212
JÄRNETS METALLURGI
vilket hast framgår av att t. ex. en 8-uttags ugn vager med beskick-ning 350 ton eller mera, beroende på, om skorstenen är av plåt eller murad.
Själva övergrunden mäste vara väl skyddad för fukt, emedan eljes teglet i densamma snart förstöres. Den muras cirkelrund och med en periferilängd motsvarande antalet uttagsgluggar, som ugnen skall förses med.
Westman faun det nämligen vara bäsl att alltid taga uttags-gluggarna av en viss bredd och höjd, vare sig ugnen skulle hava 5, 6, 7, 8 eller 9 sådana, och sedan rätta alla övriga dimensioner efter antalet uttagsgluggar, varigenom man vann enhetlighet i byggnadssätt, så alt tegelverken kunde ständigt vara försedda med de tegeldimensioner, som erfordras, utan att därför behöva hålla mera än högst 5 dimensioner av varje sort fasontegel. Översta legelskiftel i bolten bör vara av slitstarkaste vid uppvärmning ej söndersprickande sort, och på della uppmuras sedan tegelpelarna mellan uttagsgluggarna. De senares (b fig. 1 och 2) såval bolten som sidor klädas med tackjärns-hällar för slitningens skull, som eljes biir stör vid malmens utdra-gande. Westman försökte använda murade valv över utdragsgluggarna, inen som man den tiden ej hade så goti tegel, att dessa tunna valv blevo nog biståndiga, så övergick han till all täcka sagda gluggar med tackjärnshällar och lade över mellanpelarna och gluggarna grova bördjärn (g. g. fig. 1). Bördjärnen, som utsättas för stark upphettning — isynnerhet vid hårdrostade malmer — fingo lätt bränt gods, slogo sig då vinda och skeva och sietos i rödvärmen ganska fort av den hård-nande ofta kvartsrika malmen, saml gjorde därför Westinan många bekymmer. För att få dem mera biståndiga försökte han dels kyla av dem genom i dem cirkulerande vatten, men då hiinde, att ett och annal av dem sprack sönder, sä att vattnet rann in i ugnen och ställde lili ojämn och ofullständig rostning, dels göt han dem som kanalror med små öppningar inåt ugnen och inledde bläster uli dem, vilken niäster da höll dem avkylda och lämnade behövlig förbrännings- och malmoxidationssyre. Vanligen blev det då långa blästerledningar, och när hyttorna skulle bringas upp i bättre drivning, räckte så ej blås-maskinen till, varför man snart avstängde blästern igen. Så små-ningom lärde vi oss emellertid välja lämpligare tackjärnssamman-sättning för bördjärn och annat för hetta utsalt gods, så nu stå de bättre vid lag, men som vi nu ock fålt starkare och bättre eldfast tegel, så förekomma båda anordningssåtten, d. v. s. vare sig täckhäll eller valv. Dar man ej har svårt få kylvatten lili rostugnen vore nog ett goil sätt att tillverka rostugnsbördjärnen som en del kylelemenl liil masugnsställena d. v. s. med ingjutna krökta smidesjärnsrör. Vid Westmans rostugn, dar man vill vid behov kunna taga malmen upp lili så hög temperatur, att den biir degig, bör man ej hava större avstånd mellan utdragsgluggarnas overkant och gasgluggarnas bollen-