152
JÄRNETS METALLURG!
mol de av Braune i regel funna kvantiteterna. I av cementstål bereit degelstål 0,oo3o—O,o 1 oo i elektrostål O,oo 1 o %, i Uchatii-stål 0,0025—0,0035 %, i sur martin 0,oo45 —O,oo55 %, i basisk martin O,o0 35- 0,0 04 5 %, i sur Bessemer 0,004 5—0,01 25 %, i manganstål o.0060 %, i kromstål (),002ß— O,oo6o %, i nickelstål O,oo25—O,oo45 %, i vallonjärn 0,0020 %, och i lancashirejärn O,ooiß—(),0050 %.' De provade tackjärn av alla sättningsgrader från kokjärn upp Lil] myckel nödsatt utan att finna spår Lill bekräftelse på riktigheten av Braunes teori om hyttgångens inverkan på tackjärnets kvävehalt. Deras prov å olika stålsorter bekräftade Tholanders å martin och bessemer, och de påvisade, att högsta kvävehalterna höllo de av cementstål fram-ställda degelstålen.
En del forskare i utlandet instämde i Braunes åsikter, däribland Stromeyer, som i elt foredrag inför the Inst, of Naval Arch: i London (Iron Age 1910 sid. 858 och S. u. E. 1910 sid. 1805) sade sig vara övertygad 0111 kvävets stora skadlighet för bland annat ångpanneplåt, och anförde analyser från :
11 dåliga och spröda ångpanneplåtar med kvävehalter . 0,0029 — 0,0200 % 5 goda » sega » » » 0,0023—O,ooso »
alla med belydande fosforhalter, de goda dock i regel med de högsta. Ilan går ännu längre än Braune och säger, att kvävet har 5 ganger värre verkan än fosfor.
Vore det nu emellertid så farligt med kvävets inverkan pä järn och stål, som Braune och hans anhängare påstå, så borde väl del degelstål som tillverkats av Dannemora vallonjärn, sedan della i bränn-stålsugn cenienlerals och där så stärkt kvävebundits, vara synnerligen (laligt, ly delta degelstål haller i regel mera kväve än surt och basiskt martinstål, och dock är det just detta stål, berett i Sheffield och vid Osterby, som är världens finaste verktygsstål! Man kan invända, all det har så låg fosforhalt, ja visserligen, men mycken basisk martin liar lika låg eller lägre, och är dock på längt när ej så god. Enligt lörfattarens mening hava de herrar, som troli sig bevisa kvävets stora fördärvlighet, vid sina undersökningar begåil ell grundfel, i del de ej samtidigt med bestämmandet av del kein, bundna kvävet undersökt stålets hall äve 11 av andra gaser. Tholanders resultat kunna lätt förklaras. I Avesta lillbessemerugn hade man den liden alltid kalia blåsningar, dylika ge gasrikt, blåsigt stål. Det var såock! Vid malm-martin har man tjockt gasskyddande slagglager, vid skromartin lun-nare, dårifrån gasskillnaden och kvalitéskillnaden mellan dem. Martin sir i regel gasfriare ån bessemer, således starkare. Degelslålet är gas-friast av alla! Och Stromeyers plåtar, kanske de voro av basisk bessemer, då är saken lätt förklarad, ty vid samma material måsle man overblåsa längre ju lagre fosforhalt man vill hava, ju längre overblåsning ju gasrikare produkt. Nå, de fosforfriaste plåtarna voro