4
JÄRNETS METALLURGI
schritt für Ethnologi 1909, sid. 22—59) att antaga att negrerna rent av varil egypternas läromästare i järnframställningens konst och att de uppfunnit bälgarna — världens första blåsmaskiner, vilken uppfinning sedan genom egypterna spritts vidare till Asien och Europa.
I Kordofans järndistrikt befinner sig ungefår 2 in. under markens yta rika lager av järnleror eller om myrmalmer påminnande järnoxid-hydratklumpar, vilka uppgrävas ur gropar, som aldrig göras djupare än högst 3 m., då i stallet en ny upptages bredvid den andra, ehuru malmen fortsätter på djupet Det uppgrävda sorteras först noga, och endast del rikaste tillvaratages och renvaskas, varefter i sanden göres en konisk grop 0,3 m. djup och upplill lika vid, vilken fylles med träkol och sönderbokad malm och sedan täckes med en ytterligare ditlagd kolhög, varefter den eldsättes och blåsningen börjar. Bälgarna äro gjorda av eldfast lera och täckas upptill av ett lastbundet skinn, som i milten har ett hål, som antingen täckes med flata hånden eller med fotsulan, då skinnet nedtryckes, varvid biastern genom del i c:a 45° vinkel böjda lerröret nedpressas i gropen. I denna första smält-ning erhålles dels slagg, dels halvreducerade järnmalmstycken. Såval den järnrika slaggen som de senare omsmältas därefter ånyo i den förut rengjorda och med kol på nytt fyllda gropen, och erhålles då underst i denna en svampig klump av verkligt goli och rent smides-järn av c:a 6 kg. vikl.
Semiternas folkstam assyrerna i Babylonien använde, påstår Beck vidare, redan i de äldsta tiderna, då de först uppträdde såsom ett sårskilt folk, järn till vapen och mångahanda verktyg och husgeråd samt kallade detsamma, efter vad deras kilskrifter visa, partsil, och äro de troligen det första folk, som använde lansryttare, vilka dessutom redo på med järn väl bepansrade hästar. Men tillverkade järnet gjorde de dock ej, ulan emottogo det i tributer från underkuvade folk, såsom från moscherna, tibarenerna och kabylerna. Så omtalar l. ex. en kilinskrift från år 800 f. K. att konung Ful, då han erövrade Damaskus, vid fredsslulet av dess konung erhöll bland annal 5000 talenter järn. Place, under Napoleon III fransk resident i Mosul, fann under utgrävningar i Ninevehs ruiner i Khorsabad ett helt magasin füllt av ännu endast med ell papperstunt rostiager tåckta smältstycken och smiden, varav en del av de forrå återfinnes i av-bildning i fig. 1, pi- O. Såsom av avbildningen synes, voro dåtidens smältstycken försedda med hål för all kunna uppträdas på rep och hängas knippvis över kamelryggen, och vad specieilt dessa av Place funna styckena angår, visade de sig vid provsmidning bestå av ett utmärkt golt järn, ej sämre än det bästa nutida träkolsjärn. Damaskus vid Antilibanons fot fanns såsom stad redan på egyptiske konungens Thulinosis III tid, 1590 f. K., och voro dess smeder, dess stål och dess järn så berömda, att de förstnämnda alt börja med, då staden av främmande konungar erövrades, vanligen som segerpris av dessa