rum.
De olika göttyperna (se planscherna):
Göttyp n;o Yttre kännetecken: övre ytan konkav. Det stål, som bildar denna göttyp, utvecklar ej några gaser, varken före eller under stelnandet, utan tvärtom är ej olroligt, alt i pipen stundom bildas vakuum.
Göttyp n:o 5. Yttre kännetecken: övre ytan plan, möjligen något konvex. Pipen är mindre djup än i n:o 4 och i närheten av den-samma finnas blåsor. Del stål, som bildar denna typ, saknar ej helt och hållet benägenhet att vid stelnandet avgiva gaser, varfor isynner-het i götets övre ända, dar trycket av överliggande stål är mindre, utvecklas så mycket gaser, att de fylla pipen och bilda några blåsor.
Göttyp n:o 7. Yttre kännetecken: övre ändan delvis konvex, delvis plan, men all tid försedd med knölformiga uppflytningar av stål. Ytblåsor förefinnas. Denna göttyp uppkommer hos stål, som avlämnar sina gaser under stelnandet, och då stålet ännu befinner sig i deg-formigt tillstånd. Så snart gjulningen avslutats, står götets övre yta för några ögonblick nästan alldeles stilla och högst obetydlig gasutveckling förmärkes, varför ytan till större delen eller i sin helhet overdrages med elt lunt stelnat lager. Detla varar dock endast några ögonblick, ty snart nog har avkylningen vid kokillens sidoväggar fort-skridit så langt, alt en våldsam gasutveckling i dessa stålpartier upp-står och åstadkommer ett sådant tryck i götets inre, alt det i mitten av götet ännu flytande stålet pressas upp och genombryter den tunna stelnade skorpan samt lugger sig såsom ett oregelbundet lager å den-samma. Denna gasutveckling och uppressning av stål kan dock ej länge fortgå, emedan det tryck, som av gaserna utvecklas, ej är mäktigt hindra götets övre ända från att stelna, varigenom avloppet tilltäppes och vidare gasutveckling omöjliggöres, varpå det stål, som sedan stelnar, biir blåsfritt.
Göttyp n:o 9. Yttre kännetecken: götets övre yta sjunken och ojämn med efter kokillväggen uppstående kanter, ytblåsor saknas, men en ring av blåsor finnes mellan den täta ytan och den likaledes täta kärnan. Del stål, som lämnar denna typ, avgiver sina gaser efter en viss grad av avkylning, men medan det ännu är flytande. Så snart gjutningen är avslutad och delvis redan förr, börjar det stål, som är i berøring med kokillväggarna, att avgiva sina gaser. De bildade bla-sorna sträva att utvidgas, och då denna utvidgning lättast kan ske i riktning mot götets mitt, emedan stålet dar är varmare, mera kvick-flytande och lättare att undantränga, så förflytta sig blåsorna från kokillväggen mot gölels milt och deras forrå plats inlages av flytande stål. På delta satt bildas jämte kokillväggarna elt lager av tätt blåsfritt stål. Allt efter som avkylningen fortskrider, skulle blåsorna förflytta sig allt längte och längre mot mitten och mot götets övre ända,