JÄRNETS HISTORIA
13
ningar i de nu igenväxta f. d. sjöar, där de byggde sina på pålar vilande bostader, funnit sjunkna farkoster, vilkas plankverk hophållits av järn-spikar. Likaså hava utgrävningarna visat, att det pålbyggarfolket fördrivande Hallstattfolket och de detta sen fördrivande kelterna (galler) förstodo använda och tillverka järn, och de äldsta järnugns-lämningarna visa tillbaka ända till tiden närmast före kelternas in-trängande, d. v. s. lill den s. k. Hallstattiden. Bland de äldsta fynd-platserna räknar Müller även de s. k. Gradischen, större och mindre samlingar av ugnar skyddade mot fiendeanfall genom uppkastade vallar. Av sådana »hyttestäder» känner man i Krain över 300 och har Müller undersökt 30 av dessa, samt i dem funnit stora mängder av halvbearbetat järn samt svärd, spjut- och pilspetsar, yxor, mejslar, spikar och så vidare, allt av järn samt dessutom mängder av brons-saker visande att dessa vallomgivna hytteanläggningar gå tillbaka till 1000 år f. K. Vid Hernowitz har man funnit det lager, som inne-håller dessa ugnar tackt av eil annat innehållande keltiska gravar, Och kelterna invandrade först 400 år f. K. De i »borgbyggarlagret» funna från Egypten, Sydilalien, Grekland och orienten stammande nkligt förekommande prydnaderna av brons, pärlor m. m. visa, att detta smedfolk drev en betydande exporthandel med sitt järn och voro dessa smeder mycket rika all döma av deras gravars innehåll. Kelterna fortsatte visserligen med denna järnhantering men blott i liten skala och för egel behov till dess de i sin tur undanträngdes av ro-1T)aina, dessa av slaverna och dessa av germanerna, vilka trenne senare l(>lk med större iver bedrevo sagda tillveikning. Hallstattfolkets och ^Orgbyggarfolkets ugnar voro vindugnar utan bläster snarlika de bel-giska nedan beskrivna (se vidare S. u. E. 1909 sid. 338 o. f.) järn-hanteringens i Steyermark och Tyroien alder säger Müller i »Die Risen- und Stahlgewinnung in Innerösterreich» vara omtvistad och l’kaså lärer del Ivislas om huruvida det är slaver eller germaner, som S'undlagt den, men anser han troligt det forrå och att Italien redan
00 f. K. importerade järn från dessa Hinder. Under romartiden ut-'ecklades deras järnhantering raskt, men upphörde nästan helt och nllet under de stora folkvandringarna. När så klostertiden kom, togo munkarna hånd om den och bragte den i hög blomstring, och Pastår Müller, att de redan 1205 hade blästerugnar med trampbälgar °ch 1439 drevo bälgarna med vallenkraft.
F- Freise har likaledes skrivit rätt mycket om Mellaneuropas ötsta järntillverkning, så bland annat (se S. u. E. 1907 sid. 439) att omarna, då de erövrade Dacien och Moesien där funno järntillverk-ningen redan i bruk och detsamma skulle forhållandet ha varit, då ’ e kommo till Illyrien, men även i dessa tre länder utvecklade seg-'■una kvantitativt taget raskt hanteringen. (Dacien nu = Sydost-^ngarn och rumänska Vallakiet, Moesien nu = Nordserbien och oidbulgarien.) Vidare säger Freise (se S. u. E. 1907 sid. 1615) all